Citat:
Ursprungligen postat av
TheNarrowMargin
Den är riktigt usel ja. Produktionen är skit, Blaze bräker, och låtarna är svaga. The Angel And The Gambler.........?????????? Hur höga var de egentligen?
Favoritplattan är Seventh Son Of A Seventh Son. Ett mästerverk inom 80-talets metalscen. Även den glada och smått hånade Can I Play With Madness är riktigt bra, men bäst är Moonchild, Infinite Dreams och titellåten.
Har sett dem två gånger, senast i somras. Bruce börjar låta lite mer ansträngd och Janick kanske leker mer än han spelar, men bandet ger verkligen allt och bjuder alltid på en schysst show. Även Janick kompenserar gitarrspelet med att liva upp stämningen, genom sitt kastande av gitarrer och dylikt.
Kan bara hålla med om Virtual XI. Ett riktigt bottennapp från Maidens sida. Håller dock inte med om att produktionen är skit, visst det är inte så att den kan mäta sig med 80-tals- och de nutida produktionerna, men helt okej tycker jag den är. Problemet är låtkvalitén och Blaze röst som inte passar in i soundet för 5 öre. Enda låtarna som håller hög nivå är The Clansman (som för övrigt är bättre med Dickinson) och Como Estais Amigos. Resten är antingen okej eller värdelösa, och merparten lider utav problemet att de är på tog för långa och repetitiva. Precis som du sa, The Angel and the Gambler står verkligen i en klass för sig när det kommer till det. Den hade kunnat vara ok men blir usel pga refrängen som ska upprepas 10000000000 gånger.
Hela 90-talet var å sin sida ett stort mörker ur Maidenperspektiv.
The X Factor är inte mycket bättre än Virtual XI. De enda låtarna som är genuint bra är Sign of the Cross, Lord of The Flies och Man on The Edge. Utöver det är det mestadels slappt och stundtals uselt (The Unbeliever, Look for the Truth) Fördelen med den är dock att produktionen är rätt bra och fr.a. anpassad perfekt till Blaze mörka röst (vilket såklart påverkas av bandets och Harris tuffa period vid den tiden).
No Prayer For The Dying är ett riktigt bottennapp. Där kan man snacka om en usel produktion. Det låter rent ut sagt hemskt, fattar inte hur de tänkte. Även om låtkvalitén fortfarande är ganska kass skulle jag dock säga att den är jämnare än på Blaze skivorna (undantag finns i t.ex. The Assassin och Bring You Daughter bla bla bla). Nackdelen är dock att No Prayer For The Dying är att den inte har någon låt som sticker ut och verkligen håller en betänkligt hög klass. Allt är bara jämnt men mediokert.
Fear Of The Dark är dock en förbättring jämfört med No Prayer For The Dying, och det är den enda skivan av dessa 4 som jag skulle säga är godkänd. Fördelen med denna skivan är att den faktiskt har ett par låtar av högsta klass som kommer högt upp i Maiden hierarkin (Afraid To Shoot Strangers & Fear Of The Dark). Dock går det inte att komma ifrån att skivan har alldeles för många låtar, vilket är den största svagheten. Jag gillar förvisso några av de korta fillerlåtarna t.ex. Be Quick Or Be Dead & Judas Be My Guide, men när dessa kompletteras med möglåtar som t.ex. Weekend Warrior och fr.a. The Apparition (Maidens sämsta låt någonsin), går det inte att komma ifrån att skivan ändå har en del brister. Den är dock fullt godkänd
Dessa 4 album spelar verkligen i en egen bottendivision, och när jag rangordnar dessa brukar jag ofta hålla i sär dessa och de andra 12 skivorna. Skulle dock ranka dem så här
1. Fear Of The Dark
2. The X Factor
3. No Prayer For The Dying
Ullevi ska det va! 
Det är allt för längesedan vi fick en nyinspelad live DVD. Fan, 5 år sedan En Vivo! släpptes..
