Citat:
Jo det är en otydlig skrivning i protokollet och det framgår inte exakt vilka två män som det syftas på mot slutet av berättelsen:
Om hon trodde att det var samma person skulle hon inte uttrycka sig som om det var två olika personer. Och en vecka senare kontaktade hon polisen för att meddela sin reaktion på "fantombilden" som hon tyckte hade för smalt ansikte. Alldeles oavsett tycker jag inte att protokolltexten med berättelsen om männen på Västerlånggatan visar att LP inte sett Dekorimamannens ansikte.
Jag tycker att det är osunt att låsa sig vid uppfattningen att LP inte såg mannens ansikte och att hon har vittnat falskt eller felaktigt i rättegångarna. Att hon skulle kunna ha misstagit sig, det går jag med på, men inte att det klarlagt eller ens speciellt troligt.
Lisbet Palme har lämnat ett signalement: att mannen var lik Christer Pettersson. Vad signalementet är värt är upp till var och en att bedöma, men det är det enda närmare signalement som finns.
I övrigt uppgav fru Palme att hon för 2-3 veckor sedan, en vardag, vid 08:30-tiden från bostaden lade märke till två män som stod på Västerlånggatan och tycktes iakttaga porten till nr 31. Bägge var i 45-årsåldern, den ene något längre än den andre. Den längre var iklädd en vinröd jacka och den andre en mörkblå jacka. Den sistnämnde var eventuellt något yngre än den andre. Fru Palme tyckte att männens beteende var litet underligt och hon funderade på att ringa till säkerhetspolisen men avstod. Hon har en svag känsla av att den jacka mannen på Tunnelgatan bar var av samma typ som den jacka mannen på Västerlånggatan bar. Den var av en, som hon uppfattade det, "äldre" typ som man inte så ofta ser i Sverige. Någon närmare beskrivning kan hon dock inte lämna och hon skulle inte känna igen någon av männen.Hade protokollet skrivits på ett klarare sätt hade det kanske tydligare framgått om det var de två männen på Västerlånggatan hon inte skulle känna igen, eller, om det var de två män som bar en jacka av samma "äldre" typ.
Om hon trodde att det var samma person skulle hon inte uttrycka sig som om det var två olika personer. Och en vecka senare kontaktade hon polisen för att meddela sin reaktion på "fantombilden" som hon tyckte hade för smalt ansikte. Alldeles oavsett tycker jag inte att protokolltexten med berättelsen om männen på Västerlånggatan visar att LP inte sett Dekorimamannens ansikte.
Jag tycker att det är osunt att låsa sig vid uppfattningen att LP inte såg mannens ansikte och att hon har vittnat falskt eller felaktigt i rättegångarna. Att hon skulle kunna ha misstagit sig, det går jag med på, men inte att det klarlagt eller ens speciellt troligt.
Lisbet Palme har lämnat ett signalement: att mannen var lik Christer Pettersson. Vad signalementet är värt är upp till var och en att bedöma, men det är det enda närmare signalement som finns.
Om det är något som är osunt så är det väl att
inte beakta:
den låga sannolikheten att LP skulle kunna se GM
den otroliga raddan av motsägelser som till slut
ledde fram till utpekandet av CP
In extremis skulle ju LP kunna åtalas för mened
men åklagaren skulle då ha det omvända problemet
dvs att bevisa att LP inte såg GM. Ingen skulle
ju heller komma på tanken att åtala ett chockat
brottsoffer.
Problemet är att CP lever vidare som fikonlöv
för något annat.