Är Italien och Italienare konservativt

Varför uppfattar en del här italienarnas bristande patriotism som icke-konservativ? Den hänger ju bara ihop med att lokal- och regionalpatriotism spelar en mycket större roll. Om något skulle jag säga att det är ett konservativt drag.

Italienare a blattar och är konservativa likt sina arabiska bröder.

Man får nog lov att skilja på Italien och italienare om man skall kvalificera diskussionen en aning. Italienare kan naturligtvis vara konservativa, t ex vilja bevara familjen, hålla på kristna värden osv men även genom lokalpatriotism. Men av detta följer inte att Italien kan betraktas som ett särskilt konservativt land bland annat för att det råder ett tämligen stort avstånd mellan den lokala/regionala konservatismen och den avsaknad av densamma som råder på nationell nivå. Italien är på det sättet, och en del andra, knappast att betrakta som ett konservativt land och inte heller finns det någon direkt konservativ italiensk nationalism. Någon tydligt nationalkonservativ strömning är svår att finna i Italien.

Förutom det jag skrev tidigare, så får man nog se att norra Italien är bra annorlunda än södra. Det är betydligt mer konservativt i södern. Om jag inte minns rätt hade man inhemska hedersmord så sent som på åttiotalet på Sicilien. Därmed kan det vara fullt rimligt för konservativa att föredra regioner som skiljer sig från den nuvarande statens utsträckning.

Skillnaderna är stora mellan regionerna, så pass att det är diskutabelt huruvida man alls kan tala om en italiensk nation. Stat är en sak, men nation är betydligt mer tveksamt, och därmed också intresset av att bevara.

Om du tycker att Italienare är 'blattar' måste du rimligen ha nazistisk politisk lutning? Om Italienare är blattar vilka är det då inte? Svaret är antagligen Skandinaver. T.o.m. Hitler var ju allierad med Italienarna så du måste vara ÄNNU mer extrem i din klassificering än han var.
Italienare är vita Européer precis som vilken svennebanan som helst.

Nja, inte i alla konservativa betydelser av höger. Lega Nord vill helst dela Italien, så att man skär av landet strax söder om Rom (och antingen sänker eller bogserar tillbaka resterna till Afrika). Däremot finns det konservativa inslag i det att man vill gå hårt fram mot kriminalitet och förmodligen vill man efter avskiljandet bevara återstoden, men det är inte självklart.

Lega Nord är höger JA.

Italienare är mycket konservativa. Kärnfamilj, kyrkan etc. Men det finns något med Italienare som är lite halvt okonservativt, då alla jag känner som bor i Italien eller har italienskt påbrå är mycket "rebelliska", de älskar att göra det motsatta mot vad de blir bedda om...

Lega Nord är höger men inte konservativa. Italienare är inte alls mycket konservativa, eller ja kanske jämfört med svenskar, men inte med andra sydfolk (typ Turkar eller Serber). Kärnfamilj förvisso men det beror på att det ekonomiskt inte går för en kvinna att vara singel, ha karriär och få barn. Dessutom svårt att skilja sig och närmaste omöjligt att gifta om sig. Men de är mycket promiskuösa och otrogna mot sina partners. Kyrkan tappar tyvärr bland yngre generationer väldigt snabbt likt andra Europeiska länder.

Är inte Italien lite likt Frankrike på sätt och vis? Med undantag att Frankrike har en mer sekulär tradition i och med Laïcité.

Både i Frankrike och Italien var det största partiet på vänstersidan kommunisterna, medan i Frankrike blev Gaullismen och Italien Kristdemokratin den dominerande ideologin under 1900-talet, i likhet med socialdemokratin i Sverige. På sätt och vis kan man ju säga att alla dessa tre ideologier från början hade en viss konservatism inom sig, men började efter 1960-70-talet röra sig alltmer bort från konservativa värden.

Om Italienarna är särskilt konservativa personer vet jag inte. De Italienarna jag träffat har inte varit särskilt konservativa alls. Den ena möjligtvis aningen mer än medelsvensson, men inte så det ens skulle sticka ut här i Sverige. Men detta är enbart mina personliga upplevelser.

Italienare är konservativa när det gäller mat. Men varför inte; deras kök är ju lysande. De är konservativa när det gäller kaffe; men varför inte, deras espresso är bäst i världen. De är konservativa när det gäller klassisk musik; men varför inte, deras operor är svåröverträffade, deras operahus världens vackraste.

I övrigt är de inte särskilt konservativa, tvärtom väldigt öppna för allt mänskligt. De är t ex inte så skitnödiga som svenskar när det gäller finkultur. Tvärtom blandar de gärna högt och lågt, klassisk musik och vanliga bananlåtar vid samma tillfälle, Berlusconimedier samsas med intellektuella alster av hög halt. På 80-talet röstade var tredje italienare på kommunistpartiet. Den distingerade kommunistledaren Enrico Berlinguer dyrkades av väldigt många, han var Italiens Palme. Sedan kom Berlinguers intellektuella och estetiska motsats, Silvio Berlusconi, och formade landet i 20 år. Samtidigt var den förre kommunisten Giorgio Napolitano landets president, som av många sågs som den som räddade Italiens värdighet. Italien är svårfångat, motsägelser verkar kunna leva sida vid sida, ej sällan inom en och samma person.

Både och.
Frankrike har en solid statlig tradition med långtgående centralisering, ungefär som Sverige. Det finaste man kunde bli som akademiker i Frankrike var länge att bli chef för en régie, ett statligt affärsverk, typ Renault. Egna företagare betraktades med djup misstänksamhet.
I Italien är det lite tvärtom; det är ett folk av småföretagare som misstror staten.