Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

Här är en initierad källa:

http://lawline.se/answers/straff-for-mord


Eftersom HD:s dom har prejudikat värde så gäller nu att livstidsfängelse endast ska utdömas vid försvårande omständigheter. Som försvårande omständigheter som kan tala för fängelse på livstid anförs i lagmotiven bl.a. fall där gärningen har föregåtts av särskild förslagenhet, medfört svårt lidande för offret eller riktat sig mot en närstående eller den som befunnit sig i en skyddslös ställning. Om det inte finns några förmildrande eller försvårande omständigheter så är utgångspunkten i praxis fängelse i femton eller sexton år.

Håller med dig till 100%. Allt detta som dom pysslat med runtomkring själva brotten gör ju det hela än mer vidrigt. Hoppas att dom som sprang till mammans försvar nu sitter på kammaren och skäms ögonen ur sig.

Stackars flickebarn, det gör ont i en när man tänker på vad hon fick utstå innan hon somnade in.

Det står inte direkt att "pappan" kan få en förlossningsdepression utan det står att "en förälder" kan få det. Jag tror att detta beror på att sajten är väldigt politiskt korrekt. Man får inte skriva att det är kvinnor som föder barn, för det kan faktiskt vara en könsbytande person med livmodern kvar men manlig identitet... På ett annat ställe, som handlar om könssjukdomar, skriver de inte heller "man" eller "kvinna", utan de skriver genomgående "någon som har en penis" och "någon som har en slida". Detta är Sverige, vet du! *suckar*

Eftersom att det inte är någon skillnad på en förlossningsdepression och en "vanlig" depression så kan båda föräldrarna drabbas av det, skillnaden är att hos modern kallas det för förlossningsdepression och ett allt vanligare namn för män är pappadepression.

Vi lämnar det tror jag, för jag vill inte berätta här vad jag jobbar med...

Dessa tidiga spekulationer är såklart helt överspelade sedan ett bra tag. Åklagaren har nog ordentlig grund för gamla och nya misstankar.

Däremot är det väl inte så ovanligt att människor som haft svårigheter och sedan gör ett försök...knarkare som försöker återvända till den normala mänskligheten, stadgar sig och skaffar barn t ex .. är så här översentimentalt utåtriktade. Många kanske dessutom lyckas.

Är det verkligen vanligen kolik när ett så här ungt spädbarn skriker i timmar? Jag hade en dotter med kolik, hon fick det vid tre månader och mitt intryck var att detta är ganska normalt att det börjar då. Det tar såklart på krafterna, men är en erfarenhet de flesta är beredda på.

Men i detta fall ska alltså misshandeln börjat när barnet var bara några få dagar gammalt. Det låter som om förmågan till tålamod var mycket litet. Och det kanske var så att spädbarnet inte alls hade kolik, utan skrek mycket (om det nu var det) av helt andra skäl.

Den som först inte hade kapacitet att hantera detta, och började misshandeln, kanske var pappan. Modern kanske målade in sig i ett hörn av lögner, lojalitet, hysterisk sentimentalitet och sedan inte heller själv orkade.

Mitt kolikbarn är numer fyra månader, och den informationen vi fick till oss var att det kan börja närsomhelst de första månaderna, men oftast lugnar ner sig då barnet är tre månader. Man antar att det beror på tarmarnas omognad och att dessa ofta mognat efter tre månader. Detta utesluter såklart inte att H kan ha skrikit av helt andra orsaker.

Ja börjar ofta rätt snart. Hos min dotter startade det redan efter 1 vecka.

Så här säger Netdoktor:

"Hur vet du att ditt barn har kolik?
Kolik kan kännas igen på en rad karakteristiska tecken: Koliken [i]börjar under de första två till fyra veckorna[/u] av barnets liv, och brukar kvarstå i cirka tre månader.

http://www.netdoktor.se/barn/artiklar/babykolik/

Om man ammar är man nästan garanterad att barnet inte får kolik. "nästan", eftersom det alltid finns barn med överkänsliga tarmar såklart. Men att få igång amningen på BB kan vara livräddande för barnet på flera sätt.

Ingen skillnad på vanlig depression, och en förlossningdepression (även kallad förlossningspsykos) säger du? Det kan jag informera herrn om att det är. Det är inte för inte en moder etiketteras med det (det kan förövrigt enbart drabba mödrar). Givetvis är det en depression (fast med psykotiska drag som regel).

Då män inte kan förlösa kan de inte heller drabbas av en sådan. Visst kan män drabbas av depression efter födseln, men det går ej att jämföra med den art som modern kan drabbas av.

Förlossningsdepression/psykos innebär på ren svenska att modern i det närmaste känner avsky/äckel inför sitt nyfödda barn. Hon kan inte ta i det, inte amma det, har ej förmåga att ge det närhet och kärlek. Får panikångest och fobi mot den egna avkomman. Som regel är detta en övergående fas, men det finns många exempel där modern lidit av detta i ett halvår till ett år. Även fall där "tycke" aldrig någonsin uppstått inför det förlösta barnet. Tyvärr.

Detta är dock långt mer vanligt i djurriket.

Du får nog läsa på lite och lära dig skillnaden mellan en förlossningspsykos och en förlossningsdepression. Återkom gärna efter det.

Förresten, jag gör det lite lättare för dig:

" Förlossningspsykos inte samma som förlossningsdepression

Förlossningsdepression ska inte heller förväxlas med förlossningspsykos (även kallad post partum psykos). Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver att man läggs in på sjukhus. När det inträffar varierar, men oftast kommer det inom 6 veckor från förlossningen. Hur ofta det förekommer är svårt att säga då resultatet är lite olika från studie till studie. Runt 1 på 500-2000 är förekomna sannolikheter, så tillståndet är väldigt ovanligt."

Länk:
http://www.babyhjalp.se/forlossningsdepression

Inte för att slå dig på fingrarna.

Men skiten du länkade till (eller hänvisar till) är inget rent och skärt fakta, möjligen en slags fingervisning.

Väldigt ofta flyter depression och psykos samman i denna form. Olika grader i helvetet så att säga.

Visst finns det garanterat mildare fall, vilka kan vara snabbt övergående, men då talar vi mer om en slags chock/panuk över barnets födelse.

Prata gärna med människor som själva upplevt detta, eller hitta sidor på nätet där drabbade berättar istället länka till diverse uttalande från sjukvården.

Du vet inte vad du talar om - till skillnad från dig (utgår jag ifrån, pga ditt stolle-inlägg) har jag upplevt och sett detta på nära håll två gånger. Vill du leka lärare med pekpinne, gör det i ett ämne du behärskar tack.