Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag märker att jag har lite svårt att tränga igenom med det jag menar. Det beror säkert på mig. Försöker igen:

Nej, det var inte så att Nicolin, Kamprad, Rausing, Wallenberg eller någon annan ledande näringslivsföreträdare bokade en mördare.

Vad jag försöker säga gång på gång är att det fanns en "kultur" i Sverige, eller ett "paradigm" som bröts av näringslivet med start 1979 då Timbro bildades.

Grovt uttryckt förflyttades svenska folket stegvis mentalt från socialism till marknadsekonomi.

I detta stora kulturskifte uppstod det (naturligtvis) motsättningar. Den tidigare dominerande gruppen av vänstersocialister och kommunister spjärnade emot när de märkte vartåt det barkade.

Palme verkade inte vara beredd att acceptera ett marknadsekonomiskt Sverige. Han pratade fortfarande om DDR som mönsterland och förde en dialog med Arbatov om den kärnvapenfria zonen.

Om jag uttrycker mig så här:

Den samlade borgerligheten i Sverige och då särskilt den som ideologiskt befann sig längst till höger och höger om höger blev alltmer irriterad på Palme. De tyckte att han stod i vägen för den samhällsförändring som, enligt dem, krävdes i Sverige.

När Palme omvaldes som statsminister 1985 tyckte nog många till höger att måttet var rågat.

MEN.

För att gå från ord till handling och verkligen mörda Palme krävdes extrema personer. Det var åtminstone 1986 en i Sverige extrem ståndpunkt.

Därför tror jag att mördarna (den lilla gruppen) befann sig höger om högern och kanske - som ni säger - inom säkerhetspolisen, MUST eller nåt sånt.

Så jag talar inte om ett rent ekonomiskt motiv utan ett politiskt motiv som i grunden berodde på den ekonomiska samhällsförändring som växte fram under 1980-talet. Starkt driven av SAF och Industriförbundet och deras tankesmedja Timbro.

Det var alltså en politisk motsättning men den handlade om den ekonomiska politiken. Vilket system skulle egentligen råda i Sverige? Planekonomi med alltmer förstatligat näringsliv - eller fri marknadsekonomi med fortsatt privat ägande? Löntagarfonderna var en symbolfråga men givetvis inte den enda viktiga frågan.

Jag pratar alltså om ett sammanhang/ en kontext. Inte om att Nicolin eller någon annan person i näringslivet hyrde in mördare.

Är detta tydligare?

Motiver bak MOP kan være mange.
Det er interessant å diskutere dem, men vanskelig å knytte dem til konkrete spor.

Jeg ser ingen motsetninger mellom involvering fra aktører i næringslivet og aktører innen etterretning.
Stay Behind var jo et møtepunkt mellom næringslivstopper, militær og politi.
Og i Sverige var SB mer dominert av næringslivet enn i andre land.
Det var de som opprettet, finansierte drev organisasjonen.
Myndighetene ble holdt på avstand pga. nøytralitetdoktrinen.
Når jeg leser at Stay Behind i Sverige under Palme ble mer lik den norske modellen,
tenker jeg at han knyttet dem nærmere statsapparatet og kanskje forsøkte få mer innsikt og kontroll.

Stay Behind var ikke opprettet bare for å forsvare landene,
men også for å overvåke endringer i retning av planøkonomi (Var det IBs rolle?).
Palme var omstridt, for sin utenrikspolitikk, men også fordi han var i utakt med datidens markedsliberalistiske ideologi som skyllet som en bølge over vesten med start fra ca. midten av 70-tallet.
Også innen forsvaret var det nok spesielle spenninger gjennom 80-tallet.
Reagan hadde kommet til makten i USA.
USA hadde gjennom hele etterkrigstiden hatt et vanskelig forhold til Sverige.
Siden lojaliteten ikke var formalisert, stolte de ikke helt på at Sverige ville velge rett side i en tilspisset situasjon. Dette hadde også sin bakgrunn i WWII. Det skulle antakelig ikke så mye til for at mistilliten økte i perioder.
Norge som hadde nære relasjoner til Sverige fungerte derfor som en brobygger mellom Sverige og USA, og prøvde å berolige jänkarna.
På denne tiden presset USA på Sverige for at de skulle styrke forsvaret i nord.
I den prosessen var nordmenn mellommenn og pådrivere.

Sikkerhetsspørsmål (interne og eksterne) er politikkområder der høyresiden og sosialdemokratiet har stått sammen. I økonomisk politikk er jo skillene klarere, selv om kommunistjakten var et felles anliggende.

Å verve journalister var viktig for overvåkning og etterretning gjennom hele den kalde krigen.

Med mina glasögon har det alltid varit uppenbart att hemlighetsmakeriet kring Stasilistorna inte beror på att staten vill skydda kommunister, utan att många av de namngivna har arbetat för SSI eller CIA i Östeuropa.

Är det så säkert att det var Palme som ändrade Stay Behind? Eftersom även svenska Stay Behind hade anknytning till NATO, kan man inte tänka sig att det var NATO som låg bakom förändringen? Stay Behind i Italien och Belgien har ju blivit ökända för sin terror, så jag frågar mig vilka skillnaderna var mellan Norges SB och de kontinentala?

Med mina glasögon har det alltid varit uppenbart att hemlighetsmakeriet kring Stasilistorna inte beror på att staten vill skydda kommunister, utan att många av de namngivna har arbetat för SSI eller CIA i Östeuropa.

Inte när du spekulerar om Säpos makt och agenda. Här talar ju som sagt en hel del för att Säpo fått upprepat agera bitch åt andra krafter. Sedan kan Nr 6 träda fram och förneka allt viss om att Säpo tvingats av SSI att destruera alla avlyssningar under 2 år som gav en annan bild än att hon var SSI agent. (Det krävs en del på fötterna för att få göra sådana intrång som de fick) Vi såg samma sak när det gällde IB:s åsiktsregistrering som fortsatte efter att man försäkrat att det var slut med det.

Eller alla försäkringar om att Elmer var ut tjänst redan på sjuttiotalet trots att han försökte värva en journalist 88. En sak som ställer Elmers kontakter med JG i ett annat ljus.

Jeg har sendt link til denne boka tidligere: Ronald Bye og Finn Sjue: "Norges hemmelige hær"
Forfatterne er anerkjente personer, og boka skapte en del oppstyr da den kom ut.

Jeg baserte mine refleksjoner om dette bl.a. på følgende sitater:
"I 1968 ble Stay Behind koblet vekk fra innenriksdepartementet og over til forsvarsdepartementet."
"I løpet av Olof Palmes sju første regjeringsår gjennomgikk det svenske Stay behind-systemet flere omorganiseringer. Dette skjedde i nær kontakt med CIA. Det hele endte opp i noe som var svært likt det CIA og MI6 ville ha, og slik de fikk det til i de andre Stay behind-landene i Europa." (side 82-83).

Søk i samme dokument på Belgia og Italia, så kan du lese om forskjellene.
Stay Behind ble tilpasset historie og særtrekk i de ulike landene.
I Italia var de koblet til mafiaen og i Belgia var de i samrøre med nazister.

Jeg så forøvrig at du har referert til Olav Riste.
Han er en av Norges mest anerkjente historikere innen krig og kald krigs-tematikk.

Men min tanke är att SB började fjärma sig från OP på initiativ av CIA. Och att detta var början på slutet för OP.

Det sto å lese at Palme skapte et SB som var mer lik CIAs modell.
Men ellers var vel ikke OP hverken USA eller SB sitt førsteønske som statsjef.
Omorganiseringer skaper alltid motstand. Men vi må ha fakta for å komme videre i spørsmål rundt MOP. Det som "kan vara tänkbart" som du skriver om iblant, omfatter et enormt univers.

Är det inte känt att Barbro hade uppbackning från SSIs operative chef och att de lämnade sitt skvaller bl.a. till Säpo. Du är pinsamt öppet och hundlikt troget Säpo. Vad har de gjort för att förtjäna detta?