Citat:
Förståndshandikappad är väl de flesta tolvåringar inte. Det som fallerar typiskt sett hos en tolvåring är väl abstrakt konsekvensanalys speciellt i frågor som relaterar eller involverar andra. Den biten börjar väl utvecklas kring tonåren. En normal tolvåring är väl mer som en psykopat snarare än förståndshandikappad.
Jag var nog säkert så, jag kan inte minnas att mina föräldrar klagade på mitt leverne i mycket annat än att jag skolkade mycketunder högstadiet, vilket de inte kunde förstå eftersom jag hade lätt för att lära mig och gillade att läsa. Jag var rätt ofta på "biblo". Min gudmor kallade mig ett pojknamn för hon tyckte jag såg ut som ett typiskt militärämne och var stryktålig (fysisk disciplinering av barn var tillåtet när jag växte upp). Vi hade haft ett "tortyrläger" i skogen också när vi lekte krig, smög på varann och spöa upp varann.
Jag var nog säkert så, jag kan inte minnas att mina föräldrar klagade på mitt leverne i mycket annat än att jag skolkade mycketunder högstadiet, vilket de inte kunde förstå eftersom jag hade lätt för att lära mig och gillade att läsa. Jag var rätt ofta på "biblo". Min gudmor kallade mig ett pojknamn för hon tyckte jag såg ut som ett typiskt militärämne och var stryktålig (fysisk disciplinering av barn var tillåtet när jag växte upp). Vi hade haft ett "tortyrläger" i skogen också när vi lekte krig, smög på varann och spöa upp varann.
Förståndshandikappade i förhållande till vuxna, därav förmyndarskapet, det är därför tolvåringar till exempel inte får ta ett SMS-lån för att köpa en Xbox och göra avbetalningar med veckopengen. Det är även därför de inte kan dömas till fängelse. De är helt enkelt så korkade att de kan inte ses som ansvariga för sina egna handlingar och därför begränsas deras möjligheter att göra vissa saker - för att skydda dom från sig själva.
Att ha läshuvud och lätt att lära sig är bra, men att använda det för att undvika arbete i skolan kan ha negativa konsekvenser då det den vanan kan leva kvar i vuxen ålder.