Spädbarn misstänkt mördad, föräldrar gripna 2016-09-10

Ja, handlar det inte om våld utan om någon annan form av händelse/trauma som lett till detta -- då är det verkligen något av det värsta man kan tänka sig.

Låt mig rätta dig där: "Vi vet ju inte att hon skrikit i 7h."
Här har vi ett tydligt exempel på hur en trådsanning uppstår. Texten till bilden på insta löd: "Idag är hon lite otröstlig men efter 7 timmar så somnar hon äntligen! "

Menade att vi ej vet varför barnet skrikit i 7 h :/

Och där bevisade du vad jag misstänkt varje gång jag stött på ett inlägg av dig i den här tråden--du har hjärnan inlindad i bomull och perceptionen bortsänd på semster i lalaland. Låt mig upprepa: Vi vet inte ens ATT barnet skrikit, vi vet bara att (enligt modern) barnet varit lite otröstligt.

Var och såg en amningfilm för några veckor sen hos bm och där förklarade man att det är bra att börja amma babyn innan det börjar skrika, man ska titta efter fysiska signaler såsom knutna nävar, babyn stoppar ut tungan och så. När babyn väl blir för hungrig och kanske hysterisk så kan det vara svårt att motivera till amning och om babyn ammar lite så får den kanske inte tillräckligt, plus att mamman känner sig stressad och då inte lyckas få mjölken att rinna till..

Nu upprepar jag allt jag lärde mig mest för min egen skull, men ja, alltså ett barn som är otröstligt i timmar men som inte har ont eller kolik bör ju vara hungrigt? Eller?

Läste caption till bilden nu, även om barnet nu är otröstligt så borde man väl kunna lägga den i någon sjal mot bröstet och ordna sig lite frukost?

Nej de förklarade det ganska bra i Expressen, föräldrar har ett "garantansvar" dvs de är skyldiga atg ta barnet till läkarvård.

Mordet skall ha pågått i ett dygn vilket jag tolkar som att de borde tagit barnet till sjukhuset tidigare.

kan hon fått i sig någon drog av misstag? men bebisen är ju så ung så jag har myclet svårt att tämka mig att hon har gjort det. Hon kan ju knappt röra på sig när dom är så unga

Tror inte det då man är väldigt liten vid 4 veckors ålder

Efter att ha läst de flesta inläggen här i tråden, så vill jag berätta en sak för er som sitter och dömer folk till höger och vänster.
För några år sedan när vi fick vårt första barn så lämnade vi bb efter ett par dagar som de två lyckligaste föräldrarna i hela världen. Efter tre dagar hemma började vårt barn krampa på högra sidan av kroppen. Han krampade inte hela tiden, utan det höll på några sekunder åt gången. Vi åkte in till akuten direkt när vi såg det. Väl där drog en cirkus igång utan dess like. Tillståndet blev värre och vi trodde att vi skulle förlora vår bebis. Första dygnet fick han tre olika kramp lösande mediciner som slog ut honom fullständigt, innan det började att ge med sig och han var kopplad till alla möjliga maskiner som pep titt som tätt när andningen slutade och de fick rusa dit och hjälpa honom med andningen. Efter ett dygn beslöt de för att sätta respirator på honom. Det tog nåt dygn har jag för mig innan vi fick svar på vad som var fel. Han hade fått en hjärnblödning. Under hela den här första tiden, typ tre-fyra dagar, grät jag så mycket att jag inte kunde prata med någon. Jag bara grät och skakade, och på kvällen fick jag nån tablett att sova på eftersom jag helt enkelt var ett vrak av brist på sömn. DÅ precis innan jag somnade i min säng på rummet som vi sov i eftersom vi inte kunde sova hos vår bebis som låg uppkopplad till massa maskiner och med personal runt sig hela tiden, då skrev jag en status på facebook om vad som hade hänt. Detta gjorde jag för att det var enklast för oss, och för att vi helt enkelt inte klarade av att ringa och prata med folk just då. En ny uppdatering varje kväll innan jag somnade. Ni som haspar ur er att ni inte fattar hur man har tid att skriva på facebook i ett sånt läge, ni har ingen aning. Du kan inte sitta precis hela tiden hos ett barn som får sån vård . Personalen beordrar en till att gå och äta och att sova. Under de veckorna vi vistades på sjukhuset så sov man ungefär 4 timmar per natt. Resten av tiden satt man hos sitt barn.
Nu till en annan del av min historia: under hela den här tiden vi vistades på sjukhuset så hade jag bara en tanke som malde runt i mitt huvud hela tiden. Tänk om de tror att jag har skakat mitt barn! Jag var fullkomligt livrädd för att någon skulle antyda något sådant. Det ställdes väldigt många frågor och vi fick svara på dom om och om igen. Det var en jävla mardröm. Så här i efterhand förstår jag ju naturligtvis varför de gjorde så.
Klart att dom måste kolla upp vad det är för människor och om något brott begåtts. Vi hade ju inte skakat vårt barn. Blödningen hade uppkommit i den komplicerade förlossningen, och efter några dagar skapade blödningen ett tryck på hjärnan som i sin tur var orsaken till kramperna.
Så snälla, döm inte människor innan ni vet vad som har hänt. Detta kan ju faktisk vara nåt annat än ni tror. Lugna er lite innan all fakta släppts. Det har uppmärksammats på senare tid att det har dömts många människor, helt oskyldiga, för att ha skakat sina barn. Det är inte helt ovanligt att barn kan få en sån här förlossningsskada. Precis innan jag fick min son, så följde jag en blogg av en kvinna som hade fått sina barn omhändertagna eftersom de misstänkte att de skakat sitt barn. Det visade sig att de var helt oskyldiga, men de fick livet förstört av allt som hade hänt.

Jag hoppas innerligt att det unga paret inte har skadat sitt barn. Om så vore fallet, så hoppas jag att rättsystemet ser till att de får sitt straff. Men innan dess tror jag ingenting.

Min son klarade sig förresten bra. Han fick epilepsi för ett år sedan som de tror beror på den lilla ärrbildningen i hjärnan. Han medicinerar mot detta och är en levnadsglad liten skitunge utan kramper idag!

Håller med dig fullständigt!!

Blir verkligen illa berörd av att höra din berättelse och du har självklart rätt i dina ord. Vi kan inte sitta här och döma dessa föräldrar när vi inte ens vet om dom verkligen skadat barnet eller inte!

Skönt att läsa att din son mår bra och klarade sig <3

Läs o begrunda..