Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Vad sägs om att publicera det som framkommit. "33-årig pojkvän , tidigare känd av polisen gripen på plats. BO förd svårt skadad till sjukhus." Och sedan fortsätta med "33-åringen erkänt att han tillfogat BO skadorna, men nekar till mord. Nu häktad och BO avliden".
Det är ju det som brukar stå om denna typ av brott. Varför skulle det vara annorlunda nu?
Mannen som knivskar småbarnsmamman i garaget i Malmö och dödade henne med 40 hugg, var också dömd för misshandel tidigare. Där publicerades inga fotografier eller namn.
Så varför skulle man frångå pressetiska principer just denna gång?
Om det nu är mediaetik som är din topic så finns det väl mer lämpliga forum att öda spaltmetrar åt än just här?
Jag tillhör dom som tycker media gör rätt här. Lotta hade nog aldrig träffat på en fullblodpsykopat som Martin i sitt liv förut. Hon var oerfaren, han en rutinerad återfallsförbrytare i grov misshandel, kvinnofridskränkningar och mord. Bl.a.
Det är väl bra att denna man har fått ett ansikte. Han är dömd för mord, men kommer så småningom vandra på gatorna igen. Troligtvis i skägg och långt hår som döljer tatueringarna, men beteendet och denna händelse har ändå etsat sig fast. Det är bra.
Och manar dessutom till lagändring och höjda straffskalor för mäns våld mot kvinnor.
När Martin besinningslöst matat alla dessa slag mot Lottas ansikte och bröstparti och hon enligt Martin är sen en röd rosslande gröt. Inser att nu ligger han illa till.
Börjar han omedelbart Påföljdsminimera. "Jag ringde själv och lade henne i framstupa sidoläge".
Som om det har någon betydelse, i det läget. "Jag hade inget uppsåt". Säger Martin.
Som LGW säger " Han är en rutinerad person. Ungefär lika ofarlig som att släppa ut som en rabiessmittad hund" (fritt ur minnet).
Där har man alltså kommit längre. Istället för att utbilda hela mänskligheten om hur en rabiessmittad hund beter sig, försöker man förhindra att dom är på fri fot.