Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

Det du skriver i det andra stycket kan vi vara överens om. Det finns sammanhang som är sämre än de som råder i Sverige idag. I många år har rättsväsende och politiker faktiskt tagit sitt ansvar och försökt påverka systemet så att brott som kvinnomisshandel, våldtäkt med mera bedöms kliniskt och med avseende främst på den misstänkte brottslingens gärning. Införandet av kategorin kvinnofrid för några år sedan var ett försök att komma längre. Det går fortfarande trögt. Offren får fortfarande personliga frågor om sin vandel och motsvarande frågor ställs inte till de misstänkta gärningsmännen.

Vad gäller resten är vi inte överens. Nu använder du en del hårda ord om brottsoffren som säger en del om inställningen. Det är ord och uttryck som: våldsmänsgroupies, dumt, naivt, fel, ovanligt lättledd, samt "medelålders kvinna" som låter som någon form av anklagelse bara det. När man använder sådana ord syftar man inte till att förstå - utan efter att döma. Det är dömande ord. Du anser dig själv utsatt för personangrepp när andra användare här kallar dig idiot - med rätta, det är ett personangrepp. Jag hävdar att Lotta utsätts för personangrepp här i tråden.

Jag har läst materialet, artiklar, inlägg i tråden här och jag är helt på det klara med att Lottas liv inte var lyckligt. Hon var sjukskriven av och till sedan många år, för psykisk ohälsa. Orsakerna kan man inte veta säkert, men otrygg barndom kan ju vara en viktig sådan. Otrygga barndomar kan förekomma i många olika familjer, det finns exempel på medlemmar i mycket rika eller till och med kungliga familjer som bevisligen mått uselt och nyttjat droger med mera. Deras räddning brukar vara just deras enorma ekonomiska resurser (tänk herr Rausing för ett par år sedan vars fru dog och som visade sig leva i misär mitt i sin lyxbostad i London). Lotta hade inte sådana resurser. Hon verkar ha haft arbete hela tiden och hennes sista chef uttalar sig mycket positivt om henne. Hon hade mycket riktigt ett andrahandskontrakt, och jag tror faktiskt hennes ex Per sitter i lägenheten på vilken hon hade förstahandskontrakt. Tills nyligen uppgavs han som boende c/o Rudholm och jag skrev om det här, nu är detta c/o borttaget.

Med utsatthet kan man mycket väl mena psykisk ohälsa. Då spelar det ingen roll om en person är 21, 31, 41 eller 61 år gammal. Psykisk ohälsa behöver inte leda till att en person blir utslagen. Det finns ett ganska stort antal människor som kämpar med sådana problem och som ändå arbetar, verkar fungera någorlunda socialt, och så vidare. Problemet tilltar i västvärlden. WHO har publicerat analyser, se: http://ki.se/nasp/aktuellt-fran-who-om-psykisk-halsa.

Det är alltså din konklusion jag inte alls delar - att Lotta var (citerar dina egna ord) dum, fel, ovanligt lättledd, groupie. Jag skulle vilja använda ord som utsatt, ångestfylld, plågad. Det var tur att hon hade sin hund, ett par väninnor, sin syster som hon ringde ofta. Annars är det inte omöjligt att hon hade dött långt tidigare, för egen hand.

Det du beskriver här med många ord är att många människor, Lotta, Herr o fr Rausing mm kan ha sina livsproblem och ok att bära. Det håller jag helt med dig om.

Alla har sin historia av trauma, minnen och misslyckande. Livet gås inte igenom utan ärr.

Men jag är av uppfattningen att man inte kan luta sig tillbaka, resignera o tycka att allt är omgivningens fel för det. Då skulle alla gå omkring utan att ta ansvar för sitt handlande och alltid ha något annat/ någon annan att skylla på.
Det blir ett helt ohållbart samhälle att leva i om ingen är ansvarig för något.

Det finns många människor som är missnöjda med sina lliv, som ville mer, drömde om mer.

Jag har träffat på personer som är förtvivlade över att de inte har modellfigur eller modellängd, att de inte har blå ögon, rak näsa, att de är bleka o inte bruna, att de är bruna o inte bleka. Inte gör sångkarriär eller får bli tyngdlyftare, polis eller lokförare fast de är färgblinda, ridande hästallergiker etc etc.
Man kan inte alltid få det man traktar efter, tyvärr. Man får ta de verktyg o instrument man har fått sig begåvad med o göra det bästa av det.

Ingen annan är ansvarig för vad en vuxen kvinna väljer att göra med sitt liv. Om Lotta var olycklig o inte mådde bra skulle hon sökt hjälp - vilket hon ju gjorde - men just hjälp för hur hon mådde och väldigt viktigt talat sanning om hur hon hade det.
Nu valde hon att ljuga om sitt liv för i vart fall vänner o anhöriga och kanske, troligen, också för den som sjukskrev henne.

Jag tror att skrapar man på alla människors yta kommer det fram ärr o historier där de haft det jobbigt eller känner sig misslyckade. Men så länge vi alla ska vara vuxna individer som en del av samhället, får vi nog ta ansvar för att göra det bästa för oss själva.

Lotta gjorde inte det.

Till skillnad från dig ser jag att Lotta verkligen försökte ta sig ur sin situation. Hon var sjukskriven pga psykkisk ohälsa och jag kan se många tecken på att hon kämpade för att sig ut ur det tillståndet. Att det inte är enkelt vet jag av långvarig erfarenhet.

Hon fick hjälp av läkare.
Kurator- och psykologhjälp.
Hon skaffade sig eget boende (lämnade sin lägenhet till Per).
Gick på gym och promenerade med hunden (3-4 promenader/dag).
Umgicks med kompisar.

Ganska exakt vad läkare föreskriver att en person skall försöka göra för att bryta den psykiska ohälsan.

Till och med det vänds emot Lotta.

Den mest toleranta sidan hos mig tolkar det som gigantisk Okunskap. Men flera går så långt att jag tycker det dessutom liknar rent förtal av ett brottsoffer.

Nej, jag tycker inte att Lotta gjorde saker för att förbättra sin situation. Hon valde att bli ihop med Martin, hon försökte bli med barn med honom, hon snortade kokain med honom flera gånger och ljög om allt möjligt för sin omgivning.

Du är nu ytterligare en till som hänvisar till egen erfarenhet av dels våldsamma förhållande, dels kvinnor som säger sig sitta fast o nu även du som uppger att det är svårt att ta sig upp om man inte mår bra.

Visst kan egen erfarenhet användas som referens, men det blir fel när allt läggs tillrätta för att man känner igen sig själv i Lotta. Och därför så aktivt försvarar Lottas /= sitt eget handlande. Hennes val, mått o steg ska förlåtas för att någon postare själv varit där och nu efteråt tycker sig känna igen sig.

Därtill kan man ju fråga sig om en individ som Lotta - om hon nu mådde så dåligt - verkligen skulle tillåtas att försöka skaffa barn?

Jag tycker att alla är fria individer som får ta eget ansvar och naturligtvis också skaffa en avkomma om man vill - som man själv ska ta hand om.

Men är man i sådant uselt skick att man inte kan ta hand om ens sig själv eller ta eget ansvar för vad man gör - som bl a du beskrivit Lotta - ja då kanske vi skulle - hemska tanke - tvängsmedicinerat henne med P-spruta, fråntagit rösträtten och synat hennes umgänge? Skulle samhället önska att Lotta o Martins barn blev till - vem skulle tagit hand om barnet?

Nej ska man anses vuxen ingår nog hela paketet - egen frihet men också eget ansvar. Inte bara valfria delar.

Du läser inte vad jag skriver, det är det ena och det andra är att du avfärdar det jag skrivit utan att begripa innehållet. Till fullo.
Du är så arrogant och full av dig själv. Totalt faktaresistent.

Det tillhör min profession att veta vad psykisk ohälsa innebär till skillnad från dig. Och historiskt tillbaka i tiden drabbades jag också av den varför jag vet hur svårt det är att resa sig ur sängen, istället för att bara skita i allt. När man helt enkelt inte orkar eller finner mening. För min del är det 20 år bort i tiden. Historia.

Men du fortsätter att kränka Lotta. Utan att ha mera på fötterna än fördomar och möjligen kvinnohat?

Jag vet, som jag skrev, att Lotta visade många tecken på att hon gjorde framsteg och arbetade på att komma tillbaka till arbetslivet.

Du läser inte vad jag skriver, det är det ena och det andra är att du avfärdar det jag skrivit utan att begripa innehållet. Till fullo.
Du är så arrogant och full av dig själv. Totalt faktaresistent.

Det tillhör min profession att veta vad psykisk ohälsa innebär till skillnad från dig. Och historiskt tillbaka i tiden drabbades jag också av den varför jag vet hur svårt det är att resa sig ur sängen, istället för att bara skita i allt. När man helt enkelt inte orkar eller finner mening. För min del är det 20 år bort i tiden. Historia.

Men du fortsätter att kränka Lotta. Utan att ha mera på fötterna än fördomar och möjligen kvinnohat?

Jag vet, som jag skrev, att Lotta visade många tecken på att hon gjorde framsteg och arbetade på att komma tillbaka till arbetslivet.

1. På detta anonyma forum har du inte en susning om vilken proffesion andra postare har.
2, vi diskuterar tråden Lotta/Martin - inte någon postare ex mig el dyl.
3. Om du VET vilka tecken Lotta visade på att hon gjorde framsteg och arbetade på att komma tillbaka till arbetslivet. Då måste du ha inside kunskap. Berätta gärna mer.

Lotta hade sedan 8 år bott i andra hand, varit långtidssjukskriven bl a för nackvärk under några år och sedan åter nu sjukskriven för att en kärleksrelation havererat - med en man hon aldrig bott med, aldrig presenterat för sin eller hans familj - i sju års tid.
Efter detta således åter 1/2 sjukskriven när hon träffar Martin första ggn 11/2.
Hon går under förhållandet med Martin från 1/2 tids sjukskriven till heltid. Hon ökar dosen Bensidiazepiner - och snortar kokain med Martin. Diskuterar också med honom om att börja med anabola samt försöker bli gravid med honom.

Så dina tecken på Lottas "framsteg och arbetande på att komma tillbaka till arbetslivet" har jag svårt att se.

1. Nej, det har vi inte.

2, Jag diskuterar detsamma.

3. Jag angav det i en tidigare postning.

Du kanske skulle läsa inlägg innan du avfärdar dom.

Martin släpptes fri i oktober 2015. Sedan tolkar jag det som att han ägnade sig åt att bygga muskler med hjälp av anabola samtidigt som kollar Facebook efter tilltänkta offer där han får bosätta sig. Vad lever Martin på under den tiden som finansierar
hans missbruk och boende?

Nu var det ju så med Lotta att hon under sin sjukskrivning tränade, sprang, promenerade, solade, träffade vänner, festade, fixade med sitt hår, letade lägenhet till sig o Martin, reste med Martin.
Som hon uttryckte det "hon var sjukt målmedveten med sin träning".
Det är inte varken vanliga tecken
på depression eller ens det du beskriver.

Det är snarast märkligt att man inte med all denna energi och ork klarar av sitt jobb, inte ens på halvtid.

Vad är det uttryck för, menar du?

Inbillar du du dig att en läkare sjukskriver dig utan anledning och att Försäkringskassan godkänner den? Det var något nytt. Berätta mera ...