"Fan mannen, jag svär!"

Nästan varenda gång jag är i närheten av en grupp invandrarungdomar (den jobbiga babbe typen) så hör jag dem säga följande fras minst en gång "Fan, jag svär!" eller "Fan mannen, jag svär!". Först var det mest från unga killar. Idag kommer det även ur tjejer och äldres munnar.

Är det någon som kan förstå detta urartade språkbruk? Hur har det uppkommit? Det låter så löjligt, men det sägs med största allvar. Själv får jag alltid hålla mig för skratt. "Fan, jag svär!", ja jag hörde att du svor. Finns det någon grund till detta i arabiska eller persiska idiom?

Fast att använda uttrycket "svära" istället för lova är väl inget nytt?

Det var precis vad den nu anhållne killen ropade i live-sändningen av våldtäkten på FB. "Fan mannen jag svär, jag ska fucka ur i kväll".

Det kallas för gatuslang/uttryck. Finns i stort sett alla länder och brukar förknippas med socioekonomiska utsatta människor. Du hör knappast en universitetsutbildning människa prata så.

Det kommer troligen från arabiskans "wallah" som betyder "jag svär på allah".

Förutom ovanstående kommer jag att tänka på serbiska/kroatiska : kunem/psujem. Om det kan vara ursprunget till användandet i förortssociolekter.

Gatuslang? Knappt det. "Fan mannen, jag svär!" Har ju ingen riktig botten i svenska språket. Låter helt idiotiskt. Detta har inte växt fram naturligt. Jag känner ingen som säger så och hörde det aldrig under min uppväxt (inte av någon över huvud taget, inte ens på allmän plats).

Men tackar för informationen om arabiskans "wallah", låter rimligt. De har ju en tendens att tjata om deras tillbedda gud hela tiden.
https://en.wikipedia.org/wiki/Wallah_(Arabic)

I lågstadiet, när jag var liten - var den meningen redan då rätt sliten. 2 av 25 ungar var invandrare.

Troligtvis startade muslimer uttrycket, men vi svenska ungar adapterade också den frasen. Vrålhäftigt med all typ av slang, tyckte vi.

Ja vissa har ett väldigt fult språk, tex när det sägs " walla mannen" eller " säg walla bre" låter helt.. handikappat. Eller " på gud" samt " jag svär min morsas död" seriöst och folk undrar varför man ser ner på sånt.

De flesta sådana där uttryck är direktöversättningar från arabiska.

Apmänniskornas lägre IQ gör att det skall överdrivas i alla lägen.

Minns låten med refräng: "jag svär på mitt liv å allt jag har..."

Eller: " jag svär...om jag ljyger...min mamma skall dö i morron wallah"

Ot, den här skiten då...konstigt det skjuts i förorten...: "låt mey vara din soldat...jag kommer kriiiga för din skull..."

En vanlig svensk IQ hade aldrig använt dom orden...men sandfollket skall överdriva och kaozza.

Man lär sig något nytt varje dag i nya Sverige. Men mest sådant som man önskade att man varit utan.

Fraserna du delger har jag hittills varit lyckligt befriad från (förutom det här förryckta med att ständigt svära vid någons död eller grav), men det är bara en tidsfråga innan man berikas ännu mer.

Häromdagen utanför en frisörsalong som drivs av invandrare hörde jag en av två tuffa tonårdsbrudar med okänt påbrå (minst en av dem såg relativt svensk ut), säga spela "Allahu Akbar-låten". De såg jättenöjda ut efteråt.

"Svär mammas hyvve" är en klassiker.

hyvve = huvud

svär = lovar

De lovar och lovar men man vet att de bedrar och hugger en i ryggen om de får tillfälle, babbeluringarna.