Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Vi vet inte vad Lotta kände.
Vi kan dock förstå, varför, hon ljög ibland. Hon visste kanske att det fanns sådana som ni, som skulle fördöma henne om hon inte klarade ut det själv, eller var för öppen med vad Martin gjorde.

Tycker du dig vara "i mål" nu, så är det väl bara för dig att avsluta din medverkan i tråden.
Det som är "obegripligt" får du nog släppa, då det övergår ditt förstånd.
Mission completed.

Själv behöver jag ingen "revansch". Det här är ingen lek för mig, som det verkar vara för dig. Utan handlar om liv och död, samt om det är ok att smeta skuld på ett offer som inte längre finns med oss för att försvara sig.

Tala ur skägget någon gång, ni tycker att hon får skylla sig själv.

Varför vågar ni inte stå för den åsikten?

Men tänk efter nu.
Lotta och Martin hade bara känt varandra i tre (3!) veckor när han första gången misshandlade henne. Hon visste dessutom från allra första kontakten - innan de ens träffats - vad han var för typ. Hon visste också att han suttit inne i 12 (!) år för bland annat misshandel av "sina" tidigare kvinnor.

De hade inget gemensamt boende, ingen gemensam ekonomi, inga gemensamma barn. Men hon planerade att sätta sig i den situationen med Martin.

Hon hade det väl förspänt och tillräcklig kännedom för att aldrig ge sig i lag med honom. Hon hade alla förutsättningar för att inte på något sätt behöva vara beroende av honom eller ha kontakt med honom i framtiden - inget gemensamt som behövde delas.

Dessutom hittade han en annan och gjorde slut med Lotta i maj (det var då hon gick till polisen).
Hon hade aldrig behövt återuppta deras kontakt och tjata om hur förnärmad hon var att han valde en annan. Hon hade där ett utmärkt tillfälle att klippa.

Men Lotta struntade i varningssignalerna, både från början och under resans gång. Hon ville fortsätta förhållandet. Hur obegripligt det än verkar.

Du har upprepat frågan till leda. Du har även fått svar - men struntar i det.

Du tycks tro att vi som diskuterar här är "lottor" som inte tycks stå för våra åsikter. Åtminstone inte inför mamma och andra släktingar.

Du har fel.

Nja,

vår tyngd som debatörer här på FB när det gäller "liv och död" överskattar du nog.😅
Det här är ett intressant debattforum, vi utför varken rättskipning eller handlägger "liv och död". Vi hänger här av intresse och nöje. Beklagar om jag därmed avslöjar att tomten inte finns för dig.

Om du läser poster i inledningen och mitten av denna tråd (även dina egna) kommer du upptäcka att det steg för steg har fastlagts att väldigt många var helt fel ute - även du.

Mordet på Lotta varken gick till som eller hade den upprinnelse som först beskrevs och ihärdigt hävdades här i tråden - även av dig. Det låg faktiskt till precis som vi andra hävdade.
Rätt lärorikt.

Du jämför ett frivilligt kast ut från ett stup med Lottas situation? Jag hoppas att om någon av dina vänner upplever att bli misshandlad av en man väljer någon annan än dig att vända sig till.

Vet du hur samhället fungerar i allmänhet vid misshandel? Hur polisen som oftast reagerar? Vet du hur få platser det finns för kvinnor i behov av skyddat boende? Vet du hur det känns att höra "Anmäl eller yppa ett jävla ord och jag dödar dina barn, dina föräldrar"eller vem du nu kan tänkas stå närmast?

När det där första slaget kommit så har du, oftast utan att märka det själv, blivit psykiskt nedbruten. Du normaliserar din situation. Du skuldsätter dig själv.

Skillnaden mellan ditt stup och den misshandlande mannen är att det DU beskriver är HELT frivilligt. Det med den misshandlande mannen har redan föregått av andra saker och VALET är mannens. MANNEN i detta fall VALDE att slå Lotta till döds. Inser du skillnaden? Stupet knuffar alltså inte ner dig gång på gång.

Jag har inte efterfrågat "hela" sanningen. Bara grundförutsättningarna skulle ha räckt för mig.

Men Camilla - envist som en åsna (blev det rätt djur nu?) - hävdar saknar i media som både kammaråklagaren och HR har konstaterat INTE vara sanna.

Det är Camilla och den andra systern som tycks skämmas över det faktum att Lotta frivilligt valde Martin som sin livskamrat. Det är detta man vill dölja till varje pris.

Det låtsas Camilla även att Lotta gjorde "allt" för att slippa Martin. Det är också ohederligt när vi nu kan läsa SMS:n mellan dem.

Varför kan man helt enkelt inte berätta den här storyn sanningsenligt? Är den inte tillräckligt "hemsk" så att den duger som den är?

Tror aldrig någonsin, att jag kallat dig och Sno för "debattörer"
Inte heller är det jag som tror på sagor, utan ni, som ihärdigt påstår att alla "borde veta bättre" och målar upp en utopisk värld där alla faller för och ser samma saker i/hos en människa.

Jaha, så jag har haft fel i tråden. Ok.
Visa mig vad jag har fel om, samt var i tråden mina "lögner" finns.
Så ska jag, vid tillfälle, rota upp alla inlägg där du/ni har fel samt går till grova överdrifter då ni fantiserar om Lotta och hennes personlighetstyp.

Jag behöver inte tänka efter. Jag vet hur det är ur egen erfarenhet och efter det har jag jobbat på kvinnojour. Jag vet även att Martin hotade att skada/döda Lottas anhöriga... och det låter konstigt och oförståeligt om man inte varit där själv - men Lotta "skyddade" (dvs ur hennes synpunkt, så tog hon det "säkra före det osäkra" ) sina anhöriga på så sätt.

Det som är anmärkningsvärt i DETTA fall är att Lotta GJORDE en anmälan, men tog tillbaka den. Det ska inte vara möjligt att ta tillbaka den utan att det går till allmänt åtal. Det har brustit där. Rejält. Hade det gått rätt till skulle kanske inte Martin fått den sista chansen att misshandla henne till döds.

Det är inte så svart eller vitt som man kan tro. Jag har tack o lov "bara" haft en sån man. JAG har lärt mig att känna igen varningstecknen, men jag tror att det mycket handlar om mitt egna engagemang och ständiga påminnelse om hur det går då jag ser/sett andra utsatta och blir ständigt påmind av det.

Återigen. Vems sanning? Din, Lottas, Martins, min....?

Min bror har sin sanning om hur vi växte upp, min far sin och jag min. Bara för att man upplevt samma saker, är släkt och/eller tror sig veta vissa saker. Så upplever vi dom på olika sätt.

Media, "sanningsenliga".

99,9% av alla kvinnor vet redan att farliga våldsbrottslingar går fett bort när man planerar familjebildning. Det är 17st som drabbas årligen - inte något jätte samhällsproblem som man vill göra gällandes.

10-11 av dessa kvinnor som årligen dödas av sin man har just VALT en kriminell man som sin livskamrat.

Jag vet inte varför samhället skulle satsa MILJARDER för att få dem att välja rätt.

Men om nu offret själv säger till polisen att faran är över, ska polisen inte tro på offret utan kör över henne och fattar beslut över hennes huvud? Är det ett tecken på samhället respekterar offret eller tilldelar henne likvärdig status som GM?