Citat:
Ursprungligen postat av
RudyardKipling
Fin retorik. Antingen så skäms de eller så är de fega, eller hur? Hur man än vrider och vänder på det är det alltid SD-väljarnas fel att OI inte kan mäta dem?
Åsiktsregistrering+uthängning på första sidan, medias stigmatisering, etablissemangets propaganda att SD:are är rasister-nazister-fascister. Media skriver det, till och med statsministern sitter i "mys-Skavlan" och säger det, talmannen tar demonstrativt, inte ens Åkesson i handen, Nobelkommittén vägrar bjuda in Åkesson men alla andra får komma osv.
Du behöver inte fundera över hur det förhåller sig, jag vet att du vet. Du tror kanske det kommer sluta lyckligt för 7K? Det tror inte jag.
Edit: Glömde det famösa uttalandet från ärkesvinet och landsförrädaren Reinfeldt apropå att SD-politiker misshandlats i sina hem. "Man ska inte bli förvånad över att sådant händer när man delar in folk i vi och dem".
Vänta nu, NI delar ju in folket i vi och dem, där dem är sverigevänliga rörelsen. Då vet ni vad ni har i vänten och bli nu inte förvånade...
Möjligen håller några tyst av genuin skräck, men se det så här:
Opinionsundersökningar finns i flera varianter, några helt frivilliga (paneler man anmäler sig till), några tillfällighetsrekryterade (VALU är en sådan, man kan som bekant inte se på folks utsida hur de röstat) och några rekryterade på traditionellt sätt (dragningar ur ett mycket stort, samhällstäckande register).
Då finner vi (om vi skall ta två mätpunkter för gott) att självrekryterade webbpaneler (där är alla frivilliga, även om de sorteras i strata) mäter SD väl, traditionella mätningar fungerar "sådär" och tillfällighetsrekryterade mätningar (fråga folk som röstat, "på stan") fungerar direkt dåligt (närmast uppseendeväckande dåligt).
Sedan kan man givetvis fråga sig om det beror på att folk skäms för att gå ut med att de sympatiserar med SD eller om de känner skräck för att göra det.
Den simplistiska offerkofteförklaringen, som går ut på att det är "de andras fel - det är de som är de onda, inte vi" behöver inte vara fel, den är fullt möjlig. (Vi hör den ganska ofta i andra sammanhang, en del reagerar rätt kraftfullt mot den då de får höra den).
Men är det möjligt att det finns en genuin insikt hos en del sympatisörer att delar av SD:s framtoning, åsikter och beteenden helt enkelt inte ÄR (eller har varit, förändringens vindar blåser ju även här) rumsrena?