Att leva med någon som har ADHD

Jag undrat om det är någon här som lever med någon som har grav ADHD och är bipolär?
Jag undrar om ni har några tips?
Jag lever själv i ett samboförhållande med en kvinna som har ADHD och är bipolär. Hon vägrar idag behandling och därför är vårat samliv lite ostadigt. Vi har två barn. Jag älskar henne väldigt mycket och vill verkligen att detta ska fungera.
Vissa perioder är bra och allt är som ett förhållande ska vara. Men då kommer det perioder då hon mår sämre, blir manisk och sover dåligt. Det är två saker som kan få henne ur balans och det är att träningen går dåligt och Snapchat.

Träningen - Att hon inte kan träna som hon vill och att de mål hon satt upp inte nås. Blir mycket negativt inställd mot sig själv. Går in i tränings-skov och detta resulterar i isolering.

Snapchat - Att många skriver och hon känner sig stressad el jagad. Har provat att logga ur/stänga ner. Detta funkar bra i nån dag sen är hon inloggad och svarar maniskt på alla som skickar.

Jag försöker att behandla henne som den kvinna jag älskar. Hon förtjänar det bästa. När hon har bra perioder så myser vi mycket hemma. vi gör mycket tillsammans och det resulterar i kärlek.
Hemma är det jag som städar, tvättar, och tar hand om barnen. Sen tar jag även hand om henne och så. Hon får massage varje kväll mot ömma muskler.
Det är därför jag har så svårt att hålla tillbaka när jag blir arg. Det kan vara t ex när vi ska se film och hon förstör filmen genom att sitta och snapchatta med nån hela tiden. Om man nu påpekar detta så så blir stämningen mycket dålig och det kommer mothugg som inte är befogade. Det kan resultera i att hon går ut genom dörren och är borta till dagen efter. Så ofta sväljer jag skiten och surar ist. Men ibland så vill jag bara kräkas och det resulterar i att jag sover på soffan. Vaknade inatt kl 02:00 över att jag hörde något. Såg att sambon inte låg i sängen så jag steg upp och gick å kollade vad som lät. Sambon var på toa. Då blev hon helt galen för att jag gick upp å kollade. Hon sa att hon kände sig bevakad och blev arg. Försökte prata med henne med bemöttes med tystnad. Slutade med att jag gick å la mig på soffan.

Är det nån som vet hur man lever med nån som har lite olika diagnoser? Hur lär man sig leva med det?

Måste först bara säga att jag slogs av den uppenbara värme och kärlek med vilka du skriver. Det märks att du älskar henne och att du försökt/försöker göra mycket för att få förhållandet att funka. Fint skrivet, tycker jag!

Jag har dock själv mycket liten erfarenhet av människor med dessa problem, men det ska bli intressant att följa tråden.

En sak jag inte förstår är det här med snapchat. Varför hänger hon där som en fjårtiz, helt maniskt? Bekräftelsebehov eller? Är väl bara att radera appen=problem borta? Eller hur funkar hon?

Låt henne städa och laga mat, har själv adhd och de är bra sysselsättning i ställer för att sitta stilla och bli "sprallig" och snurr i huvudet.

Jag är hyper måste alltid ha nåt att göra

För några månader sen gick jag på utredning och fick reda på att jag har ADHD och lite autism (ej grov autism), och lite aspergers. Är bra på siffror och logiskt tänkande men har grova koncentrationssvårigheter. Om något blir för enkelt eller för tråkigt så gör jag något annat. Tankarna snurrar 24/7.

Varje minsta grej gör mig förbannad. Jag har så jävla kort stubin och i vissa sammanhang vet jag inte vad jag ska säga och göra så jag >tror< jag säger det som ska vara det bästa för personen jag talar med - även om det är en lögn. Är ej en mytoman men jag bryr mig om mina medmänniskor så jag gör oftast fel. Det handlar mycket om mina social issues och jag sårar ofta de jag älskar mest. Kan vara för en liten grej, kan vara för en stor grej, men det kan också vara för ingen grej alls! Det är jobbigt för oss bokstavsbarn men även jobbigt för de som blir utsatta och inte ser våra handlingar lika logiska som vi gör. Vi tänker för stunden och inte långsiktigt alls.

Ledsen att du behöver gå igenom sånt. Du verkar vara en jättefin person och jag tror verkligen inte hon vill förlora någon som du. Jag har förlorat massa fina människor och det är bara mitt fel.

Det verkar ju som att "det inte är värre än" BP typ 2?
Hon går inte in i psykos?
Om hon inte alls är självmordsbenägen (man kan ha självmordstankar ändå men det är inte så farligt), inte slarvar bort familjens ekonomi, inte får psykos så är det inte så farligt.
Det kanske kommer en tid då hon själv inser/tröttnar och väljer medicin.
Så länge hon inte är farlig för sig själv eller någon annan så är det relativt lugnt och om hon inte impulsivt "totaldampar" ekonomin vid manisk period + adhd så tar ju ingen/inget skada.

Det ända jag har att säga är egentligen att man lär sig hitta små knep kring hur man ska hantera personen efter en tid. Dessa knep fungerar inte alltid och löser inte alla problem men de underlättar vardagen något extremt.
Det kan T.ex. vara att bara ge henne en liten belöning när hon har gjort något, kanske kör en high five?
För min tös här hemma kan lite morgonmys och en kopp kaffe avgöra hela dagen, skillnaden är riktigt stor.

På vilket sätt man ska prata behövde jag även lära mig för att få det att fungera. Utan "taktik" blir det som du skrev, tystnad och noll respons och riktigt dålig stämning. Här fungerar det om man bara sväljer känslorna i 2 minuter, ger henne en tyst kram och sen är det fritt fram att prata hur som helst och om vad som helst.

Det mesta i din trådstart låter som sånt hon själv får jobba på, genom att lära sig hantera motgångar (med träningen) och känslorna som uppstår vid Snapchat (vet inte hur det funkar, men det kanske går att ta bort vissa personer därifrån så det blir färre att svara eller dylikt, eller att hon i förväg bestämmer att hon ska svara x antal personer och när hon gjort det loggar hon ut).

Det med filmen däremot, varför måste du påpeka att hon sitter med telefonen då? Ni lär ju befinna er i närheten av varandra så vad gör det om hon gör annat samtidigt? Inte som om filmen står och faller på hennes närvaro. Där är det istället du som får hantera din "ilska" som uppstår, eller åtminstone att du rannsakar dig själv vad den beror på.

Tack för fina ord å tack för tipsen.
Skulle nog gissa på att jag har en hel del att jobba på med mig själv oxå!
Har nog lite svartsjuka som ligger i grunden då jag tidigare levt med kvinnor som varit otrogna.

Tror det är bipolariteten som är problemet här inte ADHD.
Att leva med någon som har ADHD/ADD blir lätt när man accepterar personen för den man är och anpassar sig lite, då är det faktiskt riktigt kul!
Rekommenderar att läsa på om diagnosen och försöka förstå varför personen är som hen är!

Att hon sitter på snapchat beror varken på ADHD eller bipolaritet utan omognad och dålig uppfostran. Det är bara att fortsätta vara tydlig med vad du vill. Tyvärr måste man trycka ordentligt för att nå fram (du är alltså inte snäll som låter henne hålla på). Tyvärr innebär det också att du kan förlora henne.
Du kan ju också kolla Jordan peterson videos hur man får någon att göra som man vill.