Citat:
Ert dilemma satt i blixtbelysning!
Skall vi i likhet med Island, få en tämligen maktlös president av mera symbolisk karaktär, dvs en statschefsfunktion som påminner om vår nuvarande, fast betydligt mera omständligt? Eller skall vi få en påtagligt mera mäktig statschef i ett maktbalanssystem som vi är helt ovana vid, men med betydande demokratisk legitimitet, och därmed åstadkomma ett skifte i svensk politisk tradition?
Säg till när Ni har bestämt Er, så att folket vet vilket alternativ vi har att ta ställning till.
Citat:
Här använder du mystiska termer. Vad menar du med "en politiks hållning"? På vilket sätt är "en politiks hållning" ett argument?
Ah! "En politisk hållning" är givetvis innebörden.
Citat:
Nej. Monarkins popularitet är inte per definition en reflektion av dess legitimitet. Tror också du får svårigheter att särskilja folkets generella stöd för monarkin från folkets specifika gillande av nuvarande kungafamilj. Med andra ord, en mindre sympatisk kungafamilj skulle potentiellt urholka folkets stöd för monarkin.
Oavsett så är din apell till popularitet ett klassiskt argumentationsfel.
Oavsett så är din apell till popularitet ett klassiskt argumentationsfel.
I en demokrati är givetvis folkets uppskattning, eller i alla fall dess acceptans, avgörande för ett systems legitimitet. Legalitet är något annat än legitimitet. Fö så har det förr monarkister mindre betydelse om det är kungahuset eller det monarkiska systemet som uppskattas, bara det blir kvar. Resultatet är inte ointressant - men argumentatorisk advokatyr kan vara det.
Citat:
Skattepengar missbrukas.
Inte då! Den svenska monarkin är väl belagd för att vara synnerligen kostnadseffektiv.
Citat:
Människovärdet rangordnas på godtycklig grund.
Människovärde rangordnas alltid och detta fall är det nog svårt att hitta en rangordning som är mindre godtycklig. Vi har till och med en särskild grundlag för att reglera detta människovärde. Det slås bara av journalisterna som har två för att upphöja sitt människovärde.
Citat:
Den tredje statsmakten, och därmed befolkningen, distraheras från viktig samhällsbevakning ("Kolla! Prinsessan har en klänning från HM! Krigsrubrik på nyhetsplats!")
Om den tredje statsmakten inte är bättre än så, så är jag inte den som beklagar detta.
Citat:
Demokratiska/meritokratiska ideal urholkas.
Att vi har det statsskick som en majoritet av folket önskar korresponderar alldeles utmärkt med våra demokratiska ideal. De meritokratiska idealen har ingen stark ställning i vårt samhälle, men de problemen märks betydligt mer i andra delar av Statsverket, när vi ser hur illa det ser ut i regeringen, i rättsväsendet osv. Fö är släktskap i många fall en alldeles utmärkt merit, bl a för att det åstadkommer en förutsägbar lojalitet.
Citat:
Kompetensbrist inom kungliga ansvarsområden.
Inte vad jag kan se. Det tycks fungera fullt nöjaktigt.
Citat:
Finland/Island.
Som anförts ovan så är det bra om Ni bestämmer Er för vilken lösning. Vilket hittills aldrig hänt...
Citat:
Nu anför du ett annat argumentationsfel, nämligen ett cirkelresonemang.
Din premiss utgår från att ämbetet över huvud taget bör finnas, vilket inte är etablerat utan snarare föremålet för denna diskussion.
Vidare följer inte din slutsats, dvs att ett ärvt ämbete representerar hela folket, av någon premiss alls.
Du får gärna utveckla på vilket sätt en statschef som innehar sitt ämbete utan meriter kan anses representera hela folket? Jag är mycket nyfiken på ditt resonemang kring detta.
Men om jag ändå skulle svara på din så kallade fråga föreslår jag en tävlingsprogramserie i SVT - "So You Think You Can King?"
Deltagarna ställs in för en rad uppgifter: Memorera och hålla ett tal utan att staka sig, vinka och le längst, vaska flest flaskor Dompa på utsatt tid, köra fortast på landsväg, lyfta en jättesax och klippa ett band flest antal gånger, hänga flest antal medaljer och ge en grattishälsning på engelska på utsatt tid, och så vidare.
Vinnaren blir kung för ett år. Familjen Bernadotte får självklart vara med och tävla.
Din premiss utgår från att ämbetet över huvud taget bör finnas, vilket inte är etablerat utan snarare föremålet för denna diskussion.
Vidare följer inte din slutsats, dvs att ett ärvt ämbete representerar hela folket, av någon premiss alls.
Du får gärna utveckla på vilket sätt en statschef som innehar sitt ämbete utan meriter kan anses representera hela folket? Jag är mycket nyfiken på ditt resonemang kring detta.
Men om jag ändå skulle svara på din så kallade fråga föreslår jag en tävlingsprogramserie i SVT - "So You Think You Can King?"
Deltagarna ställs in för en rad uppgifter: Memorera och hålla ett tal utan att staka sig, vinka och le längst, vaska flest flaskor Dompa på utsatt tid, köra fortast på landsväg, lyfta en jättesax och klippa ett band flest antal gånger, hänga flest antal medaljer och ge en grattishälsning på engelska på utsatt tid, och så vidare.
Vinnaren blir kung för ett år. Familjen Bernadotte får självklart vara med och tävla.
Ingen verklig överklass skulle någonsin få för sig att vaska någonting. Typiskt uppkomlingsfenomen!
Du har förstås fel i utgångspunkten. Denna är att Sverige bildades någon gång för över 1000 år sedan som en monarki. Sverige har alltid varit en monarki. Monarkins utformning har, som de flesta samhällsinstitutioner som fungerat över tid, delvis ändrat innehåll och funktionssätt. Men, vi har alltid varit en monarki.
Så, vad frågan egentligen handlar om är med vilken rätt vi i vår tid skulle ha att ta oss före att avskaffa det statsskick som grundat Sverige. Vi monarkister skulle hävda att det vore att i avgörande delar avskaffa Sverige. I praktisk mening har Sverige avskaffats i många avseenden, så att göra det även i symbolisk mening vore ett kraftigt slagg mot samhällskroppen. Kanske ett dödligt slag.