Citat:
Ursprungligen postat av
Ankdammsman
Gissar att de räknar så att de får en så hög siffra som möjligt. Sverige säljer en del ickedödande materiel, framförallt radar, till länder som Saudiarabien och Pakistan. Dessa ordrar är mycket stora pengamässigt och borde enkelt kunna ge önskat resultat för Svenska Freds.
Sen är det en annan sak att båda sidor hycklar. Politikerna, facken och industrin vill givetvis sälja sina produkter och de länder som har flest konflikter köper mest. Svenska Freds, MP och liknande organisationer innehåller å andra sidan personer som döljer utopisk-pacifistiska och neutralitetsfundamentalistiska åsikter bakom formell kritik av vapenexporten.
Där har vi mycket av grejen.
Vem är det som behöver krigsmateriel först och främst? De som har ett omedelbart behov av det förstås, och ett omedelbart behov kommer av att man antingen är i krig eller är på gränsen till ett krig.
Och där kan man naturligtvis också fundera på hur de definierat "konflikt", om det är pågående krig som räknas, eller inbördeskrig eller inbördes oroligheter (räknades det som att Storbritannien var i en väpnad konflikt under IRA-tiden? Dagens Mexiko med kartellerna?) eller om konflikt även räknar in ett spänt läge mellan två eller flera nationer där krig ännu inte brutit ut.
Sedan har vi som sagt grejen med krigsmateriel som inte är vapen, jag har för mig att svenska freds klagade på att vi sålde krigsmateriel till Israel, vilket visade sig bestå av bepansrade lastbilar och grävskopor och liknande.
Och sen har vi leverans och försäljning av vapen och krigsmateriel till länder i krig som går under kontrakt som skrivits innan kriget bröt ut. Kontrakt som gick tillsammans med försäljningen av vapensystem och som gäller reservdelar, ammunition och utnyttjande av ytterligare köpoptioner och liknande.
Haubits 77 till Indien faller under det, inte bara pga "boforsskandalen" utan för att när kriget mellan Indien och Pakistan bröt ut så ville Indien naturligtvis ha mer ammunition och reservdelar.