Citat:
Ursprungligen postat av
Potifar2
Ja, frågan är ju var man ska dra gränsen för ditt vuxenkörkort. Eftersom man ska vara så pass fläckfri som du kräver menar jag(att Lotta levt svenssonliv i typ minst 35 räcker ju inte ens menar jag. Inte enligt dig ).
Du gör detta till en mognadsfråga, en "vuxengrej", men vet du, ibland hamnar man i nya situationer även som vuxen, situationer man inte vet hur man ska hantera och hör och häpna, det finns t.om normala krisfaset relaterade till just mogen ålder, kriser som många långt ifrån hanterar "exemplariskt", det ligger liksom i krisens natur att folk mår dåligt och provar sig fram och ibland blir det då mindre lyckat.
Det är inte en "vuxengrej" eller en "mognadsfråga" eller för den delen något tecken på "mer eller mindre välmående" att man börja snorta kokain. Det är brottsligt! Det är inte mindre brottsligt för att man "ville prova sig fram" - det vill nog alla första gången de snortar. Eller att man just då är väldigt glad eller väldigt nere.
Det är jäkligt dåligt omdöme av en medelålders kvinna!
Om man hamnar i situationer som man initialt inte vet hur man ska hantera - är det väl synnerligen lämpligt att man lyssnar på åtminstone något råd som storasystrar, vänner, polisen, exet, kvinnoboendet, målsägaren, psykologen, arbetsgivaren, ens egen mor eller hyresvärden ger.
Hade Lotta lyssnat och följt råden från en enda av dessa personer hade det räckt!
Eller lyssnat på sina egna smärtreceptorer som signalerade brutna revben!
Du skriver att "man provar sig fram och ibland blir det inte så lyckat". När ska man då konstatera att det "inte blev så lyckat"? Första gången när Martin misshandlar, som sker efter tre veckor? Efter 10 ggn? 15ggn?
Eller när han gör slut och man går till polisen - men ljuger för omgivningen att man inte har någon kontakt med Martin? Inser man då att "det inte blev så lyckat"? Tydligen inte Lotta i alla fall - för hon fortsatte att leta efter en gemensam lägenhet och ville skaffa barn med Martin.
Läs och begrunda vad Lotta gjorde ur Fupen. Då kan man inte undgå att konstatera att hennes sug efter Martin, hennes tjat att träffa honom, hennes lögner till omgivningen och hennes brist på samarbete med polisen - naturligtvis visar på dåligt omdöme och på ett riskabelt beteende.
Det kan förklaras för omgivningen med att man just då vare nere, olycklig eller ledsen. Det blir inte rätt gjort iallafall fall - och ansvaret för sitt handlade var Lottas. Ingen annans!
Hur svårt kan det vara att erkänna att hon gjorde fel och hade eget ansvar när hon fortsatte umgås med Martin? Och när hon snortade kokain?