Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Det är fashinerande hur fullständigt omöjligt det är att förutspå rörelser i opinionen. Precis som rörelser på börsen, bostadskracher går det att i efterhand göra jättebra analyser och förklaringar. Men aldrig har jag faktiskt kunnat använda de här analyserna för att förutsäga något.

Upploppen i Husby gav ingen effekt alls. Medan "järnrören" gav rusning uppåt. När Bert Karlsson blev totalt utskämd i en intervju ökade NyD som aldrig tidigare. Samma sak när Palme totalförnedrade en svettig Fälldin.

I efterhand är saken lätt att förklara. Det skapade sympati. Men när Juholt jagades blev det inga sådana sympati-effekter.

Det är alltså inte bara omöjligt att förutse händelser. Men lika mycket mäniskors reaktion på dem.

Varför blev just våldtäkten på Öland sådan politisk nyckelhändelse, medan andra bara passerar onoterade? I efterhand kan identifieras ett antal aspekter. SMR-killen som konfronterade och ingjöt lite jävlar anamma. En lokal tjej som fångade upp ilskan. En osmaklig hantering av lokalmedia och polis.

Men inget är ändå unikt. Samma ingredienser skulle långt ifrån nödvändigtvis ge samma resultat om det inträffade igen.

Peter Springare är en annan totalt oförutsägbar sak. Hur många gånger har inte hänt att tjänsteman tar bladet från mun. Men just detta inlägg blev viralt och växte till en rikspolitisk angelägenhet.

En rad faktorer har nyligen kastats in i ekvationen som ingen kunde se komma. Trump, Brexit, Pewdiepie, Springare, Janoch, debatten om Sveriges rykte utomlands, M:s flört med SD.

I tråden sitter vi ofta och pratar om nästa terrordåd, nästa upplopp, nästa SD-skandal och spekulerar i hur det kan påverka.

Men istället blir det helt random saker som ständigt visar sig kasta om debatten.

Det är något i det storskaliga maktspelet som liknar gudsargumentet med kretslopp. Utifrån alla naturlagar går allt mot ett stillastående, utjämning. Men något verkar blåsa kraft i kretsloppet som gör att sjöar, arter, skogar bildas och försvinner, berg reser sig och sänker sig. Vad är det som tillför energi i detta eviga maskineri?

Det politiska spelet verkar också ha en inneboende drivkraft som gör att utgången alltid förblir oviss.

Egentligen borde det ganska snabbt gå mot en dominerande ideologi som befäster sig stabilare och stabilare. Kulturmarxismen fick grepp om västvärlden. Den tog sig först in via universiteten, därefter media, underhållning. Sedan myndigheter och i politiken.

Men varför stoppades den inte tidigare? När det fortfarande fanns sunda krafter med inflytande?

Istället krackelerar kulturmarxismen nu när dess makt är total och den borde kunna skydda sig bäst.

Alla andra spel får ganska snabbt en given utgång när det väl börjat tippa över. Monopol blir ganska ointressant när någon väl fått de fyra stationerna och byggt hotellet på de gröna gatorna. Spelet risk är slut när någon väl lyckats befästa asien. Schack är avgjord när den ena blivit av med drottning och hästarna.

Men det politiska spelet fortsätter även när en idiologi tagit kontroll över riksdag, media, skola, myndigheter. Plötsligt räcker det med ett facebook-inlägg eller en youtube-kändis för att skaka om hela etablisemanget.

Nej, med hänsyn till dit nätverk bör du nog trycka på K-knappen!

Det mesta tyder på att SD blir största partiet 2018 - tyvärr..

Peter Springare är en annan totalt oförutsägbar sak. Hur många gånger har inte hänt att tjänsteman tar bladet från mun. Men just detta inlägg blev viralt och växte till en rikspolitisk angelägenhet.

En rad faktorer har nyligen kastats in i ekvationen som ingen kunde se komma. Trump, Brexit, Pewdiepie, Springare, Janoch, debatten om Sveriges rykte utomlands, M:s flört med SD.

I tråden sitter vi ofta och pratar om nästa terrordåd, nästa upplopp, nästa SD-skandal och spekulerar i hur det kan påverka.

Men istället blir det helt random saker som ständigt visar sig kasta om debatten.

Tyvärr? Hatar du Sverige till den milda grad att du önskar att ett sjuklöver-parti blir störst?

Så random och oförutsägbart är det inte. Det gäller bara att veta vad man ska observera. Du tittar åt fel håll. Det är inte händelserna i sig som triggar SD-tillväxt, det är etablissemangets reaktion som gör det. Om den blir väldigt motbjudande innebär det jackpot för SD. Det är därför som stora terrordåd och dylikt inte alls ger några lyft för såna som SD. Media kommer precis som alla andra att tycka att dådet är horribelt. De kommer inte att von-oben-flina och mobilisera krafter för att sätta en motbild eller hävda att det aldrig hände. De kommer inte att idiotförklara alla som varnar för radikalisering.

Vad järnrörshösten, eftervalsdebatterna 2010 och 2014, flyktingkrisen 2015 och nu senast Janouch och Springare har gemensamt är att de lockat fram det värsta ur media och övriga PK-eliten. När de mobiliserar för drev eller kampanj och går all-in, glömmer de att stanna upp och notera publikens reaktioner. De är så uppfyllda av sin rättfärdighet att de tror det är helt uteslutet att de själva kan väcka avsmak.

I själva verket är folk så otroligt trötta på präktigheten och hyckleriet bland PK-eliten att det blivit ett lika stort problem som de politiska knäckfrågorna i sig. Kriget mot elitens dryga hånskratt är rent av huvudnumret.

För Trump finns det inte ens någon stor akut fråga på samma sätt som i Europa. Invandringen är inte värre än vanligt. Arbetslösheten har sjunkit. När man läser intervjuer med Trumpsupportrar blir mönstret tydligt: Kulturkriget mot PK är det viktigaste av allt. Kolumnisten Mel Robbins på CNN fångade det bra när alla trodde att "grab them by the pussy"-inspelningen skulle knäcka honom:


Jag tror vi underskattat den faktorn i Sverige. Vi tror att allt handlar om invandringen och att kriget mot PK är en biprodukt.

Det handlar om jantelagen. Många har misstolkat den som materiell avundsjuka. Ur den misstolkningen har man sedan fått att jantelagen är typiskt svensk, för eftersom amerikaner inte är avundsjuka på varandras materiella lycka så kan de ju inte ha någon jantelag. Detta är fel. Jantelagen handlar om moral, inte pengar:

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är godare än vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Läs sista meningen i det fetade i Mel Robbins-citatet. Utan att veta vad jantelagen ens är, identifierar hon tre brott mot den: "smug" (tro att du är förmer), "know-it-alls" (tro att du vet mer) och "pretend they're better than us" (inbilla dig att du är bättre än vi). Det är Jante rakt av. Att Trump badar i dollarmiljarder gör ingenting, men om någon moralpredikant kommer ridande på hög häst med ett drygt hånflin och förklarar sina åsikter "goda", "fina" och "anständiga", då jävlar har de skitit i det blå skåpet.

Det var länge sedan sist som svenska eliten gick man ur huse för att göra sig märkvärdiga, men tack vare Trump har det hänt igen. Nu står eliten i kö till utländsk press för att slå sig för bröstet och deklarera att vi är en humanitär stormakt där allt är fridfullt och soligt.

Mitt tips är därför att SD kommer att tjäna på debatten om Sverigebilden. Den debatten innehåller de nödvändiga ingredienserna, dvs någonting som provocerar eliten att göra sig så där desperat präktiga och defensiva att folket spyr i munnen.

Så random och oförutsägbart är det inte. Det gäller bara att veta vad man ska observera. Du tittar åt fel håll. Det är inte händelserna i sig som triggar SD-tillväxt, det är etablissemangets reaktion som gör det. Om den blir väldigt motbjudande innebär det jackpot för SD. Det är därför som stora terrordåd och dylikt inte alls ger några lyft för såna som SD. Media kommer precis som alla andra att tycka att dådet är horribelt. De kommer inte att von-oben-flina och mobilisera krafter för att sätta en motbild eller hävda att det aldrig hände. De kommer inte att idiotförklara alla som varnar för radikalisering.

Vad järnrörshösten, eftervalsdebatterna 2010 och 2014, flyktingkrisen 2015 och nu senast Janouch och Springare har gemensamt är att de lockat fram det värsta ur media och övriga PK-eliten. När de mobiliserar för drev eller kampanj och går all-in, glömmer de att stanna upp och notera publikens reaktioner. De är så uppfyllda av sin rättfärdighet att de tror det är helt uteslutet att de själva kan väcka avsmak.

I själva verket är folk så otroligt trötta på präktigheten och hyckleriet bland PK-eliten att det blivit ett lika stort problem som de politiska knäckfrågorna i sig. Kriget mot elitens dryga hånskratt är rent av huvudnumret.

För Trump finns det inte ens någon stor akut fråga på samma sätt som i Europa. Invandringen är inte värre än vanligt. Arbetslösheten har sjunkit. När man läser intervjuer med Trumpsupportrar blir mönstret tydligt: Kulturkriget mot PK är det viktigaste av allt. Kolumnisten Mel Robbins på CNN fångade det bra när alla trodde att "grab them by the pussy"-inspelningen skulle knäcka honom:


Jag tror vi underskattat den faktorn i Sverige. Vi tror att allt handlar om invandringen och att kriget mot PK är en biprodukt.

Det handlar om jantelagen. Många har misstolkat den som materiell avundsjuka. Ur den misstolkningen har man sedan fått att jantelagen är typiskt svensk, för eftersom amerikaner inte är avundsjuka på varandras materiella lycka så kan de ju inte ha någon jantelag. Detta är fel. Jantelagen handlar om moral, inte pengar:

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är godare än vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Läs sista meningen i det fetade i Mel Robbins-citatet. Utan att veta vad jantelagen ens är, identifierar hon tre brott mot den: "smug" (tro att du är förmer), "know-it-alls" (tro att du vet mer) och "pretend they're better than us" (inbilla dig att du är bättre än vi). Det är Jante rakt av. Att Trump badar i dollarmiljarder gör ingenting, men om någon moralpredikant kommer ridande på hög häst med ett drygt hånflin och förklarar sina åsikter "goda", "fina" och "anständiga", då jävlar har de skitit i det blå skåpet.

Det var länge sedan sist som svenska eliten gick man ur huse för att göra sig märkvärdiga, men tack vare Trump har det hänt igen. Nu står eliten i kö till utländsk press för att slå sig för bröstet och deklarera att vi är en humanitär stormakt där allt är fridfullt och soligt.

Mitt tips är därför att SD kommer att tjäna på debatten om Sverigebilden. Den debatten innehåller de nödvändiga ingredienserna, dvs någonting som provocerar eliten att göra sig så där desperat präktiga och defensiva att folket spyr i munnen.

Mitt tips är därför att SD kommer att tjäna på debatten om Sverigebilden. Den debatten innehåller de nödvändiga ingredienserna, dvs någonting som provocerar eliten att göra sig så där desperat präktiga och defensiva att folket spyr i munnen.

Så random och oförutsägbart är det inte. Det gäller bara att veta vad man ska observera. Du tittar åt fel håll. Det är inte händelserna i sig som triggar SD-tillväxt, det är etablissemangets reaktion som gör det. Om den blir väldigt motbjudande innebär det jackpot för SD. Det är därför som stora terrordåd och dylikt inte alls ger några lyft för såna som SD. Media kommer precis som alla andra att tycka att dådet är horribelt. De kommer inte att von-oben-flina och mobilisera krafter för att sätta en motbild eller hävda att det aldrig hände. De kommer inte att idiotförklara alla som varnar för radikalisering.

Vad järnrörshösten, eftervalsdebatterna 2010 och 2014, flyktingkrisen 2015 och nu senast Janouch och Springare har gemensamt är att de lockat fram det värsta ur media och övriga PK-eliten. När de mobiliserar för drev eller kampanj och går all-in, glömmer de att stanna upp och notera publikens reaktioner. De är så uppfyllda av sin rättfärdighet att de tror det är helt uteslutet att de själva kan väcka avsmak.

I själva verket är folk så otroligt trötta på präktigheten och hyckleriet bland PK-eliten att det blivit ett lika stort problem som de politiska knäckfrågorna i sig. Kriget mot elitens dryga hånskratt är rent av huvudnumret.

För Trump finns det inte ens någon stor akut fråga på samma sätt som i Europa. Invandringen är inte värre än vanligt. Arbetslösheten har sjunkit. När man läser intervjuer med Trumpsupportrar blir mönstret tydligt: Kulturkriget mot PK är det viktigaste av allt. Kolumnisten Mel Robbins på CNN fångade det bra när alla trodde att "grab them by the pussy"-inspelningen skulle knäcka honom:


Jag tror vi underskattat den faktorn i Sverige. Vi tror att allt handlar om invandringen och att kriget mot PK är en biprodukt.

Det handlar om jantelagen. Många har misstolkat den som materiell avundsjuka. Ur den misstolkningen har man sedan fått att jantelagen är typiskt svensk, för eftersom amerikaner inte är avundsjuka på varandras materiella lycka så kan de ju inte ha någon jantelag. Detta är fel. Jantelagen handlar om moral, inte pengar:

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är godare än vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Läs sista meningen i det fetade i Mel Robbins-citatet. Utan att veta vad jantelagen ens är, identifierar hon tre brott mot den: "smug" (tro att du är förmer), "know-it-alls" (tro att du vet mer) och "pretend they're better than us" (inbilla dig att du är bättre än vi). Det är Jante rakt av. Att Trump badar i dollarmiljarder gör ingenting, men om någon moralpredikant kommer ridande på hög häst med ett drygt hånflin och förklarar sina åsikter "goda", "fina" och "anständiga", då jävlar har de skitit i det blå skåpet.

Det var länge sedan sist som svenska eliten gick man ur huse för att göra sig märkvärdiga, men tack vare Trump har det hänt igen. Nu står eliten i kö till utländsk press för att slå sig för bröstet och deklarera att vi är en humanitär stormakt där allt är fridfullt och soligt.

Mitt tips är därför att SD kommer att tjäna på debatten om Sverigebilden. Den debatten innehåller de nödvändiga ingredienserna, dvs någonting som provocerar eliten att göra sig så där desperat präktiga och defensiva att folket spyr i munnen.

Nu är ju Jante en dansk småstad och författaren dansk/norsk - och dessa länder lider inte av samma neurotiska självskadebeteende som Sverige.

Jag tror snarare problemet är en svensk exceptionalism, en svensk hybris, en skitförnämhet och självförhävelse som är otroligt osympatisk och skadlig. "Du ska inte tro att du är något" är raka motsatsen till det svenska etablissemangets självbild.

Istället råder en rasistisk konsensus om att vi svenskar är annorlunda. Förmer i vårt världsansvar och vår tjänande självutplåning. Det är tropikhatt på i innerstäderna, det är the White man's burden genetemot alla andra stackars människosorter utan tvingande moraliskt ansvar för sin egen situation och de egna handlingarna.

Man ser det svenska folket som en sorts kulturellt och demografiskt osårbara amerikaner, kineser eller araber, vars hegemoni är så naturlig och omöjlig att tänka bort att varje reträtt, varje uppoffring, varje åtagande är en obetydlig utmaning och plikt för herrerasen.

Jag har en mer lågmäld uppfattning om svenskarnas ställning, mer modest och därmed också orolig: Vi är ett litet, duktigt folk på några miljoner som bidragit och presterat långt över vår viktklass. Men vi är fortfarande ett litet folk, med det lilla folkets sårbarhet. Vi är ester och tibetaner, inte ryssar eller kineser. Snart sagt varje "minoritet" är betydligt större folk än det svenska - deras ställning och kontinuitet är, till skillnad från vår, aldrig avhängig av rättigheter i Sverige.

Att "veta sin plats" är inte nödvändigtvis något dåligt och att förhäva sig inte något bra - det visar den lilla, lilla, galna stormakten Sverige. Så - leve Jantelagen, säger jag.

Så random och oförutsägbart är det inte. Det gäller bara att veta vad man ska observera. Du tittar åt fel håll. Det är inte händelserna i sig som triggar SD-tillväxt, det är etablissemangets reaktion som gör det. Om den blir väldigt motbjudande innebär det jackpot för SD. Det är därför som stora terrordåd och dylikt inte alls ger några lyft för såna som SD. Media kommer precis som alla andra att tycka att dådet är horribelt. De kommer inte att von-oben-flina och mobilisera krafter för att sätta en motbild eller hävda att det aldrig hände. De kommer inte att idiotförklara alla som varnar för radikalisering.

Vad järnrörshösten, eftervalsdebatterna 2010 och 2014, flyktingkrisen 2015 och nu senast Janouch och Springare har gemensamt är att de lockat fram det värsta ur media och övriga PK-eliten. När de mobiliserar för drev eller kampanj och går all-in, glömmer de att stanna upp och notera publikens reaktioner. De är så uppfyllda av sin rättfärdighet att de tror det är helt uteslutet att de själva kan väcka avsmak.

I själva verket är folk så otroligt trötta på präktigheten och hyckleriet bland PK-eliten att det blivit ett lika stort problem som de politiska knäckfrågorna i sig. Kriget mot elitens dryga hånskratt är rent av huvudnumret.

För Trump finns det inte ens någon stor akut fråga på samma sätt som i Europa. Invandringen är inte värre än vanligt. Arbetslösheten har sjunkit. När man läser intervjuer med Trumpsupportrar blir mönstret tydligt: Kulturkriget mot PK är det viktigaste av allt. Kolumnisten Mel Robbins på CNN fångade det bra när alla trodde att "grab them by the pussy"-inspelningen skulle knäcka honom:


Jag tror vi underskattat den faktorn i Sverige. Vi tror att allt handlar om invandringen och att kriget mot PK är en biprodukt.

Det handlar om jantelagen. Många har misstolkat den som materiell avundsjuka. Ur den misstolkningen har man sedan fått att jantelagen är typiskt svensk, för eftersom amerikaner inte är avundsjuka på varandras materiella lycka så kan de ju inte ha någon jantelag. Detta är fel. Jantelagen handlar om moral, inte pengar:

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är godare än vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Läs sista meningen i det fetade i Mel Robbins-citatet. Utan att veta vad jantelagen ens är, identifierar hon tre brott mot den: "smug" (tro att du är förmer), "know-it-alls" (tro att du vet mer) och "pretend they're better than us" (inbilla dig att du är bättre än vi). Det är Jante rakt av. Att Trump badar i dollarmiljarder gör ingenting, men om någon moralpredikant kommer ridande på hög häst med ett drygt hånflin och förklarar sina åsikter "goda", "fina" och "anständiga", då jävlar har de skitit i det blå skåpet.

Det var länge sedan sist som svenska eliten gick man ur huse för att göra sig märkvärdiga, men tack vare Trump har det hänt igen. Nu står eliten i kö till utländsk press för att slå sig för bröstet och deklarera att vi är en humanitär stormakt där allt är fridfullt och soligt.

Mitt tips är därför att SD kommer att tjäna på debatten om Sverigebilden. Den debatten innehåller de nödvändiga ingredienserna, dvs någonting som provocerar eliten att göra sig så där desperat präktiga och defensiva att folket spyr i munnen.