7,4 miljoner för en 37 kvadratmeter stor lägenhet på Södermalm som inte finns:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23837820.ab
Vad ska man säga? Att bolånebubblan inte spruckit än är väl en sak man kan säga. Nu vet jag inte om köparen är en bolånetorsk som bönat, bett och gråtit på banken för att få den barske kamreren att tina upp och bevilja lånet. Köparen kanske är en alfahanne med ett par miljarder på lönekontot, precis som Svenne-i-Banan. Vad vet jag om det?
Nåja, ni får vara mig behjälplig med att bedöma rimligheten i denna affär. Som ni vet sitter jag i en sunkig hyresetta i miljonprogrammet och är avundsjuk på er bolånetorskar och begriper just ingenting. Skulle ni slå till med 7,4 miljoner för en etta på 37 kvadrat på Söööder? Särskilt när själva objektet inte kommer att existera i sinnevärlden förrän om 2 år? Vad skulle Aristoteles och Heidegger säga om det? Räcker det med att tingets idé existerar för att hugade bolånetorskar ska slå till? Man kanske måste ha doktorerat i kvantmekanik, där partiklar samtidigt kan existera och inte existera, för att begripa sig på sådana affärer? Enbart truckkort räcker inte, vilket jag kan intyga.
Har köparen betalat alla dessa 7,4 miljoner redan, eller är det bara en nätt handpenning som bytt ägare? Om lägenheten trots all inte skulle komma att existera inom våra fyra rumtidsdimensioner om två år, "försvinner" då 7,4 miljoner i tomma intet? Som sagt, man måste vara kvantmekaniker eller existentialistisk filosof i den högre skolan för att förstå sig på det här.