Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Att Janne Hedlund skulle ha missat detta fullständigt, man hör hur han skriver och letar på skärmen och ingen annan känner till det, det förefaller orimligt. Det är UH som underlåter att skriva/larma förrän 23.25 då detta meddelas snabbt till LAC när de ser det på skärmen.

UH larmar ca 23.25 drygt och sedan anländer GS strax efter det. Då sker samtal med LAC.

Logiken pekar på detta.

Jo, GM kan ha trott att LP träffas, är dock mycket tveksam till att ett skott medvetet var riktat mot henne.

Sen som en ren fundering från mig, så för att få en sån träff på någon som drabbat LP så måste chansen vara oerhört mycket större att det är en bom som träffar än att man träffar på det sättet med ett medvetet riktat skott?
Det är en så in i helvete osannolik träff.

IM tror att han eventuellt har sett GM korsa Sveavägen i höjd med reklampelaren och ställa sig vid Dekorima.

Det blir för stort glapp i tiden om en efterföljare går om och i förväg för att invänta LOP. Enligt LPs version bör LOP ha gått på östra trottoaren i ca 75-80 sekunder. Skulle en efterföljande GM ha gått om LOP hade väntetid vid mordplatsen räknats i sekunder. Nu är det minuter det handlar om.

Såg nyligen ett amerikanskt program om mordet på VG. Där nämns det att han var misstänkt för MOP och förvånansvärt nog sägs det i programmet att GM, enligt vittnen, strax innan mordet konfronterat OP.
Det hade ALDRIG gått att göra ett svenskt program med den infallsvinken.

Kan det inte varit så enkelt att GM inte ville riskera att identifieras av LP och därför avlossar ett skott mot henne i samma ögonblick som hon gör en hastig rörelse vilket resulterar i att hon enbart såras ytligt?

Ja du har rätt i att träffen är smått osannolik. Men enligt vittnen så beskjuts LP och träffas av det andra skottet. Det avlossades på cirka 100 cm avstånd. Det gick in genom hennes mockakappa på vänstra delen av ryggsidan, ungefär i skulderbladshöjd, slet upp de kläder hon bar under och orsakade en skråma längs med hennes rygg samt gick åter ut genom mocka kappans högra ryggsida.

Så kan det vara förstås. Det är bara det om man verkligen läser vad vittnen säger går inte versionerna ihop.
Enligt mig alltså.

På den punkter har jag svårt att ha någon tilltro till IMs vittnesmål. Påstående att GM stod och väntade i flera minuter vid Dekorima motbevisas på flera punkter. Vittnet Nicola F passerade mordplatsen cirka 23.19 och såg då att det var folktomt där. Han såg ingen person alls, ”varken gående eller stående”. Nicola F mötte också ett ungt par som gick söderut på den östra trottoaren. Det unga paret bör därför ha passerat den blivande mordplatsen så sent som cirka klockan 23.20. Inte heller detta unga par har, i alla fall inte offentligt, redovisat att de sett någon väntande GM vid Dekorima.

Nicola F:s uppgifter pekar snarare på att GM har anlänt mycket sent till mordplatsen.

Vem ljuger? Sen tidigare har både Holmers chaufför och flera på poliser på polishuset deklarerat att Holmer var i stan fredagen den 28
Här har vi en som påstår tvärtom som sade sig talat med Holmer på väg hem från Sälen.
http://www.expressen.se/nyheter/kjell-olof-feldt-jag-skakade-i-hela-kroppen/

Om vi då antar att YN och poliserna träffades vid foten av trappan 23,26. Hur lång tid beräknar du att paret YN tog på sig nedför trapporna efter mötet med LJ. Har du rentav tagit tid på din yngre medhjälpare när vederbörande gick nedför. Att de skulle sprungit är uteslutet.

Enligt mvagrippas tidtabell når mördaren krönet 23,22,30 efter c.a. 1 minuts halvspringande.

Ger vi YN en minut på sig att passera trapporna mötte hon LJ c.a. 23,25,00. Ger vi henne dessutom 10 sekunder för samtalet med LJ och lägger till 30 sekunder att promenera de 50 meterna från mötet med mannen så mötte hon honom c.a. 23,24,20. Det skulle då innebära att mördaren tog c.a. 1 minut och 50 sekunder på sig att nå mötesplatsen med YN. Vilket naturligtvis är fullständigt orimligt. Om han halvsprang bör det ha tagit runt 15 sekunder.

Mvagrippa anger i sin ungefärliga tidtabell 23,24,10 för samma möte. Så långt verkar det stämma.

Ju senare mötet mellan YN och poliserna vid foten av trappan skedde, desto osannolikare blir det att YN mötte mördaren. Och för att det ska bli rimligt att hon gjorde det borde mötet mellan YN-poliser skett 23,22,30 plus 15 sekunder plus 30 sekunder plus 10 sekunder plus en minut. Vilket ger. 23,24,25. Alltså en diff på 95 sekunder mot utgångstiden 23,26,00.

Mvagrippa igen. Mötet mellan YN LJ sker cirka 23,24,40. 10 sekunders samtal och en minuts trappgående ger 23,25,50. Verkar stämma med dina 23,26,00.

Alltså måste slutsatsen bli att YN inte mötte mördaren. Det räcker inte med att ta till en osäkerhetsfaktor på 30 sekunder som mvagrippa anger. Det återstår fortfarande en minut.

För att då få bort den minuten måste poliserna anlänt till mordplatsen 23,23,30-23,24,00. Vilket inte kan stämma av andra orsaker.

Observera att i ovanstående uträkning behöver vi inte ta ställning till hur lång tid LJ väntade innan han upptog förföljandet eller hur lång tid han tog på sig uppför trapporna.

Som jag tidigare skrivit har jag räknat på detta ett flertal gånger med samma resultat. YN med sällskap mötte inte mördaren.

Enligt basfakta tar det 30 sekunder att springa från mordplatsen till trappornas fot. Hur lång tid är då uttrycket tämligen omgående. 10-20 sekunder efter att man gått ur piketen kanske. Det blir då sammanlagt 40-50 sekunder. Vilket då ger en ankomsttid 23,25,10-23,25,20 om man utgår från träffen 23,26,00 vid trappans fot.

Så jag håller med om att det är troligare att man anlände efter 23,25 än före det klockslaget.

Som vi vet var det Holmer som tog beslutet att YN mötte mördaren och att han därefter sprang vidare mot Snickarbacken. Vilket ledde till en felaktig fantombild som i sin tur ledde till att Lisbet jobbade fram ett ansikte som hon inte såg som ledde till att hon senare pekade ut CP.

Så vitt vi känner till har även dagens PU uppfattningen att YN mötte mördaren. Vilket fått till följd att alla eventuella vittnesmål-tips under snart 31 år om en alternativ flyktväg har sorterats bort. Och idag befinner sig i någon pärm i det enorma materialet.

Jag har läst flera beskrivningar av hur miljön såg ut på Malmskillnadsgatan på kvällarna runt 1986. Här vistades horor, torskar, narkomaner, brottslingar och andra suspekta personer. Alltså ett klientel som inte ville ha med polisen att göra. Inte ens om det gällde ett statsministermord. Så vem vet vad de kunde sett.

Så om nu YN inte mötte mördaren, vilket mycket tyder på. Och som jag hävdar. Vart tog han då vägen.

Rakt fram innan YN kunde se honom. Till vänster eller till höger.

Studerar man mördarens beteende på mordplatsen så utstrålar det iskyla, behärskning, beslutsamhet och frånvaro av synliga känslorörelser. Omslag från väntan till aktion till flykt utan märkbar tveksamhet. Flyktvägen tyder på god lokalkännedom. Inget vittne påstår sig ha sett honom före mordet. Med undantaget IM. Ingen har sett honom anlända till Dekorima. Ändå mindre sett var han befann sig innan han omgrupperade. Vilket för tankarna till en spanare eller liknande. En person som är medveten om, och tränad i, att inte synas. Att smälta in i bakgrunden och inte avvika.

Alltså finns det anledning att tro att det beteendet även var koherent på åsen.

Efter att ha sprungit uppför trapporna och försäkrat sig om att han inte var förföljd, vilket LJ vittnar om, så var han i säkerhet. Ingenting tyder på att mördaren anade LJs närvaro när han passerade barackerna. Alltså kunde inte eventuella förföljare dyka upp under de 50 meter han halvsprang till mötet med YN.

Alla personer som mördaren i fortsättningen mötte i omedelbar närtid hade ingen aning om en skottlossning på Sveavägen. Det fanns alltså ingen anledning att utmärka sig mot bakgrunden. Normal promenadtakt borde gälla.

Den mannen som YN mötte är själva motsatsen till den beskrivningen. En mördare som upprepade gånger vänder sig om trots att han redan konstaterat att han inte är förföljd. Fipplar med en väska samtidigt som han halkar enligt YN. Utstrålandes dålig självkontroll och rädsla. Samtidigt som YN vittnar om att det inte fanns en enda synlig person bakom honom på vägen fram till trappkrönet.. Den första hon såg var LJ.

Ett faktum som även mördaren borde ha kunnat se efter att han vänt sig om efter trappspringandet. Trots att han var där 90 sekunder före YN enligt mig. Han kunde inte ens se den mannen som YN senare såg. Platsen var ren på folk enligt vad som kommit fram under alla år. Det fanns inga hot eller något att vara rädd för.

GW har i skönlitterär form redogjort för det bästa alternativet. Att ta till höger efter trapporna för att nå Kungsgatan. En promenad på runt 30 sekunder. För var kan man bäst dölja sig om inte i en folkmassa. En kunskap som en rutinerad förmodad spanare mycket väl kände till. Eftersom det är där man döljer sig när man spanar. Det finns ingenting så iögonfallande som en ensam person på en i övrigt tom yta. Ändå värre blir det om man flåsande springer längs folktomma gator under en längre tid.