Varför fortsätter SD och Jimmie Åkesson visa sådan svaghet?

Budbäraren smittas. SD skulle associeras med otrevligheter, man inte vill ha med att göra.

Det är på samma sätt som folk "hatar" mig för att jag påtalar observationer och konsekvenser i verkligheten som kolliderar med deras vanföreställningar.
Hur ofta skriver någon att det var bra att jag uppmärksammade detta och nu har dom ändrat uppfattning? Det är väldigt ovanligt.
Istället kommer man med bisarra påståenden som är helt inkompatibla med verkligheten. Och återkommer senare med de ursprungliga vanföreställningarna.

Finns det något som säger att de som inte redan är frälsta SD-are skulle agera mer förnuftigt?


Det kan tvärtom vara så att det är en väl uttänkt strategi. Och som har visat sig framgångsrik.
SD har betydligt fler platser i Riksdagen än innan Åkesson tog över.
De som sitter på dessa platser (och de som tänker sig att få sådana platser i nästa val) är knappast roade av att Åkesson skrämmer bort väljare.

Strategin har visat sig ge, om inte maximal utdelning så närapå. Varför ändra en vinnande strategi.

Kontrollfråga att begrunda.
Vill SD partiledning och riksdagsgrupp hellre:
a) Genomföra sin politik. Minska ned missnöjet, och minska sitt väljarstöd (väljarnas missnöje rör nu andra frågor och de går till andra partier). Och kanske tom hamna under 4%.
b) Bevara dagens situation. Med säg 20% väljarstöd, och motsvarande antal riksdagsplatser.

(Här lär kommentaren komma att väljarna minsann inte skulle lämna SD om invandringsmissnöjet minskade ned och andra frågor tog över. Jag skulle dock be de som bär på sådana tankar att inte utgå så mycket från sig själva. Utan begrunda att folk som gått till SD (av något skäl) faktiskt kan gå till andra partier också. Att några % kärnväljare lär stanna kvar tvivlar jag inte på).

Det vi påpekar för dig är att SD:s program inte har ändrats speciellt mycket sedan starten, och nästan inget alls sedan 1999, alltså långt före val- och opinionsframgångarna. På dina inlägg låter det som att du på allvar tror att SD har övergivit, eller är att på väg att överge sina fundamentala värderingar.

Ja lyssnar man på Åkesson kan man ju lätt få den uppfattningen, och kanske ligger Menelik närmare sanningen än vi andra, som fortfarande hoppas - inte så mycket att partiprogrammet ska ändras, men att få politiska företrädare som har den kvalitet och resning som det svåra läget påkallar.

Det är ju Menelik som är den som hoppas, medan ni andra bara är oeniga med SD:s ledning om valet av strategi.

Jag tror att det så sakteliga etableras en sorts "är du inte mot så är du med"-princip, dvs att en aggressiv urstädning av SD skapar förutsättningar för att kunna söka samarbete. Det här har flera parter intresse av, SD för att kunna få direkt politiskt inflytande, övriga partier (försiktigtvis avstår jag från att peka ut något block) för att utan en ohanterlig svekdebatt kunna söka samarbete.

Givetvis är problemet för SD att hantera sina cowboys, alla de som tycker det är toppen att få breda ut sig och vara kontroversiella. Sedan gäller det att skapa en förståelse för skillnaden mellan att vara emot invandraring därför att de kostar för mycket resurser och att vara emot invandrare för att de är främmande i största allmänhet.

Nejdå. De "pappersvärderingar" som SD har i sitt partiprogram är inte vare sig märkvärdiga eller uppseendeväckande dåliga. Det är hur diverse stolpskott manifesterar partiprogrammet som ställer till det.

Det är jag medveten om, men ärligt talat blir det allt mindre av den varan, trots att media letar med ljus och lykta efter sånt.

Nja, farhågan om alltför många av dem får bosätta sig här så kommer Sverige att förändras, bör inte anses som kontroversiell, anser jag. Sverige är ett litet land i en stor värld.

a) Det är ingen liten sak att "genomföra sin politik". Det politiska landskapet har permanent förändrats av den extrema invandringen. SD kan inte trolla bort alla invandrare bara genom att få inflytande, utan invandrarna kommer att vara ett politiskt ämne i en evighet. SDs politik är därför den som är mest relevant och de riskerar inte att hamna under 4% om de inte sviker sina väljare likt MP eller att något mer radikalt alternativ dyker upp och tar väljarna.

b) Nej, de behöver inte bevara någon situation eftersom de troligen aldrig kommer upp i 50%, åtminstone inte som ledningen ser ut nu. Och dessutom är de personer som engagerat sig i SD trots all stigma det medför genuina i sin övertygelse, annars hade de inte gjort de uppoffringarna.

Sen antyder du att det behövs en rationell förklaring till att SD uppträder "konstigt". Där håller jag inte heller med. Om folk var rationella så hade vi inte haft den här invandringen, så det köper jag inte. En enklare och bättre förklaring är helt enkelt att SD inte är rationella, eftersom de är rädda, känsliga för kritik osv. Eller min tidigare förklaring, att bara personer som kan uthärda offerrollen i längden kan hålla sig kvar, och i Åkessons fall tror jag den rollen är för honom naturlig.

Vad vi kan konstatera är att det i flera Europeiska länder finns liknande partier som dock har en betydligt mer hårdför retorik.

Varför inte i Sverige? Jag tror det beror på vår nationalkaraktär; svenskar är mer konflikträdda och auktoritetstroende än många andra folk. Vårt debattklimat är helt annorlunda med etablerade medier som aldrig är högervridna (oavsett vad de kallar sig) och som alltid ägnat sig åt självcensur i maktens tjänst.

Detta konstaterades av Roland Huntford i boken The New Totalitarians redan på 70-talet. Läs den!

Vårt invandringskritiska parti blir naturligtvis därefter: fegt och följsamt.

Det märkliga är ju att den här gamla debatten lever vidare, trots av vi i realtid kan se gamla sanningar falsifieras i USA. Och mina teser samtidigt bli verifierade.

Trump har en historiskt unik medial övermakt emot sig, t o m de sociala plattformarnas ägare. Tonläget kunde inte vara högre uppskruvat i sitt moraliserande och svartmålande. Auktoritär, våldsbejakande, fascistisk, landsförrädisk, rasistisk, kvinnohatande, vansinnig och obalanserat korkad.

Samma epitet som av svensk media fortfarande klistras på vattenkammade, anpassliga, lydiga SD. Med den avgörande skillnaden att Trump förstår det jag alltid försökt förklara om att det inte är en vinklad media som ska övertygas, utan allmänheten som ska övertygas om att media är vinklade.

En gråtfärdig Åkesson som intygar att järnrörsaffären var bland det värsta han upplevt, jämfört med en Trump som himlar med ögonen och gör en grimas och blinkning in i kameran. Det ena utstrålar underkastelse och skuld inför en legitim medial åsiktsdomare, det andra underkänner medias tolkningsföreträde och pekar på dess hyckleri.

SD är PR-idioter, helt enkelt. De kan inte kommunicera och vägrar inse att den virala folkrörelseenergi som Trump har helt gratis är värd många miljarder i marknadsföringsvärde. Istället för att som Trump alliera sig i ömsesidigt gynnsam symbios med Breitbart, anklagar man Fria Tider för att vara fascister och gör allt för att centralisera och fjärma sig från den självgående folkrörelse som varit partiets vinnarvapen och som kanske håller på att genomföra det största politiskmediala skredet i USA:s historia.

Trumps nackdel är att han på en valrörelse måste besegra etablissemangets vikt. Det räcker inte med 35% av väljarna - vilket samtidigt vore en sagolik framgång för SD.

Vi måste komma ihåg att det är fortfarande ett stort underläge som Åkesson och SD verkar i. Massmedia är i ett politiskt krig mot "högerextremismen" och den pågår varje i nästan varje artikel som de skriver. Det är helt överväldigande vad det är FEL att tänka såsom SD och 20% av befolkningen gör.

I en sådan miljö är det oerhört svårt att få något konkret gjort. Likaså är de totalt utfrysta i riksdagen och i nästan samtliga kommuner från att delta i någon demokratiskt arbete.

När Stefan Löfvén samlar in ALLA för att diskutera lösningar finns ingen inbjudan till SD.

SD bidar sin tid och hoppas att svenska folket ska förstå hur verkligheten ser ut. Kanske svenska folket gör det i samband med valet 2018. Blir SD största partiet finns ingen annan möjlighet för sjuklövern att helt enkelt bilda en gemensam regering över blockgränserna, dvs alliansen och socialdemokraterna i en regering.

Den stora stötestenen där är att alliansen tycker att även kommunisterna är pest, vilket är förståeligt eftersom de supportat en lång rad av diktaturer i kommunismens namn och idag supportar muslimska stater som utövar sharia.

Miljöpartiet vill de också helst hålla utanför eftersom det ändå är miljöpartiet som försatt hela sverige i detta nya politiska landskap vi lever i nu.

Vad kan SD göra? De får ta väldigt mycket skit. Ja rena hatkampanjer på löpsida efter löpsida.

Svensk konsensuskultur har varit SD:s största hinder - men kunde blivit dess största tillgång. Om partiet inte varit så självflagellerande och ångerköpt, om man konsekvent klandrat övriga partier och media för allt elände de ställt till med, om man bestämt sig för att BLI det nya åsiktsparadigmet - då hade man kunnat få de gruppsykologiska faktorerna på sin sida och sett hur "alla" i kvarteret, på skolan och arbetsplatsen röstade SD.

Det var så S vann makten som statsbärande parti: Inte genom att försöka beveka borgerlig press och tona ned existensen av en "arbetarklass" - utan genom att bygga en folkrörelse och massmedier på egna villkor.

SD har en ännu bättre utgångspunkt, eftersom internets horisontella kommunikation är nästan gratis och man dessutom har en självgående, etnisk gruppdynamik att dra nytta av. Jämför Svenska Folkpartiet i Finland som samlar praktiskt taget varje finlandssvensk röst. Att även svenskar röstar i grupp i ett mångkulturellt sammanhang är faktiskt empiriskt bevisat.