Citat:
Ursprungligen postat av
AnybodyOutThere
Jag kan inte släppa tanken på varför hon inte tog emot den hjälp som erbjöds. Var det för hunden? Var det för att hon kände sig så lite värd? Var det för att hon trodde att hon kunde lösa situationen på eget sätt? Var hon rädd för att sina anhöriga och vänner skulle råka illa ut om hon vidhöll anmälan? Varför fortsatte hon att ha kontakt med den här mannen efter att han slängt runt henne ett antal gånger? Hon var nog väldigt förälskad i honom men hon hade aldrig släppt in honom om hon visste att han skulle misshandla henne så svårt att hon till slut dog av sina skador. Eller visste hon just det, att det var lönlöst att kämpa vidare? Jag tror inte att hon förstod vilken misshandel hon skulle råka ut för och att det skulle leda till hennes död. Överlevnadsinstinkten är det sista som vi överger. Hon bodde på bottenvåningen. Är det en förklaring till att hon släppte in honom? Varför inte barrikadera sig i badrummet och ringa 112 medan han slår in fönstret? Tänkte hon att hon skulle reda ut situationen som förr dvs att han skulle "slänga runt" henne en stund? Eller hade hon helt enkelt gett upp? Jag vet inte men det är väldigt sorgligt att en människa inte tar hand om sig bättre och förstår att hon är utsatt för livsfara.
Du besvarar i princip dina egna frågor.
Jag kan inte släppa tanken på varför hon inte tog emot den hjälp som erbjöds. Var det för hunden?
Ja.
Var det för att hon kände sig så lite värd? Var det för att hon trodde att hon kunde lösa situationen på eget sätt? Var hon rädd för att sina anhöriga och vänner skulle råka illa ut om hon vidhöll anmälan?
Jag tror att allt detta kan ha spelat in. Det har framkommit att han hade hotat hennes anhöriga.
Hon bodde på bottenvåningen. Är det en förklaring till att hon släppte in honom?
Kanske. Hon kan ha "gett upp", eller så trodde hon kanske att hon skulle kunna hantera honom.
Att vara psykiskt nedbruten sedan tidigare (vilket hon förmodligen var), samt inte ens kunna känna sig trygg i sitt eget hem, kan nog knäcka de flesta tillslut. Lotta och Martin hade bara känt varandra i några månader. Men vi vet inte vilket skick hon var i när de träffades. På ytan var hon en skötsam tjej, som jobbade och tränade osv. Men vi vet inte hur hon mådde psykiskt och emotionellt.