Citat:
Ursprungligen postat av
Fnysington
Men det är ju ganska rimligt att de först får visa vad de kan, och vill, om de får makt. Att krångla till det med ytterligare alternativ är bara kontraproduktivt. I alla "rebellrörelser" är det inte motståndarna som är de farligaste motståndarna utan risken att brytas sönder internt - och så blir det bara platt fall. Nej, ett starkt SD är ren hämndporr på etablissemanget, och det räcker, som så fantastiskt beskrivet av Krispy, långt. Sen är resten upp till SD när de väl får makt. Jag är intresserad av att se hur SD slutligen hanterar det. Och för att de ska få makt måste de förstås bli megastora i opinionen, allt annat är ett misslyckande.
Fnysington, Fnysington - överger du mig igen? Jag som trodde du radikaliserats till fritänkare och allierad sedan du backade upp Karlssons alla hyss när det begav sig.
Nej, Crispys budskap är inte bra, även om det är effektivt kommunicerat. Precis som vi var inne på i diskussionen med Pung så är FORMEN inte samma sak som INNEHÅLLET. En slagfärdig defaitism är den sämsta sortens defaitism.
Om det leder till håglös passivitet inför en SD-politik ingen tråddeltagare egentligen verkar tro på, är det varken av godo för landet eller partiet. För tro inte att breda folklager
just want to watch the world burn ELLER skulle svika om SD t ex pratade om etniska svenska ungdomars vardag. Och ja - när svenska mammor blir oroliga på riktigt är
"kasta ut dem" ett bättre kvinnligt röstfiskande än
"dubblad kvotflyktingmottagning".
De allra flesta är varken så hämndlystet, yxlöst hatiska som krävs för att vara villkorslöst lojal mot SD ELLER skulle fly partiet om det talade klartext och vägrade acceptera grundpremissen att det bara är att acceptera sakernas tillstånd. Mycket av detta är inget annat än stockholmssyndrom från övertaktikiserande SD:are:
NEJ! Det finns inte och har aldrig funnits något så befängt som att "få chansen att påverka". Vad måste SD avstå från för att "få igenom" mindre invandring, lägre bidrag, fotbojor-förvar-repatriering? FUCKING INGENTING.
Ingen kompromiss krävdes för att S och MP 2015 skulle gå mycket längre än SD hade accepterat 2014 och ett SD på 30% 2018 kommer få se radikala grepp från övriga partier 2019 - vare sig man vill eller inte.
Inga samhällsskadliga eftergifter är nödvändiga eller önskvärda för att rädda samhället.
Det är därför jag - ironiskt nog i debatt med SD-lojalister - hela tiden i denna tråd propagerat för största möjliga opinionstillväxt. Effektivast möjliga retorik, klarast kommunicerade budskap. Om jag ett ögonblick trott att det var "smart" att påstå att det inte finns etniska svenskar, att dubbla kvotflyktingmottagningen eller sälja in öppen svensk kulturentitet - så hade det åtminstone funnits en poäng att hösta in opinionssiffrorna på det sättet.
Men så är det ju inte: Inget parti och ingen ideologi vinner i längden på att underkänna sitt eget existensberättigande och inkorporera motståndarnas verklighetsbeskrivning. Miljöaktivister, islamister, marknadsliberaler, socialister, feminister - ingen går någonsin med på annat än en
nollvision, ett tänkt utopiskt tillstånd att arbeta mot som är i samklang med det människorna önskar.
Då blir ju frågan vad den svenska mamman i villaområdet i längden kommer gravitera mot: Visionen om de unga afrikanerna, araberna och afghanerna i svensk folkdräkt - eller löftet om Bullerbyn? Det är nämligen två rätt olika mål att arbeta mot och det ena är inte mer verklighetsfrånvänt än det andra.
Om SD kommer "till makten" så harmonierar partiets opinionssiffror och landets intresse på ett enda sätt:
Att vända migrationsströmmarna. Alla andra prioriteringar och visioner kommer straffa sig i längden, eftersom historisk empiri visar att de inte kommer fungera. Något som däremot fungerat som lösning på problem orsakade av folkomflyttningar har varit - folkomflyttningar.