Är Italien och Italienare konservativt

Vissa länder har ju en högertradition (UK, USA etc.) medans andra har en vänstertradition (typ Sverige) medans andra har lite av både och (typ Frankrike). Men vart står Italien?
De har mycket traditionella värderingar, relativt socialkonservativa (i europeiska mått mätt), rötter av högerpopulism och så vidare. Men samtidigt så är alla deras partier mer eller mindre vänsterlutande och de saknar både rena höger partier (som bland annat finns i Frankrike) men också någon som helst nationalism. Men de flesta svenskar ser nog Italien som ganska konservativa, vad anser ni?

Detta är vad man brukar kalla en bra fråga, och svaret är inte självklart. Jag skall försöka ge min bild av läget.

Det som skulle kunna tala för italiensk konservatism är som jag ser det främst:

1) Katolska kyrkan. Sedan ca 2000 år är Rom, och Italien, centrum för den globala Katolska kyrkan med Påven som centralgestalt. Med 2000 års historia har katolicismen mycket att falla tillbaka på och bevara både i fråga om teologiska, moraliska och strukturella frågor.

2) Det antika romerska arvet. Med ytterligare några hundra år bortom Kristi födelse så kan man väl tänka att Italien borde vårda arvet av t ex den romerska rätten.

3) Som ett tämligen ungt land (Italien förenas med början 1860, även om det finns en förhistoria) skulle man kunna tänka sig att Italien därmed har mycket att bevara, inte minst landets sammanhållning.

4) Familjevärderingar. Italien omtalas ofta som ett land där familjen är viktig - la Famiglia. En stark betoning på familjen brukar kännetecknas ett konservativt sinnelag.

Det som skulle kunna tala emot italiensk konservatism är som jag ser det främst:

1) En mycket svag sammanhållning mellan stat och medborgare. Detta är sannolikt en av flera förklaringar till Italiens bristande framgångar i krig.

2) Den revolutionära ådran från enandekrigen och Garibaldi lever nog litet under ytan fortfarande, vilket kan sägas ha märkts under terrororganisationen Röda Brigadernas tid.

3) Avskaffande av monarkin. Italien kan sägas vara det enda verkliga exemplet på en demokratisk (nåja) övergång från monarki till republik. Arvet från denna process präglar till stor del Italiens politik sedan dess, med instabilitet och ständiga regeringskriser.

4) Fascismen, vilket jag i första hand ser som en variant av socialism, är inte helt borta i Italien utan har bitvis fått starkare genomslag än man kunde förvänta.

Min slutsats av detta är att det finns vissa konservativa inslag i Italien och italienskt samhällsliv, men jag skulle nog summera läget så att Italien i första hand inte är ett konservativt land.Vad är istället är svårare att säga, kanske en form av anarko-socialism med bitvisa liberala och konservativa inslag.

Förklara gärna hur fascism är en variant av socialism. Är Sjöstedt en fascist?

Nja, jag sa inte att socialism var en variant av fascism.

Sjöstedt är socialist, kanske till och med kommunist längst in, även om han döljer det till vardags.

Den italienska fascismen har sin upprinnelse i socialismen. Såväl Mussolini som ett flertal andra av de som blev ledande i den fascistiska rörelsen hade sin bakgrund i det italienska socialistpartiet Likheterna mellan rörelserna är många; utopism, kollektivism, auktoritetsstyre, konfliktinriktad samhällssyn osv. Väsentliga skillnader är emellertid att under det att socialismen utgår från att den grundläggande samhällskonflikten utgörs av klasskampen, så har fascismen nationskampen som sin modell. (Feministerna har könskampen.) Fascismens ekonomiska modell skiljer sig också till viss del, ty medan socialisterna förespråkar gemensamt ägande genom kollektivjordbruk eller statligt ägda produktionsmedel, så önskar sig fascisterna en korporativistisk modell. För övrigt praktiserad i betydande utsträckning i den socialistiska diktaturen Jugoslavien.

Mycket kraftigt sammanfattat.

Beror ju på vad man jämför med, och vilken gren av konservatismen man talar om. Socialkonservatismen är stark om man jämför med västeuropa, men svag om man tittar på mellanöstern. Ekonomisk konservatism är även den stark, men inte på nivå med t.ex. USA eller Japan.

Grejen med Italien är ju familjekulturen, katolska kyrkan, högerpopulism, högkultur och sådant som gör att landet och framför allt folket i sig är ganska konservativa (jämfört med andra västeuropeiska länder).
Men utbredd regionalism hotar ju nationalstaten samtidigt som Italien faktiskt inte har något renodlat högerparti. Om man ser på dess 'broderstater' så ser man Spanien som är djupt polariserat mellan en extremvänster och en extremhöger (och senaste 4-5 åren en 'extremliberalism') där vänstern verkar gått segrare ur kampen, Portugal som liknar Italien i mångt och mycket förutom i regionalismen samt Frankrike med två (!) starka höger partier. Italiens höger är inriktad på regionalism och individualism och inte på konservativa värderingar. Så visst är det svårt.

Ja, Du visar på svårigheten att ideologiskt bestämma Italien på makronivå. Även om det blir att till dels göra våld på verkligheten, så skulle jag nog luta åt att italienarna är litet mer konservativa än Italien, men att sammantaget så är varken italienarna eller Italien i första hand konservativa.

Nä precis, antagligen mestadels lokalpatrioter och traditionella kan man väl säga. Frågan angående den nationella politiken dock är ju vad som hände med det kristdemokratiska partiet? De styrde ju Italien under nästan hela kalla kriget, vad hände med det? Efter det har det ju inte funnits något regelrätt konservativt parti i nationella sammanhang.

De italienska kristdemokraterna (DC) gick under kan man väl säga efter en stor korruptionsutredning i början av 90-talet. Då kom Forza Italia in på arenan och blev ett dominerande parti. Ur ett konservativt perspektiv kan man inte säga att det var någon framgång, ty Berlusconi kan knappast sägas vara särskilt konservativ, särskilt inte värdekonservativ.

Man kan också minnas att det stora oppositionspartiet i Italien under det kalla kriget var kommunistpartiet, vilket också gått under. Det är således en betydande del av det italienska samhällslivet som inte enbart är icke-konservativt, utan direkt anti-konservativt, till och med kommunistiskt.

Är det inte en märklig utveckling då? Borde det inte finnas underlag och väljarstöd för ett värdekonservativ parti i Italien, känns väl så?

Jo, men italiensk politik är mycket underlig. I regel har man högt valdeltagande, men mycket lågt förtroende för sina politiker. Överhuvudtaget är den nationella sammanhållningen svag, särskild mellan nord och syd, men också identifikationen mellan medborgarna och staten. Staten ses inte direkt som ett gemensamt projekt utan som mer av ett problem än en tillgång.

Jag tror att mycket beror på Italiens historia med en myckenhet av mindre statsbildningar som enas sent. Inte minst kan man minnas det neapolitanska kungadömet som fungerade mycket illa, men även motsättningarna mellan de mindre statsstaterna i norra Italien.

Många italienare ser nog inte nationen eller staten som något särskilt bevarandevärt.

Lega nord är väl ganska mkt höger eller?