Avskaffa monarkin!

Ert dilemma satt i blixtbelysning!

Skall vi i likhet med Island, få en tämligen maktlös president av mera symbolisk karaktär, dvs en statschefsfunktion som påminner om vår nuvarande, fast betydligt mera omständligt? Eller skall vi få en påtagligt mera mäktig statschef i ett maktbalanssystem som vi är helt ovana vid, men med betydande demokratisk legitimitet, och därmed åstadkomma ett skifte i svensk politisk tradition?

Säg till när Ni har bestämt Er, så att folket vet vilket alternativ vi har att ta ställning till.


Ah! "En politisk hållning" är givetvis innebörden.


I en demokrati är givetvis folkets uppskattning, eller i alla fall dess acceptans, avgörande för ett systems legitimitet. Legalitet är något annat än legitimitet. Fö så har det förr monarkister mindre betydelse om det är kungahuset eller det monarkiska systemet som uppskattas, bara det blir kvar. Resultatet är inte ointressant - men argumentatorisk advokatyr kan vara det.


Inte då! Den svenska monarkin är väl belagd för att vara synnerligen kostnadseffektiv.


Människovärde rangordnas alltid och detta fall är det nog svårt att hitta en rangordning som är mindre godtycklig. Vi har till och med en särskild grundlag för att reglera detta människovärde. Det slås bara av journalisterna som har två för att upphöja sitt människovärde.


Om den tredje statsmakten inte är bättre än så, så är jag inte den som beklagar detta.


Att vi har det statsskick som en majoritet av folket önskar korresponderar alldeles utmärkt med våra demokratiska ideal. De meritokratiska idealen har ingen stark ställning i vårt samhälle, men de problemen märks betydligt mer i andra delar av Statsverket, när vi ser hur illa det ser ut i regeringen, i rättsväsendet osv. Fö är släktskap i många fall en alldeles utmärkt merit, bl a för att det åstadkommer en förutsägbar lojalitet.


Inte vad jag kan se. Det tycks fungera fullt nöjaktigt.


Som anförts ovan så är det bra om Ni bestämmer Er för vilken lösning. Vilket hittills aldrig hänt...


Ingen verklig överklass skulle någonsin få för sig att vaska någonting. Typiskt uppkomlingsfenomen!

Du har förstås fel i utgångspunkten. Denna är att Sverige bildades någon gång för över 1000 år sedan som en monarki. Sverige har alltid varit en monarki. Monarkins utformning har, som de flesta samhällsinstitutioner som fungerat över tid, delvis ändrat innehåll och funktionssätt. Men, vi har alltid varit en monarki.

Så, vad frågan egentligen handlar om är med vilken rätt vi i vår tid skulle ha att ta oss före att avskaffa det statsskick som grundat Sverige. Vi monarkister skulle hävda att det vore att i avgörande delar avskaffa Sverige. I praktisk mening har Sverige avskaffats i många avseenden, så att göra det även i symbolisk mening vore ett kraftigt slagg mot samhällskroppen. Kanske ett dödligt slag.

Den konservativa metoden bygger till avgörande del på att man testar över tid. Har något fungerat över lång tid så kan man med fog anse det som bättre än om det inte fungerat över lika lång tid. Tiden i sig själv provar hållbarheten. Det är samma tanke som erfarenhetskriteriet, således.


Att man av olika skäl inte avser införa monarki betyder inte att man inte saknar funktionen. Finland har aldrig i självständigt skick varit en monarki (även om planer fanns), medan Tyskland nog inte klarar av en restauration, även om de praktiska förutsättningarna finns.

Men för övrigt har Du förstås fel. Det börjar bli en vana för Dig, så Du är väl van:
http://www.vlt.se/opinion/debatt/det-svenska-kungahuset-har-hog-popularitet-aven-i-finland
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article15020683.ab
http://www.svd.se/kungaparet-till-tyskland--medierna-gar-i-spinn


Italien hade, som jag tidigare påpekat, vunnit på att istället reformera sin monarki. Kanske hade man sluppit mycket av det inrikespolitiska eländet som präglat Italien sedan republikaniseringen. Även de mer representativa delarna av ett statsskick har betydelse för den politiska kulturen.

Vi bibehåller givetvis den nuvarande konstitutionen, med enbart erforderliga förändringar i Successionsordningen. Vi kommer säkert att enas om en kandidat, det har gjorts flera gånger förr i Sveriges historia. Senast 1810.

Jag är bara en person, och kan därför inte, likt en diktator, bestämma vilket upplägg som passar Sverige bäst.
Men "dilemmat" är inte svårare än att det kan lösas på ordinärt demokratiskt vis, exempelvis med en folkomröstning.



(Så nu spelar skillnaden mellan monarki och kungahus ingen roll längre?)

Ett demokratiskt beslut fattat av en välinformerad befolkning har fullkomlig legitimitet.

Men det är inte populariteten i sig som gör ett fenomen legitimt, utan att dess anhängare nått sin slutsats baserad på korrekt information.

Låt oss ponera att en ultragenerös asylpolitik från tredje världen åtnjuter massivt stöd hos befolkningen pga att allmänheten informerats om att asylinvandrare är välutbildade och bidrar till nationens ekonomiska framgång.
Om informationen är sanningsenlig är en ultragenerös asylpolitik demokratiskt legitim. Om däremot informationen som ligger till grund för medborgarnas åsikt visar sig vara inkorrekt är en ultragenerös asylpolitik inte demokratiskt legitim, även om den är populär.

Vad jag försöker få ut av er monarkister är argumenten som ligger till grund för slutsatsen att den svenska monarkin i dess nuvarande form är berättigat i vårt samhälle. Men än så länge har logiskt stringenta argument lyst med sin frånvaro. Så länge dessa saknas finns ingen demokratisk legitimitet, eftersom folket inte kan göra ett rationellt ställningstagande.



Allt som kostar mer än 0 kr är missbruk av skattepengar, eftersom kungahusets tjänster inte konkurrensutsatts enligt reglerna om offentlig upphandling.
Det finns heller inget klarlagt behov av kungahusets tjänster och inget som meriterar att Sveriges nuvarande kungahus sticker fingrarna i din och min plånbok.
Vad det handlar om är ren och skär korruption i form av godtycklig nepotism.



Här följer jag inte ditt resonemang.
Åtalsfrihet och skattefinansierat lyxliv enkom baserat på födslorätt till skillnad från meriter är definitionsmässigt godtycke. Maximalt godtycke. Din text får mig att ifrågasätta din ordförståelse, alternativt att du kör med någon slags Orwellskt nyspråk - War is peace, freedom is slavery, godtycklighet is merit.

Rangordning av människovärde i en västerländsk demokrati utgår från individens handlingar, inte hennes släktträd.
För kungahusets skull har den grundläggande principen i en demokrati om likhet inför lagen, samt artiklar 1, 2, 7 och 18 av de mänskliga rättigheterna åsidosatts.

Sammantaget innebär detta att Hans Majestät Konungen tilldelats ett högre människovärde än övriga svenska medborgare genom (reglerat) godtycke. Vilket inte är förenligt med västerländska rättsprinciper, allmän etikuppfattning eller meritokratiska ideal.



Här verkar du mena att brist på meritokrati är ett problem...



... Och här i nästa mening propagerar du för nepotism.

Jag tror att man måste se nepotism som något positivt om man är monarkist, men det är ändå lite oväntat att du är så öppen med dina antimeritokratiska böjelser.

Vi kanske bara ska konstatera att du föredrar godtycklighet, korruption och nepotism och att det är dessa ideal som får dig att hylla den kungliga översåten? Vad säger du; agree to disagree?



Du anser tex alltså att Konungen är en fullt kompetent orator?
För när jag hör honom tala framstår han mer som ett underbegåvat barn, med eftersatt social förmåga och problem att läsa innantill. I dessa sammanhang verkar han totalt obekväm och ser mest ut som han vill springa ifrån podiet. Skämskudden åker fram så fort han ska uttala något på engelska. Det är skrämmande att en person som i sin ämbetsutövning ofta representerar Sverige i utlandet har en sådan undermålig språklig förmåga.
I ärlighetens namn tycker jag synd om honom. Jag tror inte han vill ha jobbet som kung.

Den som är intresserad kan youtuba fram Kungens tal på prinsens bröllop. Herregud vilket avgrundsdåligt tal. Talet i sig verkar författat av en femteklassare, och framförandet är så torrt, enformigt och ointressant att man som tittare omöjligen kan plåga sig igenom skiten.

Tror du på allvar att ingen i vårt avlånga land skulle kunna göra jobbet bättre?


Med samma rätt som statskyrkan avskaffades. Varken statskyrkan eller ett offentligt finansierat kungahus med särrättigheter verkar kunna motiveras på rationella, demokratiska grunder. Således hör dessa inte hemma i en demokrati.

Trots detta är det tydligen för mycket begärt att Du skall kunna redogöra för Din egen uppfattning, och vilken inriktning Du anser att republikanerna bör driva. Jag har glasklara ställningstaganden, medan Du enbart pratar i allmänna och diffusa termer.


Strängt taget räcker det med ett argument: "Den svenska monarkin fungerar väl och bör därför bibehållas, möjligen över tid förändras något i enskildheter."


Spännande nog torde samma resonemang gälla t ex Försvarsmakten och Tullverket. Märkligt nog har vi bara ett Konkurrensverk. Upphandlingsreglerna har därtill blott några decennier på nacken, under det att monarkin är tusenårig, så ålder får nog anses ha sitt värde också.


Tja, om Du vill kalla en över 200-årig kungaätts släktföljd för godtycklig, så får Du väl göra det, men Riksdagen har både utsett och därefter konfirmerat såväl ättens som den nuvarande kungens rätt till befattningen, så just godtycke förefaller mig vara ett felvalt ord i sammanhanget. Riksdagen kan när som helst avskaffa monarkin på samma sätt som man kan ändra i övriga grundlagsstatuter, men väljer så gott som årligen att avslå förslag i den riktningen. Godtyckligt? Nej, det tycker jag inte; snarast systematiskt.



För mig som inte är så väldans imponerad av de mänskliga rättigheterna, är det ett icke-argument. Likhet inför lagen är i det svenska rättsväsendet i vilket fall numera en parodi.


Nähä? "If it aint broken, dont fix it." Så klart att Konungen har ett högre människovärde, liksom ett antal andra personer också har det. Därtill har en del ett klart lägre människovärde. Så ser verkligheten ut. Om det inte passar allehanda utopiska principer, så föreslår jag att man ändrar dessa principer.


Det beror på sammanhang.


Ibland. När släktskap skapar god lojalitet och sammanhållning kan det vara en utmärkt lösning. Ibland är det direkt skadligt. måste bedömas från fall till fall. I monarkiska sammanhang är det i regel något positivt.


Jag anser att släktskap är något monarkiskt positivt, ty det skapar lojalitet, kontinuitet och förutsägbarhet. Allt mycket bra för att motverka att statschefsposten blir politiserad. Det skiljer denna befattning från andra i Statsverket.


Kanske både Du och jag skulle klara att hålla bättre tal än kungen, men ingen av oss skulle bli en bättre kung - därför att vi saknar bärkraften i att föra ett tusenårigt ämbete vidare. Men kanske kan det glädja Dig att kronprinsessan förefaller vara en begåvning som talare, så någon gång kommer en förbättring.

Annars kan Du ju alltid roa Dig med att njuta av den meritokratiskt folkvalde statsministerns prestationer på området. Visst är det synd och skam att han inte är vår statschef istället?
https://www.youtube.com/watch?v=L6qwBhSgyx8


Vilket jag fö också var/är emot. Min uppfattning är att Svenska Kyrkan skall återförstatligas och återställas. Stor skada att man skiljde kyrka och stat åt. Inget har för Sverige blivit bättre av detta.

Det här är lyteskomik av hög rang. Du anför högtravande att kungen är bra på att vara kung därför att han är kung. Ännu ett exempel på konservatistiskt cirkelresonemang.

Annars tycker jag du låter väldigt liberal. Fast hundra år för sent.

Den konservativa metoden går ut på att det är bra som det är.

Jag har svårt att se vad kändisars popularitet har med den obefintliga monarkistiska rörelsen i Finland att göra.

Än en gång ett rent påstående, som enbart kommer sig av att du gillar monarki. Kanske hade det blivit bättre, kanske sämre. Det kan vi inte veta. Men vad som hände var att italienarna beslutade sig för att göra sig av med ett fullständigt moraliskt bankrutt kungahus.

Kungen är kung därför att Riksdagen så har bestämt. Men den kung vi nu har är alldeles nöjaktigt duglig för uppgiften. Den som nu vill anföra synpunkter på egenskapen talhållare kan med fördel jämföra med vår statsministers förmåga på samma område, och se att allmänna val inte med någon nödvändighet ger oss goda talare.

Om det är bra så är det bra som det är. Om det inte är bra, så ändrar man litet försiktigt över tid så att det blir bra.


Finland har den svenska monarkin för att tillfredsställa de kraftigaste fantomsmärtorna, så någon rörelse för att skaffa sig en egen monarki behövs knappast.


För att skaffa sig ett annat fullständigt moraliskt bankrutt republikanskt system. Italien kanske inte klarar av något politiskt system och då är det inte särskilt relevant som jämförelse med Sverige.

Du har nästan rätt. Det går ut på att tycka att det är bra som det är. Att det inte skulle vara bra ingår liksom inte i den konservativa planen.

Har du pratat med någon finne om det där rent oförskämda påståendet?

Så Italien skulle på något sätt inte vara värdigt något politiskt system? Eller vad är det du påstår egentligen?

Inga problem: Finlands system.



Ok, men ditt "argument" är bokstavligen ett argumentationsfel.
https://en.wikipedia.org/wiki/Appeal_to_tradition

Det är inte speciellt imponerande om detta är det bästa en monarkist kan åstadkomma.



Behovet av både Försvarsmakt och Tullverk får anses vara klarlagt (utgår från att dessa följer upphandlingsregler i sin verksamhet). Behovet av kungahusets tjänster är dock fortfarande ett mysterium.



Ja, men baserat på vad som framkommit i diskussionen hittills verkar varken riksdagens beslut eller folkets entusiasm bygga på något logiskt koherent argument. Således sannolikt fel.



Innebär det att du förkastar principen om likhet inför lagen?



Lite halmgubbevarning här. Jag opponerar mig inte mot att folk kan rangordnas utefter olika människovärde, men jag hävdar att det bör ske baserat på deras handlingar, inte deras efternamn.

Vad motiverar att kungen har högre människovärde än låt säga... Zlatan?



Ok. Jag anser att detta är renodlat flum som saknar logik.



Vad menar du med "bärkraften"? Är detta något kvantifierbart, eller är det fråga om ytterligare retorisk mystik?



Haha, touché
Men vi kan iallafall glädja oss åt att Dunderklumpen kan avsättas efter fyra år.
Det samma gäller tyvärr inte din gubbe.



Men då är det alltså det demokratiska samhällets rätt att avskaffa monarkin klarlagd.

Isåfall borde Sverige klara sig med Danmarks monarki. Så tanterna har nåt att läsa i sina skvallertidningar.