Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Stolligheter. Istället för att ta allvarliga problem seriöst så hånar Du problematiken. Typiskt ansvarsflyktiga socialister, men så är det inte Ni som bygger fungerande samhällen heller.
Saken är enkel - de som har Sverige som sitt enda hemland, har så klart störst skäl att försvara landet. De som har sin främsta identifikation med en för Sverige kulturfrämmande ideologi får nog lov att stå ut med ett visst ifrågasättande, vilket så klart inte har att göra med hudfärg, eller ras eller annat mytologiskt.
Pah!

Väl skrivet. Påminner mig om en diskussion jag hamnat i nu och då: vem är egentligen svensk?
Denna enkla fråga behöver inte besvaras av jordnära människor. De, svenskar såväl som invandrare, vet vem som är svensk. Och det vet också att det finns sådana som befinner sig i en slags dgenerationsmässig övergång, från dubbel identitet till barn med endast svensk identitet.
Men intellektuella - herregud så de kan krångla till svaret på frågan. Så, här kommer ett mycket enkelt förslag på svar: den som endast har en kultur att ty sig till, den svenska, är svensk. Den som är svensk medborgare, men har en alternativ kultur att ty sig till, kan rimligen bara betraktas som svensk om den svenska kulturen är helt dominerande över kulturalternativet. Den som är svensk medborgare men tyr sig helt och hållet till, och uppfattar sig som tillhörandes, en alternativ kultur, varken är eller skall betraktas som svensk.
I försvaret bör vi bara ha svenskar, av enkla säkerhetsskäl. Därför har jag släppt tanken på återinförande av allmän värnplikt. Istället tror jag på något liknande detta:
Flyg och flotta förblir yrkesbesatta. Och flygets industriella- och arbetsmarknadspolitiska ställning ersätts med militära sakskäl, när det gäller ekonomiska anslag.
Armén delas i två. En del som kan beskrivas som teknisk specialitet. Det är den tyngre utrustningen som kräver dels längre utbildning hos användarna, dels underhåll och reparation. Det är stridsvagnar, artilleripjäser och mer avancerad luftvärnssystem, t.ex. Denna del är ett yrkesförsvar av utbildare, ingenjörer, tekniker och högre befäl i respektive specialitet. Inga soldater.
Den andra delen är ett frivilligt deltagande modell hemvärnet, men med bättre utrustning, mer övning och ett mycket begränsat antal yrkesbefäl (jämfört med gamla värnpliktsförsvaret). En del av soldaterna skickas regelbundet på kurser och träning hos de "tekniska specialisterna". I övrigt är verksamheten en enda kontinuerlig "gröntjänstgöring" inklusive stöd till civilsamhället. Men med bättre utrustning och mer pengar att leka med än idag. Gemensamma fysövningar en gång per vecka. Skjutövningar med AK:n varannan vecka - hela året. En mer kontinuerlig träning, som inte minst stärker den sociala samhörigheten. Överlagrat detta en indelning i befattningar och funktioner, förstås. Signalister, tross, träng, o.s.v.
Fördelen med ett sådant upplägg är att man dels ständigt reproducerar både tekniskt know how och stridskunskap, dels har ett manskap, både det färre antalet anställda och det större antalet frivilliga, som, när omvärldssituationen så kräver, kan bli permanent "inkallade" och användas för att utbilda de fler frivilliga som då lär ansluta. Den ekonomiska fördelen är att antalet anställda reduceras kraftigt (tror jag!).
Kanske kan man se det som en frivillig värnplikt, där utbildningen istället för attt utföras 10-12 månader i sträck - och sen inget mer i stort sett - sprids ut över många år. Idealt från 20 års ålder upp till pension.
Tankeexperiment: De anställda soldater som nu hankar sig fram med en skitlön, skulle de engagera sig om de fick på frivillig basis, på sin fritid, öva upp en tredjedel av sin nuvarande arbetskraftskostnad? Det tror jag. Och de skulle få sällskap av många fler.