Den blivande bruden är försvunnen. Linda Chen-fallet

Yngve berättar vidare att i Söderhamn när den här personen steg av bussens så medan Yngve lastade bagage så uppfattade Yngve att den här personen kände störd över att Yngve hade frågat honom vart han skulle någonstans. Han berättade även att personen verkade forcerad och verkande vilja ha kontroll över vad som sades i samtalet och Yngve upplevde honom som mycket styrande av samtalet.
Yngve fortsätter och berättar att den här personen uppfattades som social men inte på det sätt som folk vanligtvis brukar vara.
Yngve tillfrågas om han känner igen den här personen och Yngve berättar då att det är det minne han har från Gävle-Bro som han minns starkast. Där gick det till på det viset att Yngve stoppade personen och frågade honom vart han hade skulle ta vägen när han hade klivit ut från bussen.
I Gävle var det en påstigande och få personer som steg ur bussen så att Yngve blev ensam med den här mannen och
Yngve gick dessutom ikapp honom för att Yngve vill ha koll på de som lämnar bussen och det var då
det här samtalet ägde rum när mannen frågade honom om han hann springa iväg och Yngve svarat att han hade 2-3 minuter på sig. Det är det här ögonblicket som gör att Yngve kommer ihåg honom och han stod nära den här mannen och han stod ensam med honom vid det här tillfället.
Yngve berättar att vid vissa stopp kan det röra sig om att det är 30-40 passagerare som stiger av
bussen och då är det väldigt svårt att minnas personer men vi just det här tillfället så blev han ensam med den här mannen och kommer därför ihåg honom. Yngve förtydligar att om det är att vid vissa stop kan 30 passagerare stiga av bussen så vill han förtydliga att han menar att det är 15 personer sostiger av för att göra en kort rast och kan vara 15 nypåstigna passagerare från den platsen som bussen stannar för att göra ett kort stopp.

I Gävle-Bro så är det 3 personer som går ut och röker och den här mannen som går iväg mot Statoil
som Yngve samtalar med dels för att han stannar honom för att höra vart han har för avsikt att gå och Yngve talar om för honom att han har 2-3 minuter på sig. Yngve berättar att nu efteråt dels efter att han blivit förhörd vid två tillfällen så känns det som att han har kommit fram till att det var samma person som han pratat med i Gävle-Bro och i Söderhamn.

Yngve berättar att han känner inte igen den här mannen från tidigare sammanhang han berättar att han nu känner igen bilder på den här personen från tidningar. När han känner igen honom från tidningar så är det de bilder han har sett efter den här resan gjordes. När den här mannen var passagerare på den buss Yngve körde.
Yngve tycker att den person som reste med bussen som passagerare och som var med om det han
berättat är identisk med den person han sett bilder på i tidningar och den personen heter Mats Alm.
Yngve berättar att han känner sig mycket övertygad att det är samma person.
Han uppger att han inte är helt säker men han tror att det är den person som han sett bilder av i tidningar där han namngivits som Mats Alm.
Yngve uppgav att det var efter att han blev kontaktad av polisen och att förhör hållits med honom
som han kom på att den här personen kunde vara Mats Alm han kände igen bilder och att personen
var väldigt lik Mats Alm. (Sid 2003, 2004)

"Det är rättsläkaren som får stå för att sakna rim och reson i att inte i sitt intyg till rutan "Dödsorsak okänd" foga en mening om vad som är mest sannolikt: Mord, olycka eller naturlig död utifrån de omständigheter i övrigt. Rättsläkarna kan göra inspektion på brottsplats eller fyndplatsen, som i detta fall. Man han konstaterat att det är en fynd- men inte brottsplats i detta fall.

Borde inte en rättsläkare utifrån sin vetenskap kunna dra en enda vettig (rim och reson) slutsats om hur sannolikt det är att en 32-årig kvinna plockar bär och svamp, faller död ner av halsproblem och sen flyttas av en annan person till en plats där räven skadar just halsen så att man inte objektivt kan se om det var struplocksinflammation eller strypning av annan person föregått döden? Visst finns det väl vetenskap, som visar något om den medicinska standarden i detta hänseende? Rättsläkarna behöver faktiskt bara redovisa hur stor sannolikheten är för mord kontra normal död är istället för att gång efter annan hävda att de inte kan intyga något.

Rättsläkarnas uppgift är ju inte, som en professor sa, se till att inga oskyldiga fälls av domstolarna, för just den detaljen sköter domstolarna. Rättsläkarna ska se till att formulera sina intyg objektivt så att domstolarna ska kunna avgöra skuldfrågan utan att det drabbar målsägaren/de döda på detta vis. Till det objektiva sakinnehållet SKA rättsläkarna rimligen foga en sammanfattande analys utifrån vetenskapliga kunskaper om sannolikheten för "normal död" kontra mord föreligger i enskilda fall. Det är extremt obilligt att kryssa i en ruta för "dödsorsak okänd" och sen inte dra en enda slutsats om vad som är mest sannolikt i jämförelse med andra liknande fall.

Vore det så att det vetenskapligt är visat att bland kvinnolik i den åldersgruppen så är sannolikheten för normal död, inkluderat förgiftning, är lika stor, större eller mindre så är det väl okej att kryssa i rutan för "dödsorsak okänd och kan inte uttala mig i mordfrågan med stöd av den vetenskapliga informationen". Jag anser det är helt otillräckligt att påstå att "inget tungben hittas och undersökas och följdaktligen kan inget uttalande göras om det var brutet eller ej."

Samtidigt anser jag att rättsläkarprotokollet är bristfälligt då det säger absolut 0 och intet om erfarenhetsbaserad läkarkunskap i fråga om upphittade kvinnolik som inte uppvisar tecken på sjukdom under livet och inget missbruk är känt etc. Det är orimligt att påstå att det är lika sannolikt att LC dött av naturliga orsaker som onaturliga.

Dokumentation av vad som faktiskt finns i rummet kan göras av andra, men den akademiska/analytiska delen ska rättsläkarna stå för. I fallet LC har rättsläkaren avstått från det. Det är inte skäll på denne utan bara ett konstaterande. För ett så tragiskt dödsfall, som vi alla måste anse LCs död vara, så borde rättsläkaren vidta alla åtgärder för att även objektivt och sakligt bedöma förlust, brist och frånvaro av väsentliga kroppsdelar och yttra sig om vad detta står för. Bortom varje rimligt tvivel!

Rättsläkaren borde sannerligen ha skärpt till sig etiskt innan han skrev och signerade intyget så att fallet aldrig kan prövas ens som dråp eller vållande till annans död! Rättsläkarens uppgift är ju inte att stödja försvaret att hitta kryphål i lagtexterna för svaranden. Finns det en värderingsbas inom rättsmedicin som tillåter att man hanterar kvinnors död så här?"