Det fanns germaner i det som kom att bli det romerska riket,
långt innan det romerska riket existerade.
Vad gäller Västroms fall så fanns senaten kvar in på 600-talet.
den sista västromerska kejsaren avsattes den sista (väst)romerska kejsaren år 1806
(även om kejsarvärdigheten fanns kvar, men utan romerskt namn till 1918)
De östromerska kejsarna satt kvar till 1917, respektive 1922.
De två rikshalvornas andliga överhuvuden finns dock kvar
och det finns inget som hindrar t.ex. påven från att kröna en ny romersk kejsare.
Inte för att romarriket behöver en kejsare för att vara romarriket.
Det gick ju alldeles utmärkt att ha ett romarrike även innan Augustus.
Citat:
Ursprungligen postat av
Melange5738
Den där teorin ger jag inte mycket för. När jag pluggade historia senast så var den mest troliga teorin att Rom gick under för att folket inte ville vara en del av imperiet längre (d.v.s de förlorade mer än vad de tjänade). Roms dekadens började i princip när republiken gick under med Caesar, efter Caesar började kejsarna höja skatten regelbundet för att bekosta sina egoprojekt. Till slut så var det helt enkelt orimligt att leva i Rom så de germanska folken sågs som befriare.
Det fanns massvis med anledningar till att Rom föll samman i ultrarapid
(processen tog åtminstone 750 år, från innan Caesar ens föddes, till åtminstone 600-talet)
och germanska, hunnerska, slaviska, arabiska, persiska invasioner var bara en del.
Religionen var knappast ett större problem i sammanhanget.
Större problem var i.s.f. snarare den interna rötan med korruption,
rättslöshet och högt skattetryck på bönderna.
Bönderna verkar t.ex. på det hela taget ha fått det bättre när Rom fallerade.
För även om risken för plundringar och konfiskerande av mark fanns där,
så hade man samma problem som romerska undersåtar,
men nu slapp man även skatter och tvångsutskrivningar.
