Citat:
Ursprungligen postat av
climasol
Jag skulle inte kalla honom mytoman. Mytomaner brukar hitta på osanna historier om vad som har hänt.
Nej Trump är mer vad jag skulle kalla en bedragare, en bilhandlartyp. En mycket egocentrisk person med en mycket stark vilja att vinna i alla lägen. Att bli president var för honom som att vinna en tävling. Som president är det samma sak. Hans skall se till att Amerika vinner med alla medel och han vill gå till historien för att bland annat ha byggt "The Great Trump Wall".
Jag delar inte riktigt den analysen. Ingen kan förneka att det fanns en bedräglighet i valkampanjen, men jag blir alltmer övertygad om att Trump hela tiden hade siktet inställt på presidentskapet (där han verkligen kan påverka och få saker gjorda). Han använde kampanjen för att med alla till buds stående medel nå sitt mål. I den meningen såg han hela kampanjen som det en sådan egentligen är: ett spektakel, en show, en underhållning präglad av polarisering och överdrifter. Trump utnyttjade detta till max. En del verkar fortfarande helt omedvetna om detta, de är alltjämt uppsnurrade på läktaren så de förfasar sig över kampanj-Trump, vilket dock bara blir en halmgubbe i och med att president-Trump tar över. President-Trump är policyorienterad och villig att lära av en mer erfaren omgivning. Titta bara på hur hanterade besöket i Mexiko för några månader sedan. Självklart var det ingen slump att han inte förolämpade sin värd och gjorda galna utspel. Det var inte syftet med den resan. Men när han talade till frustrerade eller ointresserade väljare i mellanvästern, då fanns det tydliga syftet att väcka deras entusiasm och vinna deras röster. Ingen frågar sig hur valet hade gått ifall han inte hade fått med sig dessa människor. Förmodligen var de tungan på vågen, utöver de mer pålitliga och trogna republikanska väljarna som han ändå skulle fått med sig. Allt detta får mig att tro på Trump som en superb strateg. Han visste vad som krävdes för att kunna vinna valet. Inte otroligt att han vet hur han ska gå vidare nu också. Direkt efter att han vunnit framträdde han återigen sansad och ödmjuk, och precis som när han slagit ut Rubio och Cruz så droppade han Clintons öknamn och visade henne respekt. Skulle en obalanserad och hatisk person förmå sig till det?
Vi lever i tider då inte mycket är så som det verkar vara. Vanliga, etablerade politiker är farligare än vi förleds att tro, för att deras vältalighet får dem att verka ofarliga och de framställs även så i media. Omvänt kan någon som Trump framstå, för den som bara skrapar på ytan, som jättefarlig och oberäknelig. Inom medierna grämer sig fortfarande vissa över att de inte tog Trump på allvar, men det var just det de gjorde, de förlorade sig i showen och trots att presidentvalets eftertexter redan rullar och ljusen har slagits på så har de ännu inte vaknat upp och kommit tillbaka till verkligheten. Mediernas relation till läsare och tittare lämnar därför mycket övrigt att önska. Dagens DN frontade med nyheten om Trumps möte med Obama, ett möte som Obama "nog helst velat slippa". Det är som om en sjuåring hade rapporterat: "Pappa, Obama tycker nog att det är hemskt att träffa Trump". Och detta ska vi som läsare alltså ta in och känna igen oss i. GP var inte mycket bättre. Man listade Trumps "vallöften", och tog då upp ett antal av hans skruvade uttalanden under kampanjen, när hans främsta - och vinnande - löfte var att förbättra livet för miljontals amerikaner genom att skapa fler jobb, lägre skatter, och bättre infrastruktur. Medierna behöver snabbt börja ställa om och analysera politiken igen. Folket förtjänar inget mindre.
