Citat:
Det du skriver i det andra stycket kan vi vara överens om. Det finns sammanhang som är sämre än de som råder i Sverige idag. I många år har rättsväsende och politiker faktiskt tagit sitt ansvar och försökt påverka systemet så att brott som kvinnomisshandel, våldtäkt med mera bedöms kliniskt och med avseende främst på den misstänkte brottslingens gärning. Införandet av kategorin kvinnofrid för några år sedan var ett försök att komma längre. Det går fortfarande trögt. Offren får fortfarande personliga frågor om sin vandel och motsvarande frågor ställs inte till de misstänkta gärningsmännen.
Vad gäller resten är vi inte överens. Nu använder du en del hårda ord om brottsoffren som säger en del om inställningen. Det är ord och uttryck som: våldsmänsgroupies, dumt, naivt, fel, ovanligt lättledd, samt "medelålders kvinna" som låter som någon form av anklagelse bara det. När man använder sådana ord syftar man inte till att förstå - utan efter att döma. Det är dömande ord. Du anser dig själv utsatt för personangrepp när andra användare här kallar dig idiot - med rätta, det är ett personangrepp. Jag hävdar att Lotta utsätts för personangrepp här i tråden.
Jag har läst materialet, artiklar, inlägg i tråden här och jag är helt på det klara med att Lottas liv inte var lyckligt. Hon var sjukskriven av och till sedan många år, för psykisk ohälsa. Orsakerna kan man inte veta säkert, men otrygg barndom kan ju vara en viktig sådan. Otrygga barndomar kan förekomma i många olika familjer, det finns exempel på medlemmar i mycket rika eller till och med kungliga familjer som bevisligen mått uselt och nyttjat droger med mera. Deras räddning brukar vara just deras enorma ekonomiska resurser (tänk herr Rausing för ett par år sedan vars fru dog och som visade sig leva i misär mitt i sin lyxbostad i London). Lotta hade inte sådana resurser. Hon verkar ha haft arbete hela tiden och hennes sista chef uttalar sig mycket positivt om henne. Hon hade mycket riktigt ett andrahandskontrakt, och jag tror faktiskt hennes ex Per sitter i lägenheten på vilken hon hade förstahandskontrakt. Tills nyligen uppgavs han som boende c/o Rudholm och jag skrev om det här, nu är detta c/o borttaget.
Med utsatthet kan man mycket väl mena psykisk ohälsa. Då spelar det ingen roll om en person är 21, 31, 41 eller 61 år gammal. Psykisk ohälsa behöver inte leda till att en person blir utslagen. Det finns ett ganska stort antal människor som kämpar med sådana problem och som ändå arbetar, verkar fungera någorlunda socialt, och så vidare. Problemet tilltar i västvärlden. WHO har publicerat analyser, se: http://ki.se/nasp/aktuellt-fran-who-om-psykisk-halsa.
Det är alltså din konklusion jag inte alls delar - att Lotta var (citerar dina egna ord) dum, fel, ovanligt lättledd, groupie. Jag skulle vilja använda ord som utsatt, ångestfylld, plågad. Det var tur att hon hade sin hund, ett par väninnor, sin syster som hon ringde ofta. Annars är det inte omöjligt att hon hade dött långt tidigare, för egen hand.
Vad gäller resten är vi inte överens. Nu använder du en del hårda ord om brottsoffren som säger en del om inställningen. Det är ord och uttryck som: våldsmänsgroupies, dumt, naivt, fel, ovanligt lättledd, samt "medelålders kvinna" som låter som någon form av anklagelse bara det. När man använder sådana ord syftar man inte till att förstå - utan efter att döma. Det är dömande ord. Du anser dig själv utsatt för personangrepp när andra användare här kallar dig idiot - med rätta, det är ett personangrepp. Jag hävdar att Lotta utsätts för personangrepp här i tråden.
Jag har läst materialet, artiklar, inlägg i tråden här och jag är helt på det klara med att Lottas liv inte var lyckligt. Hon var sjukskriven av och till sedan många år, för psykisk ohälsa. Orsakerna kan man inte veta säkert, men otrygg barndom kan ju vara en viktig sådan. Otrygga barndomar kan förekomma i många olika familjer, det finns exempel på medlemmar i mycket rika eller till och med kungliga familjer som bevisligen mått uselt och nyttjat droger med mera. Deras räddning brukar vara just deras enorma ekonomiska resurser (tänk herr Rausing för ett par år sedan vars fru dog och som visade sig leva i misär mitt i sin lyxbostad i London). Lotta hade inte sådana resurser. Hon verkar ha haft arbete hela tiden och hennes sista chef uttalar sig mycket positivt om henne. Hon hade mycket riktigt ett andrahandskontrakt, och jag tror faktiskt hennes ex Per sitter i lägenheten på vilken hon hade förstahandskontrakt. Tills nyligen uppgavs han som boende c/o Rudholm och jag skrev om det här, nu är detta c/o borttaget.
Med utsatthet kan man mycket väl mena psykisk ohälsa. Då spelar det ingen roll om en person är 21, 31, 41 eller 61 år gammal. Psykisk ohälsa behöver inte leda till att en person blir utslagen. Det finns ett ganska stort antal människor som kämpar med sådana problem och som ändå arbetar, verkar fungera någorlunda socialt, och så vidare. Problemet tilltar i västvärlden. WHO har publicerat analyser, se: http://ki.se/nasp/aktuellt-fran-who-om-psykisk-halsa.
Det är alltså din konklusion jag inte alls delar - att Lotta var (citerar dina egna ord) dum, fel, ovanligt lättledd, groupie. Jag skulle vilja använda ord som utsatt, ångestfylld, plågad. Det var tur att hon hade sin hund, ett par väninnor, sin syster som hon ringde ofta. Annars är det inte omöjligt att hon hade dött långt tidigare, för egen hand.
Det du beskriver här med många ord är att många människor, Lotta, Herr o fr Rausing mm kan ha sina livsproblem och ok att bära. Det håller jag helt med dig om.
Alla har sin historia av trauma, minnen och misslyckande. Livet gås inte igenom utan ärr.
Men jag är av uppfattningen att man inte kan luta sig tillbaka, resignera o tycka att allt är omgivningens fel för det. Då skulle alla gå omkring utan att ta ansvar för sitt handlande och alltid ha något annat/ någon annan att skylla på.
Det blir ett helt ohållbart samhälle att leva i om ingen är ansvarig för något.
Det finns många människor som är missnöjda med sina lliv, som ville mer, drömde om mer.
Jag har träffat på personer som är förtvivlade över att de inte har modellfigur eller modellängd, att de inte har blå ögon, rak näsa, att de är bleka o inte bruna, att de är bruna o inte bleka. Inte gör sångkarriär eller får bli tyngdlyftare, polis eller lokförare fast de är färgblinda, ridande hästallergiker etc etc.
Man kan inte alltid få det man traktar efter, tyvärr. Man får ta de verktyg o instrument man har fått sig begåvad med o göra det bästa av det.
Ingen annan är ansvarig för vad en vuxen kvinna väljer att göra med sitt liv. Om Lotta var olycklig o inte mådde bra skulle hon sökt hjälp - vilket hon ju gjorde - men just hjälp för hur hon mådde och väldigt viktigt talat sanning om hur hon hade det.
Nu valde hon att ljuga om sitt liv för i vart fall vänner o anhöriga och kanske, troligen, också för den som sjukskrev henne.
Jag tror att skrapar man på alla människors yta kommer det fram ärr o historier där de haft det jobbigt eller känner sig misslyckade. Men så länge vi alla ska vara vuxna individer som en del av samhället, får vi nog ta ansvar för att göra det bästa för oss själva.
Lotta gjorde inte det.
__________________
Senast redigerad av Solglittret 2016-11-26 kl. 19:12.
Senast redigerad av Solglittret 2016-11-26 kl. 19:12.