Citat:
Ursprungligen postat av
pewana
Ingen plattjordare verkar vara intresserad av att kommentera, kanske har de insett att de aldrig kan övertyga oss andra. Och kanske har de, långt om länge, insett det som andra har insett sedan ett par tusen år - nämligen att jorden är rund. I brist på plattjordingskommentarer skriver jag några rader.
Dina två inlägg visar på det som blir problem med en platt jord: Den hypotesen leder till motsättningar med sådant som i alla år har betraktats som sanningar.
Att ljusstrålar av någon mystisk anledning skulle böjas av uppåt från jordytan strider mot all erfarenhet. Den säger att ljuset går rätlinjigt, när man ser på de avstånd som är aktuella i solsystemet. Hypotesen förklarar för övrigt inte heller solnedgång och soluppgång.
Att mätdonen skulle bli längre när man förflyttar sig ut mot kanten på den platta jorden verkar (förlåt uttrycket) mer än lovligt fantasifullt. Det skulle dessutom bli konstiga konsekvenser för fartyg som rör sig ditåt - rimligen måste de också växa kraftigt, åtminstone i öst-västlig riktning.
Nej - jorden är rund, det finns det helt överväldigande bevis för. Jag tror att "Flat earth society" i själva verket är ett snarast studentikost skämt som några svagbegåvade personer har tagit på allvar. Om det finns några som verkligen tar detta på allvar!
Nja, nu har du helt enkelt fel. Man KAN beskriva universum som att jorden är platt och i dess centrum, det blir bara mycket krångligare, och det faller därför för Ockhams rakkniv.
Visst kan det t ex bli natt på en platt jord. Tänk dig t ex att jordens yta är som ett badrumstak, och att solstrålarna är som vattenstrålarna från ett uppåtriktat duschmunstycke. Rakt ovanför munstycket når vattenstrålarna taket, men ju längre åt sidan man riktar strålen, desto svårare blir det att väta taket där. Strålarna böjer ju av nedåt pga gravitationen. Utanför en viss radie förblir taket torrt.
Vänd nu bara denna bild upp och ned, och tänk dig duschmunstycket som solen och det platta taket som den platta jorden. Den torra delen av taket motsvarar då den delen av den platta jorden där det är natt. Tills "solen" kommer närmare.
Varför skulle solstrålar böja uppåt? Det jag tänker mig här är att detta "bara" handlar om val av koordinater i den allmänna relativitetsteorin. Enligt den allmänna relativitetsprincipen kan man välja rumtidskoordinater hur man vill, t ex även med jorden i universums centrum. MEN det man får i "konstiga" koordinater, är "extra" gravitationsfält som t ex gör att ljusstrålar böjer av på olika sätt.
Antar att du inte har några problem med att förstå att man KAN projicera en rund jord på en platt karta, t ex med den stereografiska metoden. Gör man nu det med allt allt som rör sig på jorden, så får man just den där effekten att allt blir mycket större vars projektion hamnar långt ut på mot kanten (som är oändligt långt bort). Det min platta jord-tolkning nu förutsätter, är bara att vi betraktar den platta projektionen som verkligheten, och den runda jorden som fiktion, istället för tvärtom. Så KAN man göra eftersom att allt i den runda jord-beskrivningen har exakt en motsvarighet i den platta jord-beskrivningen, och tvärtom. Och därmed
fungerar båda beskrivningarna. Dock inte riktigt lika smidigt. Den runda jord-beskrivningen blir ju så mycket enklare.
Hur är det då
egentligen? Hur är själva föremålens egen inre natur beskaffad? Hur är
tingen i sig? Om detta kan vi faktiskt ingenting veta, som redan filosofen Kant konstaterade om
das ding an sich.
Ok, filosofer kan ju krångla till saker. Men har det med verkligheten att göra? Bra fråga. Men från studier av strängfysik och svarta hål har det kommit en hypotes att hela den tredimensionella verkligheten är en illusion, som uppstår från ett sorts hologram där allt som finns
egentligen är kodat i
två dimensioner. Dvs
egentligen är världen tvådimensionell och inte tredimensionell! Och detta handlar då alltså om
fysik. I jämförelse tycker jag i så fall att en fungerande (men krånglig) platt jord-beskrivning inte är SÅÅÅ konstig.