Folk som överanvänder engelska i dagligt tal

Wow, som en katt runt het gröt. För tredje gången i ordningen: Motivera din ståndpunkt, oneliners hör inte hemma i den här diskussionen.

Då menar jag inte begreppet "överanvändning", utan det som jag bett dig förklara flertalet gånger redan. Vad är positivt med det beteende som beskrivs i trådstarten.

Jag har inte ens påstått att det är "positivt". Jag bryr mig ärligt talat inte om folk blandar svenska och engelska. Jag anser att det är upp till var och en hur man väljer att uttrycka sig. Det är väl mest tråkigt för dig som går runt och stör dig på ett sånt vanligt fenomen.

Är bland det töntigaste jag vet. Träffade på ett extremfall för kanske fem år sedan.

Tjej och tidig 80-talist som inte kunde säga två meningar i följd på svenska utan att infoga engelska på något sätt.

Och dessutom var det ofta grammatiskt fel engelska hon tillämpade.

Ja, ofta är det de som är dåliga på engelska som blandar in den mest när de talar svenska. Kanske en slags överkompensation? Man får använda den häftiga engelskan i ett riskfritt sammanhang. På semestern i London vågar de dock knappt beställa en fish&chips på en pub utan att stamma.

Ändå skrev du mycket dålig svenska, eller svengelska egentligen. Man kan inte adoptera uttryck eller ord. Du syftade förmodligen på anamma. Bara ett påpekande på ett fel i ditt inlägg.

För att återknyta till trådens ämne så är det ett klart problem att engelska ska med ungefär överallt. Det syns ganska väl i den här tråden också, där folk påstår sig hålla med men använder engelska uttryck som exempelvis coolt, eller direktöversätter från engelskan. Ett annat problem är att många verkar tro att man automatiskt ska kunna engelska. I framtiden kanske det kan bli så, att man som svenskspråkig kommer att behöva tolk för att kunna tala med andra svenskar, som inte längre kan svenska då de blivit halvspråkiga, dålig svenska och kass filmamerikanska.

Vad det kan bero på? Kanske någon sorts önskan att vara en del av den så kallade stora världen, det vill säga den värld där informationsflödet kommer ifrån. Sällan eller aldrig sänds det filmer från Indien eller Polen till exempel, eller nyheter om vad som sker där. De kanske har missat charmen i ett vara ett litet hörn av världen med ett fint litet språk som man kan utveckla istället för att avveckla.

Jag anser att det är negativt eftersom det kan påverka förståelsen, många gånger har jag inte alls förstått när folk har slängt in engelska uttryck, i tal och skrift, lite hipp som happ. Om man frågar om de kan upprepa det på svenska så känns har det inte alltid blivit något av det.

En annan bidragande orsak, i ett försök att besvara din frågeställning, skulle kunna vara att de inte kan engelska tillräckligt bra, eller svenska tillräckligt bra, för att inse att det inte är häftigare eller finare att säga eller skriva något på engelska. Det är bara ett värde de tilldelar språket. Visst kan vissa uttryck låta roliga på vissa språk, eller trevliga eller något annat, men det är ju sällan eller aldrig uttryck från andra språk används, om man inte räknar med försvenskade gamla lånord.

Ytterligare ett problem är domänförluster svenskan. En snabb spridning påskyndar dessutom givetvis det hela.

När det gäller filmer från Indien har jag full förståelse för att de inte visar dem på biograferna, om du har kämpat dig igenom en Indisk film så förstår du vad jag menar.

Det var bara ett exempel.

Äsch, var inte såna bakåtsträvare, embrace the change istället

Ei missään tapauksessa, tai jotain. Att utveckla ett språk, istället för att avveckla det, är inte bakåtsträvande.

T.ex. kan känslan för svenskan försämras

Du får nog vara lite mer specifik än så. Försämras på vilket sätt? Och vad menar du med "känslan för svenskan"?