Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Shit, du behöver inte gråta för att jag inte hyllar din favoritfilm. Hela ditt inlägg bygger på en feltolkning. Jag har inte sagt att filmen är "för mesig". Säger varken bu eller bä om mängden våld & blod då det är irrelevant och inget jag värdesätter.

Blir du ännu mer triggered om jag säger att The Strain är en skitserie och att 6 Souls är helt okej?

Typ alla "nya" skräckfilmer som jag har älskat har blivit kallade "tråkiga" av väldigt många. The Witch, Bone Tomahawk och även Green Room.

Meh, sucks to be them.

Så länge filmerna fortsätter göras gör det mig inget om en skara finner dem tråkiga.



Jag såg antologin Southbound under den lokala filmfestivalen, den var godkänd, men inget särskilt.
En upprepning utav saker en sett förut, men på bio funkade det. Bäst var delen som utspelade sig på en övergiven akut.


Fan, jag ser även att du gillar The King Khan and BBQ Show, det är inte varje dag.

Bone Tomahawk däremot, där har vi en jävligt bra rulle! En av få västernrullar jag gillat på senare år. Kanske just för att den inte försöker så jävla mycket att vara västern, utan har en annan infallsvinkel. Lever väldigt mycket på vad i mitt tycke är smått fantastisk regi och redigering.

Håller med! Filmerna jag rabblade upp har gett mig hopp för skräckgenren, igen. Så jag är riktigt glad att såna filmer fortfarande görs och "får göras".

Fan måste se Southbound. Såg att Radio Silence-gänget är inblandade, och de stod ju ändå för den bästa delen av V/H/S.

Och jaa! Älskar King Khan och Mark Sultan som fan. Upptäckte Sultan i och med Fred Vogels Sella Turcica, där Ten of Hearts är med på soundtracket.


Oh ja, verkligen. Kommer ihåg att jag halv-gnabbades med en annan användare här om filmens regi. Han/hon tyckte att filmen såg för basic ut, typ, och att den saknade en riktig stil. Själv så tycker jag att det var ännu mer imponerande att regissören höll tillbaka med det visuella, och istället lät skådespelarna och manuset ta över. Det är en minimalist-film och det är det som gör den så förbannat bra.

Tyvärr, fann jag Radio Silences delar rätt mediokra. Men, det är väl en smaksak, förutom ful CGI var inte deras delar dåligt genomförda.

Inte sett Sella Turcic, då jag finner Fred Vogels filmer vara rätt tråkiga. Däremot såg jag The King Khan and BBQ Show i Linköping runt 2007.

Inte för att vara just en sån som kommer in och sågar nya hyllade skräckfilmer, men fan jag måste, Don't Breath var verkligen sjukt tråkig. Fann verkligen noll spänning, filmen kändes bara medelmåttig. Ointressanta karaktärer dessutom, speciellt Stephen Lang som bara var löjlig.

Håller också på att dra skräckfilmer i oktober, sammanfattar i våran filmpod.

(FB) HansenMöllers Filmpodcast

Silver Bullet (1985)

http://www.imdb.com/title/tt0090021/?ref_=nv_sr_1

I en sömnig småstad á la Stephen King (tänk typ någonstans i Maine och övrig New England miljö) börjar en rad morbida dödsfall uppträda. Folk hittas slitna i stycken en efter en. Stämningen i staden går hög om att poliserna (de är endast två till antalet) inte gör tillräckligt mycket och en slags medborgargarde upprättas. I staden finns lille Marty, en rullstolsburen kille, som under sina färder med sin motordrivna rullstol börjar upptäcka konstiga saker. Som en stor, hårig varulv som smyger omkring i buskarna.

Silver Bullet är baserad på en serieroman av Stephen King. Konstigt nog har jag inget minne av Martys morbror, här spelad av Gary Busey, utan gissar på att han är en ditskriven karaktär för filmens skull. För han dominerar och tar över filmen varje gång han är med i bilden. En stor "manchild" som verkar vara Martys enda vän och förtrogne då han och hans syster har en frostig relation. Själva titeln Silver Bullet kan syftas på två saker. Dels Martys rullstol som han speedar genom staden med kallas för Silver Bullet, samt den fysiska silverkulan som de smälter ned och stöter till en kula mot slutet.

Egentligen ska man väl inte vara alltför kräsen när det kommer till varulvsfilmer utan istället vara glad för det som finns i genren. Men det finns två specifika negativa saker jag har att säga om filmen. Det ena är skådisarna som överspelar. Dit räknar jag även Gary Busey men flera andra spelar också över och gör att det oftast känns fånigt. Terry O’Quinn (John Locke i LOST) och Everett McGill (Big Ed i Twin Peaks) gör ett bra jobb men de är de två undantagen. Det andra negativa är att varulven i filmen ser så jäkla tydligt ut att det är en snubbe i en dräkt. Förvandlingsscenerna är väl okej, men jag vet inte om det är pälsen som ser väldigt fejk ut eller att huden är sådär gummi-aktig och plastig, men det går inte att skaka av sig att det är bara en varulvsdräkt med en stuntman (?) inuti.

Det positiva i filmen är atmosfären, stämningen och miljön med en amerikansk småstad ute på landsbygden i höstmiljö. Extra härlig känsla när sista fullmånen sker på halloween inför slutuppgörelsen. Hade jag vetat det hade jag nog sparat filmen tills dess. Överlag dock en skön och mysig rysarkänsla filmen igenom.

Silver Bullet har sina fördelar och nackdelar. Gillar man varulvsfilmer skulle jag säga att den är sevärd trots bristerna. Hade dock för stora förhopppningar/förväntningar som inte riktigt infriades. Den får svagt godkänt, en stark tvåa.


Betyg: 2.5/5

The Village Of The Damned, Carnival Of Souls och At Midnight Ill Take Your Soul ska kollas under halloween.

Härliga val. Carnival Of Souls är min personliga favorit av de tre men de är alla sevärda.

Det enda The Witch lyckas med var att på ett övertygande sätt simulera hur tråkigt det hade varit att leva på 1600-talet.

Nu efter maten tänkte jag se på Blood Diner. En film utan "hype". Tack och lov!

Hittills i år är det bara Bone Tomahawk som har levt upp till de förväntningar som hysteriska skräckfilm-fan boys:en har predikat.