Makthavare pressas i ny radiosatsning - Granskning Sverige

”Jag vill stå upp för den lilla människan”

Desinformation och subversivt informationskrig eftersträvar primärt inte att nyttja perifiera frilansare som Egor Putilov. Det är inte värt besväret om personen ifråga inte kan leverera en informationsmiljö som gör att samhället som är måltavla för operationen slutar agera rationellt eller tar beslut som går isär med egenintresset men i stället gynnar främmande makt.

Den person som värvas som inflytelseagent måste ha reellt inflytande på utvecklingen. Man söker i stället aktörer som har auktoritet och kan med sken av äkthet placera ett budskap. Människor som är trovärdiga och har inflytande i ett samhälles mest kritiska moment.

Sverige hade ett unikt tillfälle att efter Berlinmurens fall i november 1989 komma över unikt Stasimaterial över de svenska inflytelseagenterna. Men man valde aktivt att inte agera utan lät det hela rinna ut i sanden.

Antagligen hade en större undersökning under det tidigare 1990-talet exponerat inflytelseagenter som nått långt in i samhällskroppen – riksdagsmän, generaldirektörer, folkrörelseledare, krönikörer i rikspressen och andra med ett direkt inflytande på rikets åsiktsklimat och riktning.

[...] Jag som säkerhetsforskare reagerar betydligt mer på att ledande företrädare för Advokatsamfundet, driver ett rabiat budskap som är nära lierat med vad man kan anta är Putin-regimens informationskrigsstrategi mot Sverige, där syftet från rysk sida är att skapa splittring och ledningshaveri genom att generera en ohanterbar ström av asylsökande.

[...]

En person som 1978 rekryterades av KGB som 26-åring är i dag 64 år. Eftersom KGB, numera FSB, kan utpressa dessa eller har deras medverkan kan dessa aktiveras 2016. Det gör att jag som säkerhetsforskare skulle vara särskilt observant för etablerade opinionsmakare som gör hätska utfall som faller i linje med den linje som vi kan anta är Putin-regimens desinformationsstrategi. I de lugnaste vatten simmar de största fiskarna.

Hej Erik! Jag lyssanar mycket på dina samtal, tycker de är väldigt intressanta! Jag är lite av en person som älskar sanning, men som vill ta genvägar till den. Jag skulle inte själv orka följa upp allt, leta efter källor, värdera dessa etc. Men känner en otrolig respekt och tacksamhet för er som lägger ner tiden!

För mig började intresset lite med att jag råkade se några intervjuer med Putin. Han tillhör ju de ”onda” har jag fått lära mig via MSM. Och jag förväntade mig att se despotiskt uppträdande, ett stort ego, inskränkthet etc. Istället såg jag en person som pratade nyanserat och sakligt.

Alltså det fanns markörer för ”sanning” som jag är så förtjust i. Jag funderade på hur en ”ond” person kunde vara så ”off guard”, nästan lite avslappnad och humoristisk. Och som pratar på ett sätt som inbjuder till resonemang och argumentation. Varför positionerar han sig inte tänkte jag. Som ledare i väst gör.

Jag kan inget om politik, men att se några intervjuer med, Putin, Assad, Gadaffi gav mig insikten att bilden väst ger åtminstone måste problematiseras eller nyanseras. Komplexiteten är fashinerande, känns som att det ”goda” och ”onda” upphör, eller byter plats.

Hursomhelst. eftersom jag gillar dina ringningar och blogginlägg tänkte jag fråga om en sak. Såklart är du partisk, men får ändå känslan att du ger ett intressant svar:

Du pratar ibland om kärnfamiljen som viktigaste värdet, vikten av att känna tillhörighet till sitt land, kultur och traditioner. Detta är lite av en larmklocka för mig, och klingar SD-retorik för mig. Jag är en person som tycker att normer inte ska vara ett ok för människor som känner att deras liv är ämnat för annat än familj och traditionellt liv.

Ogillar konformism. Älskar sanning, tydlighet, resonemang, transparens, frihet. Skulle jag gräva djupt så skulle jag vara en väldigt tillförlitlig person, då jag absolut inte har någon agenda. Jag är så opolitisk man kan bli. Jag kan tänka mig vilka förändringar som helst, så länge de sker långsamt, inte skapar friktion och verkligen leder till något bättre sett till totalnyttan/totallyckan.

Det som maximerar välmåendet för massan är min ideologi, oavsett om det innebär konservatism, nationalism, globalism, eller liberalism. Nu låter det som att jag är uppe i det blå, men du förstår essensen vad jag menar och kan översätta det till något realistiskt.

Min fråga till dig är om du tror att du påverkas av dina ”tradionella” ideer/föreställningar om vad ett bra samhälle är? Eller om du upplever att du går dit sanningen tar dig, även om det skulle attackera dina givna föreställningar och ge kredibilitet till typiska globalistiska argument? (Vilket jag iofs tror är osannolikt, givet det lilla jag själv lärt mig)