Varför har feminism uppenbara problem med att förstå verklighet och realism?

Alla utom svenska proffsoffer?

Det var min första tråd på Flashback men knappast mitt första inlägg. Och jag var feminist 2008 också.

Jag är inte negativ till porr, dock är jag negativ till större delen av den branschen.

Förstår inte vad det har med det här ämnet att göra dock.

Som sagt, man förlorar inte sin manlighet bara för att man byter blöjor och hämtar på dagis.

Jaha, så det är kvinnligt herravälde som du anammar i sängen också då alltså. Ja, alla har vi våra säregna lustar. Måste vara en märklig känsla att ha hundhalsband på dig och få befallning att hoppa på kommando. Eller du kanske redan är van vid detta i det mer alldagliga livet. Med hundhalsband, blöjor och hämtar på dagis då är manligheten förlorad. Fast vad vet du om det, du är ju en sådan där uppassare.

För det första; vad har detta med ämnet att göra?

För det andra; hur gör du denna koppling? Det finns ingen logik i ditt inlägg över huvud taget.
Mitt privata sexliv är oerhört ointressant i sammanhanget.

Och nej, man blir inte omanlig för att man byter blöjor och hämtar på dagis. Att ta ansvar ser jag tvärtom som rätt manligt om man nu ska prata i sådana termer.

Uvell går igenom, och sågar, FIs politik:

http://www.uvell.se/2016/12/12/femin...5pmat-34498061

Vilka då? Thailändskorna?

Hundhalsband är inte vidare manligt. Inte heller ditt intresse för suicide-girls! Hahahahaha! Eller menar du att det är att ta ansvar att uppkåtas av dessa självmordstjejer? Som sagt, alla har vi våra säregna lustar. Vissa lustar är bara mer konstiga än andra.

För det första så pratar vi inte om mig. Jag skiter fullständigt om jag är manlig eller ej. Vad du har fått hundhalsband ifrån vet jag inte. Och om du är så dum att du inte fattade att jag menade blöjbyten och dagishämtning när jag pratade om att ta ansvar så är det nog mer ditt problem.

Och att jag attraherades av tatuerade punk- och rocktjejer för åtta år sedan är rätt irrelevant för diskussionen.

Kvinnor är grupporienterade och känslodrivna. Manliga feminister är svaga män som inte skulle åstadkommit något även om dom försökte gå sin egna väg, så dom blir också feminister. Allt detta kokar ihop till att man sitter och känner vad som ska vara rätt, denna information får man från någon annan och man knyter an med idén. Sen repeteras detta i ekokammare utan slut. Det uppfyller hela ens identitet vilket ger det intressanta fenomenet som är feminister. Faktaresistens, dubbeltänk samt hyckleri.

Anmärkningsvärt är väl att påpeka att antalet som bekänner sig som feminister är en liten minoritet i samhället. Om du frågar på stan svarar folk givetvis "ja" eftersom dom räds konsekvenserna vid ett "nej", men hemma i lägenheten och huset ger dom flesta fullständigt fan i vilket. Att sedan media matar ut lögner om "orättvisor" folk "vill rätta till" är en helt annan femma och hamnar mer under diskussion om media och propaganda.

tillägg: ofta överrepresenterade inom psykiatrin, dom älskar offerrollen som ger dom en ursäkt till att slippa ta ansvar.

Så kanske det är, men det är ju självförvållat av er karlar. Ni släppte ifrån er makten på 1960-talet och har sedan dess enbart skänkt gåvor och presenter samt skattefria förmåner till oss kvinnor. Ni har sparkat manliga arbetare för att lämna över jobben till oss kvinnor. Ni har sparkat manliga chefer för att låta oss kvinnor ta plats i chefsstolarna.
Med andra ord är vi kvinnor ytterst realistiska, och vi har endast utnyttjat de svaga punkter som ni karlar inte har försvarat.

Vi kvinnor är vinnarna för att ni karlar helt enkelt inte behärskar maktspelet. Ni karlar är slarvpellar.

Det maskulina är ordning, syfte och logik.

Det feminina är kaos, dumhet och fantasi.

Svar: överfeminisering.

Överbefolkning, mångkultur och jämställdhet med andra ord.

Bra att ni män finns som kan fixa och bygga samhället.