Varför ljuga om mäns våld?

Ja, eller undersöka det obekväma. Varför det ser ut som det gör, där män och kvinnor måste se sig själva i spegeln, det vill ingen göra.

Så låt oss höra, varför känner ni att ni behöver ljuga om mäns våldsbrott? Vad tror ni egentligen förbättras av att ni sprider desinformation om mäns våld?

Mäns våld har ju blivit lite av en käpphäst för många feminister, och i samtidsdebatten är det oftast något som påpekas utan att för sakens skull inkludera någon vidare meningsfull analys. Detta till trots verkar det finnas ett ändamål med att upprepa dessa fakta, eftersom vissa gör allt de kan för att leva i förnekelse.

I en av mina senaste diskussioner möttes jag av flera flera välbekanta faktoider. Det är inte första gången jag har hört dessa påhitt, utan de upprepas flitigt av diverse antifeminister.

Fakta är att gärningsmannen vid misshandel av barn är en man i två tredjedelar av fallen.

Fakta är att en tredjedel av lesbiska kvinnor utsatts för våld av en tidigare manlig partner (vilket är talande om något), och att när man bortser från dessa fall är de mindre utsatta än heterosexuella kvinnor.

När jag bemött dessa vanföreställningar möttes jag av det sedvanliga "men det spelar ändå ingen roll att jag hittade på det". Vissa män verkar helt enkelt känna sig nödgade att överdriva kvinnors våld och förminska mäns att skapa intrycket att könens våldsbrottslighet skulle vara likartad, trots att så inte alls är fallet. Genom att hänge sig åt faktaresistens snarare än att försöka ge sig in i en saklig diskussion om vilka som är orsakerna till mäns våldsutövande så framstår de bara som en del av problemet, män som slätar över den manliga våldsamhetsnormen istället för att tala om att de flesta män inte är våldsbrottslingar och försöka finna orsaker till att vissa blir det. Genom att låtsas som att problemet inte finns legitimerar ni snarare feministernas världsbild av våldet som ett övergripande mansproblem - snarare än något som kan isoleras till enskilda grupperingar - och att ni känner er tvungna att ljuga om fakta för att försöka avtvå er själva.

Så låt oss höra, varför känner ni att ni behöver ljuga om mäns våldsbrott? Vad tror ni egentligen förbättras av att ni sprider desinformation om mäns våld?

Varför ta statistik från just år 2000? Känns misstänksamt selektivt; förra året var det 40% kvinnor som stod för misshandeln:

Mäns våld har ju blivit lite av en käpphäst för många feminister, och i samtidsdebatten är det oftast något som påpekas utan att för sakens skull inkludera någon vidare meningsfull analys. Detta till trots verkar det finnas ett ändamål med att upprepa dessa fakta, eftersom vissa gör allt de kan för att leva i förnekelse.

I en av mina senaste diskussioner möttes jag av flera flera välbekanta faktoider. Det är inte första gången jag har hört dessa påhitt, utan de upprepas flitigt av diverse antifeminister.

Fakta är att gärningsmannen vid misshandel av barn är en man i två tredjedelar av fallen.

Fakta är att en tredjedel av lesbiska kvinnor utsatts för våld av en tidigare manlig partner (vilket är talande om något), och att när man bortser från dessa fall är de mindre utsatta än heterosexuella kvinnor.

När jag bemött dessa vanföreställningar möttes jag av det sedvanliga "men det spelar ändå ingen roll att jag hittade på det". Vissa män verkar helt enkelt känna sig nödgade att överdriva kvinnors våld och förminska mäns att skapa intrycket att könens våldsbrottslighet skulle vara likartad, trots att så inte alls är fallet. Genom att hänge sig åt faktaresistens snarare än att försöka ge sig in i en saklig diskussion om vilka som är orsakerna till mäns våldsutövande så framstår de bara som en del av problemet, män som slätar över den manliga våldsamhetsnormen istället för att tala om att de flesta män inte är våldsbrottslingar och försöka finna orsaker till att vissa blir det. Genom att låtsas som att problemet inte finns legitimerar ni snarare feministernas världsbild av våldet som ett övergripande mansproblem - snarare än något som kan isoleras till enskilda grupperingar - och att ni känner er tvungna att ljuga om fakta för att försöka avtvå er själva.

Så låt oss höra, varför känner ni att ni behöver ljuga om mäns våldsbrott? Vad tror ni egentligen förbättras av att ni sprider desinformation om mäns våld?

Nu ar jag varken feminist eller antifeminist, men jag kan forsoka mig pa ett svar anda.

dessa antifeminister du talar om har uppfattningen att feminister har en hogst illvillig agenda, och denna statistik som presenteras tolkas som ett direkt angrepp mot dem. Detta gor att de borjar argumentera kanslomassigt, och statistiken reduceras till siffror som man angriper sin motstandare med.

dessutom kan man knappast pasta att folks formaga att tolka statistik ar sarskilt hog rent generellt. Detta tror jag leder till att folk accepterar den statistik som stammer overrens med deras personliga, anekdotiska upplevelser, medan den som inte gor det ignoreras genom att havda att siffror latt kan manipuleras.

Alltsa anser de sig inte ljuga, och vad siffrorna sager gor varken till eller fran.

1. Det är inte desinformation.
2. Jag bryr mig inte så mycket om det, frågeställningen är dålig. Rycker mest på axlarna, män begår mest våldsbrott? Jaha en sen då? Ingen feminist vill ju på allvar diskutera orsakerna på ett nyktert sätt ändå? Att diskutera att män begår våld efter feministiska dogmer som är sjukt förlegade är ju bara tröttsamt. Däremot är det ju viktigt att föra fram att kvinnor också begår extremt mycket våldsbrott och onda handlingar, det får ju inte bli så att man anser att det är könet är mer korrekt en det andra. Kvinnans roll i mannens roll och vice versa är ju det som är intressant om man vill lära sig något, inte för feminister dock. Vid att män är onda och ska ta ansvar ska diskussionen, forskningen och samtalet ta slut, så varför bryr du dig ens?

Svaret är väl rätt uppenbart?

Är ett jobbigt faktum, som kräver åtgärd, förändring av något slag.
I detta fallet förmodligen förändring av något som ligger oerhört centralt i den manliga könsrollen, alltså kräver en total omredigering av sin roll/ position i samhället.

Och en kritik, faktum som blivit presenterat från feministiskt håll.

Svettigt.

Alltså skyller man på:

Kvinnor - är enligt många tydligen kvinnors fel att män brukar våld, krig är för att "skydda" kvinnor, (mot vad kan kan ju då fråga sig, andra våldsamma kvinnor?) krogbråk/ kriminellt våld är för att kvinnor gillar "bad boys". Vissa tror alltså seriöst att man måste slå andra på käften för att få ligga. etc.

Invandrare - Och att invandrade män inte är män vet ju minsta kotte. Invadrade män är ju något slags tredje eller fjärde kön.

När man blir motbevisad på den ena punkten så ältar man om den andra och så håller man på.
Allt för att slippa ta tag i grundproblemet.

Men detta vet du ju Diciplina.
Tror du seriöst att någon av dessa jeppar skulle kunna erkänna detta faktum, ens för sig själva?

Det handlar inte om ett könskrig om vem som är värst, ifall det är 45% kvinnor eller 45% män som typ är misogyna i twitter gör ju detsamma!

Vilken larvig jävla sökande efter förstoringsglas efter fel på det andra könet, så att man kan leka moralpolis och tala om toxic masculinity och annat trams. Jag vill verkligen inte demonisera gruppen lesbiska kvinnor oavsett ifall 30% eller 44% slår sin partner.

Det statistiken tydligt visar är att människor oavsett kön går en snäv balansgång mellan kärlek och hat när de är i relation med någon. Kvinnor är ungefär lika hatiska när de är avundsjuka, de förlorar temperamentet med barn i nästan samma omfattning, de är lika bra på att kalla andra kvinnor för slampor och horor när de vill skada rivaler.

Homosexuella män köper oftare prostituerade, objektifierar män lika mycket som hetero män objektifierar kvinnor, har än snävare gräns in i hebefila beteendemönster.

Det är så mycket skit som kastas på gruppen heterosexuella män som är närmast universala fenomen. Man borde kanske börja fokusera på dessa problem som universalla inom alla grupper, sådana artiklar dyker upp varje dag:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article23754206.ab

Är det en dogma att barn har rätt till våldsamma pappor?

Men, har barn rätt till våldsamma mammor?

Båda frågorna ungefär lika väsentliga, men bara ena frågan ställs.

Svaret är väl rätt uppenbart?

Är ett jobbigt faktum, som kräver åtgärd, förändring av något slag.
I detta fallet förmodligen förändring av något som ligger oerhört centralt i den manliga könsrollen, alltså kräver en total omredigering av sin roll/ position i samhället.

Och en kritik, faktum som blivit presenterat från feministiskt håll.

Svettigt.

Alltså skyller man på:

Kvinnor - är enligt många tydligen kvinnors fel att män brukar våld, krig är för att "skydda" kvinnor, (mot vad kan kan ju då fråga sig, andra våldsamma kvinnor?) krogbråk/ kriminellt våld är för att kvinnor gillar "bad boys". Vissa tror alltså seriöst att man måste slå andra på käften för att få ligga. etc.

Invandrare - Och att invandrade män inte är män vet ju minsta kotte. Invadrade män är ju något slags tredje eller fjärde kön.

När man blir motbevisad på den ena punkten så ältar man om den andra och så håller man på.
Allt för att slippa ta tag i grundproblemet.

Men detta vet du ju Diciplina.
Tror du seriöst att någon av dessa jeppar skulle kunna erkänna detta faktum, ens för sig själva?