Citat:
Beklagligt för dig att du inte når det. Jag vistas också mycket utomlands, men når det oftas om jag googlar, men inte alltid via länkade filer här på FB. (i vissa länder kan man dock inte heller googla fritt!).
När Lotta hade gått till polisen onsdag kväll 25/5 ville hon fundera över om hon verkligen skulle göra en polisanmälan (ja hon uppfattade inte att en sådan hade gjorts) hon hade bara kommit till polisen för "att informera om sin situation", som hon uttryckte det.
26/5 samtalar hon med polisen och informerar att hon fortfarande funderar, hon förbjuder också polisen att hämta ut journaler om misshandel.
Efter detta ringer polisen henne flera gånger och försöker övertala henne att gå vidare. Man lägger en anhållan i sin frånvaro på Martin (Lotta vet var han är men säger inget till polisen). Polisen åker till och med hem till henne och hon pratar med polisen sittande i polisbilen.
Man ordnar också ett målsägarbiträde åt Lotta, en mycket erfaren advokat Kerstin Korti, som både träffar och talar med Lotta under följande dagar.
Man ordnar kontakt med jourboende på kvinnohus eller vad det kallades "KvinnoskyddetAnna".
Man till och med fixar ett boende där Lotta kan få ha med och umgås hunden (Vov eller ngt sådant hette det).
Lotta blir flera gånger uppringd under helgen och hon lovar att återkomma - men hon gör aldrig det.
30/5 meddelar Lotta att hon bestämt sig att inte gå vidare, anhållan av Martin upphävs.
Som synes gjorde man väldigt mycket för Lotta från polisen och samhällets sida efter poliskontakten.
Men det är svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
När Lotta hade gått till polisen onsdag kväll 25/5 ville hon fundera över om hon verkligen skulle göra en polisanmälan (ja hon uppfattade inte att en sådan hade gjorts) hon hade bara kommit till polisen för "att informera om sin situation", som hon uttryckte det.
26/5 samtalar hon med polisen och informerar att hon fortfarande funderar, hon förbjuder också polisen att hämta ut journaler om misshandel.
Efter detta ringer polisen henne flera gånger och försöker övertala henne att gå vidare. Man lägger en anhållan i sin frånvaro på Martin (Lotta vet var han är men säger inget till polisen). Polisen åker till och med hem till henne och hon pratar med polisen sittande i polisbilen.
Man ordnar också ett målsägarbiträde åt Lotta, en mycket erfaren advokat Kerstin Korti, som både träffar och talar med Lotta under följande dagar.
Man ordnar kontakt med jourboende på kvinnohus eller vad det kallades "KvinnoskyddetAnna".
Man till och med fixar ett boende där Lotta kan få ha med och umgås hunden (Vov eller ngt sådant hette det).
Lotta blir flera gånger uppringd under helgen och hon lovar att återkomma - men hon gör aldrig det.
30/5 meddelar Lotta att hon bestämt sig att inte gå vidare, anhållan av Martin upphävs.
Som synes gjorde man väldigt mycket för Lotta från polisen och samhällets sida efter poliskontakten.
Men det är svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp.
Som sagt -jag ska be någon om hjälp. Jag bor i ett land där det råder undantagstillstånd (läs turkiet) och rätt mycket stryps när man har det "statliga" bolaget. Har precis flyttat och väntar på att mitt vanliga internet ska komma igång - då kommer jag in på allt
