Spelberoende/ Spelmissbruk [ Officiell ]

For 120.000 kan du aka vart du vill i hela varlden och leva som en javla kung hela januari-februari, de vidrigaste manaderna. Hur fan kan du vilja spela med det? Om jag varit du hade jag suttit mig ner och planerat en drom-resa och bokat den direkt! En gratis javla resa! Ta tag i dig sjalv nu for helvete!

Vilka problem i ditt liv försvinner temporärt när du spelar?
Kan du ta tag i dessa problem istället för att trycka undan dem?
Har du sorg; gråt
Har du skulder; red ut och gör en plan
Tynger samvetet dig; prata
Lider du av ångest, rädsla, psykiska problem; prata med psykolog
Beroende grundar sig i flykt från problem. Eftersom beroendebeteendet i sig efterhand fyller på med egna problem ovanpå de första, bildas en stabil nedåtgående spiral som det krävs mycket för att bryta.
Det kan kännas jäkligt svårt, till och med oöverskridligt, men det är ändå bättre än att sitta fast i skiten.

Låter mer som du e destruktiv , självskadebeteende ! Depression !
Om du vinner 150.000 å inte ens e glad. Då är inte bara spelandet som e grundproblemet.
Självklart vet jag att missbruk är just ett självskadebeteende !
Men i detta fall tror jag du även lider av en mörk depression som behövs behandlas.

När e du som gladas i livet ?
Tex i någons fall, när jag umgås med mina barn.
Gör mer av de sakerna du känner glädje ! Riktig glädje
. För spel ger dig inget längre.

Stockholm

Adress:
Spelberoendes förening Stockholm
Skogvaktargatan 11
115 42 Stockholm

Öppna möten för spelare och anhöriga på onsdagar 18.00 – 19.45.

Någon som varit på denna och kan rekommendera den?

Jag vet inte vad jag ska göra längre. Spelandet förstör mitt liv. Och mitt liv är pinsamt. Jag har bott hos min mamma och syster de senaste två veckorna för att min flickvän, som bor 100 mil bort, bara har jobb till sista oktober. Hon söker jobb hela tiden till från och med december och så ska vi hitta boende också. Så just nu har vi ett distansförhållande och ses på helgerna.

Jag pluggar några strökurser för att få in pengar. Inatt kom de in, när jag satt på tåget upp till henne. Vi hade planerat att boka en weekend till Stockholm idag, till sista helgen i oktober. Jag betalade alla räkningar så fort pengarna kom in så att det var avklarat. Sen somnade jag på tåget.

Vaknade typ 05 i morse och var väldigt uttråkad så jag tänkte att jag kan väl spela för en hundring. Då hade unibet en bonus på 100% på upp till 300 kr. Det är väl inte så farligt. Men pengarna gick förlorade och tennisspelare som ledde med 5-0 i game gick ned sig helt och förlorade med 6-7. Det hände 2 gånger på typ en timme. Sånt ska bara inte hända. Man vill ju vinna tillbaka pengarna, så att man kan åka på weekend med flickvännen och ha ett bra liv. Men nu sitter man här, flickvännen är förbannad för att det inte blir någon weekend och jag har förlorat 3000 kr. Det är ju pinsamt. Spel till 1.50 och nedåt som ska sitta 9/10 gånger går förlorade när jag spelar.

Jag vill inte gå till någon klinik för att jag skäms för beteendet. Det är inte längre kul att spela, men när man väl börjat får man nästan som en blackout och bara fortsätter utan att tänka logiskt. Man bryter ju ned sig själv något så fruktansvärt när man förlorar pengar, samtidigt som ens "närstående" gör det. Dessa är också människor som ofta säger åt mig att jag inte har råd med saker (trots att jag egentligen har det) och då sätter det spår i tankarna, att man vill vinna så att man har "tillräckligt".

Denna är riktigt bra.

1.2 miljoner

450K sämsta som kunde hända mig.

230k+ det sämsta som kunde hända mig även om det var ett par 10K vinster å ett par 30k som drog igång mig lite smått

Jag tycker att det borde vara strikt förbjudet i tråden att prata om summor. Alla har vi olika uppfattningar om vad som är mycket och vad som är litet. Jag kan vara en spelmissbrukare även fast jag spelar bort små summor. Jag är dock lika mycket spelmissbrukare som den som har spelat bort en hel bank.

Allt handlar om vilka egna värderingar vi har. Gemensamt har vi ett missbruk.

Det som är jobbigast för mig och varför jag alltid faller tillbaka till spelandet är att jag alltid varit sjukt öppen med det till familj och vänner men det är ingen som bryr sig.

Jag fattar varför de flesta håller käften man får ingen bättre hjälp för att man snackar om sitt problem. Då känner man sig både sjuk och utan vänner som inte bryr sig ett skit om en.

Jag tänkte öppna spelkonto igen men begränsa insättningen till 50 dollar men vet precis hur de kommer sluta... Man tiltar bort de där 50 sen spelar man bort hela lönen stänger spelkontona tills man fått upp "lite kapital" igen sen berättar man för nära och kära och sen är vi tillbaka på de två översta styckena i denna text igen.

Samma här.