Citat:
Ursprungligen postat av
gObbo
Brukar ju annars vara Augustinius som protestanter håller varmast om hjärtat eftersom han var väldigt glad i att diskutera nåd. Självklart så läser protestanterna honom helt fel men vad ska man göra?
Vad för fördomar har jag om kyrkohistorien? Jag må ha fördomar om dig och din eventuella kunskap om historisk kristendom (katolska/ortodoxa kyrkan) men inte kyrkohistorien.
Jag tror att du lever i föreställningen att den vördnad för bilder som kännetecknar katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan har stöd av de tidiga fäderna. Så är inte fallet. Jag citerar det kända svenska verket "Gamla Kyrkans Historia" av Hjalmar Holmquist (Uppsala 1907):
"Den från Gamla Testamentet härstammande kristna afvogheten mot bilder, åtminstone för religiösa ändamål, fanns kvar under fjärde århundradet. Men den bilddyrkande hedendomens inträngande i kristendomen förändrade saken. Visserligen bekämpade ännu kyrkomännen bilderna; men dessa utbredde sig det oaktadt snabbt. De förnäma buro stickade bilder ur den evangeliska historien på sina kläder; och snart voro alla palats och alla kojor fyllda med snidade bilder af Kristus och helgonen. Med femte århundradets början segrade bilddyrkan äfven inom den kyrkliga ortodoxien. Nu tändes ljus framför bilderna och rökelsekar svängdes, man kysste dem, knäföll för dem o.s.v., allt enligt gamla hedniska bruk; ja även de hedniska bildernas undergörande förmåga öfverflyttades på de kristna." (s. 261,262)
När hedningarna invände att man ingalunda dyrkade bilderna av sina gudar utan i stället de gudar som bilderna representerade, så förkastade kyrkolärare, som t ex. Lactantius, detta. Han menade att hedningarna verkligen dyrkade dessa bilder. Annars, framhöll han, skulle de i stället vända sina blickar uppåt, där gudarnas förmodades finnas.