Opinionsmätningarna visar att SD inte vinner terräng i tillnärmelsevis samma takt som under 2015. Partiets position är opinionsmässigt fortfarande mycket stark, men offensiven har stagnerat och enligt somliga OI rentav övergått i reträtt.
Vad som förvånar mig och andra bedömare är SD:s märkliga passivitet efter rekordvalet 2014. Partiledningen kanske anser att opinionsutvecklingen i stort sett sköter sig själv och att SD därför inte behöver företa sig något särskilt? Man vilar på lagrarna.
Men dödläget föder även misstanken att svår oenighet om den fortsatta kursen råder inom partiet . Fraktionsstrider och personmotsättningar har drabbat SD i anmärkningsvärt hög grad sedan riksdagsdebuten 2010, varför partiledningen nu valt att "frysa läget" och ligga lågt för att få lite lugn i lägret. Striden mellan radikaliseringsivrare och normaliseringsförespråkare skulle således vara åtminstone temporärt avblåst.
Andra menar att PL bara "laddar batterierna" för nya, stora utspel och kampanjer.
Tja, vad ska man egentligen tro om läget inom SD?