Citat:
Ursprungligen postat av
Ockhamsrazor
Även om vi har olika åsikter om SD (som du tycker är för mycket mellanmjölk) så måste jag ändå säga. Hatten av för ett inlägg som borde vara en sticky. Sammanfattar alldeles utmärkt vad som är felet med delar av den "sverigevänliga" rörelsen och också varför en del tänkande människor in i det längsta undviker att ansluta sig till den.
Att byta ut den nuvarande PK-sekten mot en annan med liknande sektliknande faktaförnekelse är inte vad de flesta längtar efter , särskilt inte när den förstnämnda åtminstone till stora delar faktiskt på riktigt tror att de gör någonting gott för mänskligheten.
Jag vet att vi i övrigt inte gör samma analys men själv så är jag helt övertygad om att SD skulle dra iväg direkt i opinionsundersökningarna så fort de svagsinta i SD-svansen får mindre plats i offentligheten.
Det är ju de och inte partiledningen eller medias svartmålande som skrämmer iväg nya väljare. De väljare som är på väg att ta steget över till SD vill inte sammanblandas med svansen. Däri ligger det stora stigmat.
Och innan någon för trehundrafemtionde gången drar upp Sentios och Yougovs träffsäkerhet. Så ja jag tror också att de instituen är närmast SD:s verkliga siffra och det är utifrån Sentios/Yougovs siffror jag tror på en uppgång ju mindre plats svansen tar. 30-35% i valet är absolut ingen utopi ifall debatten domineras av invandrings och invandringsfenomenkritiker som Gur/Sanandaji/Springare och inte av de som Leif GW mycket riktigt i sin senaste artikel kallar svansens gubbtjyvar.
Det finns en ironisk nivå här som jag tror du missar, men som är av intresse för tråden:
Kommunikation med tydlighet och konfliktvilja fungerar.
Alltså motsatsen till det "mellanmjölks-SD" du och andra efterlyser för att känna er socialt "bekväma" med partiet. Du
borde tycka att Pungs sätt att argumentera och bemöta är diskvalificerande, eftersom det går mot dina principer, men uppskattar ändå att han
sätter ned foten, när du finner det påkallat. Någonstans har du diskonterat och accepterat att Pung trots allt är "rumsren", eftersom du märker att andra tar honom på allvar och att kärnan i det han säger är autentiskt och på din planhalva.
På samma sätt med Crispy, som har anklagats för att vara en
mossig moderat som lever i det förgångna. Trots ett färgstarkt och konfrontativt sätt att uttrycka sig som ofta är på kant med konsensus, så är han nog folkkär och respekterad för substans och iakttagelser.
I andra ringhörnan har vi trådens Jimmie Åkesson - Bergakungen, som varken uttrycker sig dräpande eller verkar vilja annat än att moderera på marginalen. Han är förstås mot SD, men följer konjunkturerna och anpassar sig.
Då är frågan: Vems tråduppfostrande agenda blir mest effektiv? Vem inger förtroende? Är det Pung som är radikal och konfrontativ, Crispy som är moderat och konfrontativ eller Bergakungen som är lågmält diskonterad?
Häri ligger en lärdom för SD.