Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Formellt så är Säpo inte en kriminell organisation, det är vi överens om.

Att morden på Gustav 3 och Fersen skulle skapat en mordisk företagskultur 1986 är rent nonsens. Efter ett uppehåll på 200 år. Det visar enbart att du vistas i fablernas värld.

Liksom påståendet om att företag per definition är hänsynslösa. En typisk kommunistisk ståndpunkt. Värdig Sovjets och DDRs propaganda om ett arbetarparadis. Där de som anställde arbetarna var onda. Medans de som avrättade företagsledarna och sin egen befolkning var var goda.

Dessutom påstår du att näringslivet hade polis och militär på sin sida. Jag personligen har svårt att se CGÖ eller Åke J Ek ta en fika med Curt Nicolin. Eller att Hans von Hofsten skulle sitta tillsammans med Kamprad i soffan Folkhemmet diskuterandes hur man bäst skulle avliva Palme. Eftersom Natos kränkande av svenskt fostervatten inte fungerade. Trots att man skyllde på Sovjet och Palme.

Idag finns det inte enda bevis för att Palme var en landsförrädare. Lika lite som att det finns bevis för att näringslivet, eller storfinansen, skulle vara inblandade i mordet. Det finns inte ens några indicier i den riktningen. Enbart teorier och fantasier.

Företagskultur? Härskarkultur verkar mer tillämpligt här. Modern företagskultur är väl lönsamhet: om det lönar sig att bryta mot lagen så är lagbrott acceptabelt, men inte annars.

Det är nog inte bara jag som uppfattar att de svenska ägargrupperna har en lojal deep state.

Det var sossarnas långvariga maktinnehav som gav upphov till en härskarkultur. Knappast ägargrupperna.

Som utmynnade i Holmers och Ebbes härskande. Och senare till CPs eviga skuld.

Här finns det ingenting som tyder på att detta skulle vara orkestrerat av, eller ingå i, en finansiell deep state. Hur mycket du än argumenterar.

Mörkläggningen var/är en typisk familjeaffär. Där enbart familjemedlemmar stipulerar sanningar. Som Holmer, Lisbet, IC och Dahlsten.

Jag trodde vi hade enats för längesen om hur det gick till . En paramilitär utbrytargren som har förlorat sin styrning (eller hur man vill uttrycka det) , (läs intervju med säpochef världen idag). En tjock gubbe som skriver ut sig från sjukhuset , en militär som dyker upp där han inte ska vara , en säpo-man som pekar på ett fotografi med militärklädda män , kompisar som dyker upp på alla möjliga platser kring utredningen osv. En övning/aktivitet/kalla-det-vad-du-vill som ger handlingsutrymme åt gruppen att ta ett odemokratiskt beslut för att i deras ögon bevara demokratin. Det är min sanning och den lever jag med till någon kan presentera någon trovärdigare

Advokaten Per E Samuelson stämmer in i SAPs analys av mordet. CP är skyldig!

http://www.expressen.se/nyheter/teorin-dold-kod-i-brevet-till-pettersson/

Oj det var en avancerad kod , tur att någon klarade att knäcka den !

En intellektuell bedrift i klass med Ölvebros. Som lyckades hitta exakt den person som åklagare Jörgen Almblad var villig att peka ut för Lisbet som en alkoholist.

Ja numera står CP-kramarnas teorier inte Krantz mf långt efter. Omvända roller. Nu är det fantasifulla tolkningar som kommer från de kvarvarande CP-spårsfansen och privatspaneriet som har trovärdighetens stämpel. Sakliga argument ersätts med avancerade motivteorier med hemliga budskap... Naturligtvis har sådant här ingen praktisk betydelse utan syftar bara till att övertyga via media.

Länge klarade man att hålla kritiken stången med att privatspanare var foliehattar och nu är rollerna ombytta. Folieteorierna med fantasifula tolkningar får CP-spårsteorietikerna stå för. Allt annat är falsifierat i det spåret.

Jag märker att jag har lite svårt att tränga igenom med det jag menar. Det beror säkert på mig. Försöker igen:

Nej, det var inte så att Nicolin, Kamprad, Rausing, Wallenberg eller någon annan ledande näringslivsföreträdare bokade en mördare.

Vad jag försöker säga gång på gång är att det fanns en "kultur" i Sverige, eller ett "paradigm" som bröts av näringslivet med start 1979 då Timbro bildades.

Grovt uttryckt förflyttades svenska folket stegvis mentalt från socialism till marknadsekonomi.

I detta stora kulturskifte uppstod det (naturligtvis) motsättningar. Den tidigare dominerande gruppen av vänstersocialister och kommunister spjärnade emot när de märkte vartåt det barkade.

Palme verkade inte vara beredd att acceptera ett marknadsekonomiskt Sverige. Han pratade fortfarande om DDR som mönsterland och förde en dialog med Arbatov om den kärnvapenfria zonen.

Om jag uttrycker mig så här:

Den samlade borgerligheten i Sverige och då särskilt den som ideologiskt befann sig längst till höger och höger om höger blev alltmer irriterad på Palme. De tyckte att han stod i vägen för den samhällsförändring som, enligt dem, krävdes i Sverige.

När Palme omvaldes som statsminister 1985 tyckte nog många till höger att måttet var rågat.

MEN.

För att gå från ord till handling och verkligen mörda Palme krävdes extrema personer. Det var åtminstone 1986 en i Sverige extrem ståndpunkt.

Därför tror jag att mördarna (den lilla gruppen) befann sig höger om högern och kanske - som ni säger - inom säkerhetspolisen, MUST eller nåt sånt.

Så jag talar inte om ett rent ekonomiskt motiv utan ett politiskt motiv som i grunden berodde på den ekonomiska samhällsförändring som växte fram under 1980-talet. Starkt driven av SAF och Industriförbundet och deras tankesmedja Timbro.

Det var alltså en politisk motsättning men den handlade om den ekonomiska politiken. Vilket system skulle egentligen råda i Sverige? Planekonomi med alltmer förstatligat näringsliv - eller fri marknadsekonomi med fortsatt privat ägande? Löntagarfonderna var en symbolfråga men givetvis inte den enda viktiga frågan.

Jag pratar alltså om ett sammanhang/ en kontext. Inte om att Nicolin eller någon annan person i näringslivet hyrde in mördare.

Är detta tydligare?

Jo men det kvarstår fortfarande att det inte finns några konkreta indikationer på någon som helst inblandning eller agerande kring händelserna eller de 30 år som förflutit av på stället marsch. Snarare kan väl tecknen på mörkläggning peka mot helt andra håll.

Flera öppet engagerade i detta med IB-bakgrund. Saker som drivs mera medialt är juridiskt korrekt med "journalistik" i högsätet där "den gamle" själv så sent som 88 deklarerar sin förkärlek att värva journalister.

Motiver bak MOP kan være mange.
Det er interessant å diskutere dem, men vanskelig å knytte dem til konkrete spor.

Jeg ser ingen motsetninger mellom involvering fra aktører i næringslivet og aktører innen etterretning.
Stay Behind var jo et møtepunkt mellom næringslivstopper, militær og politi.
Og i Sverige var SB mer dominert av næringslivet enn i andre land.
Det var de som opprettet, finansierte drev organisasjonen.
Myndighetene ble holdt på avstand pga. nøytralitetdoktrinen.
Når jeg leser at Stay Behind i Sverige under Palme ble mer lik den norske modellen,
tenker jeg at han knyttet dem nærmere statsapparatet og kanskje forsøkte få mer innsikt og kontroll.

Stay Behind var ikke opprettet bare for å forsvare landene,
men også for å overvåke endringer i retning av planøkonomi (Var det IBs rolle?).
Palme var omstridt, for sin utenrikspolitikk, men også fordi han var i utakt med datidens markedsliberalistiske ideologi som skyllet som en bølge over vesten med start fra ca. midten av 70-tallet.
Også innen forsvaret var det nok spesielle spenninger gjennom 80-tallet.
Reagan hadde kommet til makten i USA.
USA hadde gjennom hele etterkrigstiden hatt et vanskelig forhold til Sverige.
Siden lojaliteten ikke var formalisert, stolte de ikke helt på at Sverige ville velge rett side i en tilspisset situasjon. Dette hadde også sin bakgrunn i WWII. Det skulle antakelig ikke så mye til for at mistilliten økte i perioder.
Norge som hadde nære relasjoner til Sverige fungerte derfor som en brobygger mellom Sverige og USA, og prøvde å berolige jänkarna.
På denne tiden presset USA på Sverige for at de skulle styrke forsvaret i nord.
I den prosessen var nordmenn mellommenn og pådrivere.

Sikkerhetsspørsmål (interne og eksterne) er politikkområder der høyresiden og sosialdemokratiet har stått sammen. I økonomisk politikk er jo skillene klarere, selv om kommunistjakten var et felles anliggende.

Å verve journalister var viktig for overvåkning og etterretning gjennom hele den kalde krigen.