Lite lustigt att läsa Anders Blomquists
något naiva uttalanden eftersom det är liknande tankebanor som jag varit inne på de senaste dagarna vad gäller norrmännen och anabola steroider:
"
– Jag har otroligt svårt att tro att man håller på med kontrollerad och systematisk dopning."
Samtidigt som jag också håller med om följande:
"
– Jag förstår de som inte tror på henne också för det är ju standard i dopningsfrågor att man kommer med undanflykter, säger han."
Vad man tror om Johaug-historien beror nog till viss del på vilken inställning man har till de norska framgångarna sedan tidigare. Att norrmännen med rent samvete "tänjer på gränserna" och överskrider dem vad gäller astmamediciner, i kombination med deras bredd och ekonomiska resurser, är för mig en tillräcklig förklaring till deras överlägsenhet. Men att använda anabola steroider är på en annan nivå. Åkarna kan säkert intala sig själva att de inte gör något felaktigt när det handlar om astmamediciner, särskilt när ledare och läkare rekommenderar medicinerna, men vad gäller anabola steroider finns inte den möjligheten.
Att Johaug på eget bevåg skulle ta steroider tror jag inte på, så om det har skett ett medvetet intag i prestationshöjande syfte måste även norska ledare/läkare vara involverade, och troligen även andra åkare. Då skulle det alltså handla om en genomrutten organisation utan några moraliska betänkligheter. Äppelkäcka "Flugan" skulle då mycket väl kunna vara en anabolatorsk, eller åtminstone skulle hon med ett brett smil acceptera att vissa av hennes landslagskollegor knaprar steroider. Och det är det som inte riktigt går ihop för mig.
Trots att munsalvehistorien låter otrolig hoppas jag därför att det gått till som Johaug påstår, eller att hon åtminstone inte tagit clostebol i prestationshöjande syfte, exempelvis genom att tro att salva på munsår inte har någon dopingeffekt eller att hon fått i sig det av misstag via kosttillskott. Det skulle åtminstone kännas bättre om det låg till på det sättet, även om det inte påverkar det straff som döms ut.
