Citat:
Ursprungligen postat av
Basfakta
Jag tror inte man ska det som att "kapitalet lejde en mördare". Så var det med säkerhet inte. Varken SAF, Industriförbundet eller någon annan i ledande ställning inom svenskt näringsliv skulle förmodligen agera så.
Nej, med "kapitalet" menar jag snarare någon/några personer som hade sin hemvist inom näringslivet. "Aparta" radikala/extrema personer som såg mordet som enda utvägen.
Precis på samma sätt som det var tre män inom Säpo som utifrån sitt eget beslut övervakade Palme. Det var inte Säpos ledning och hela organisation som övervakade Palme.
Jag tror alltså inte att hela statsledningen eller hela ledningen för svenskt näringsliv eller någon annan omnämnd organisation skulle samla ihop sig och mörda Palme.
Däremot får man ju intrycket av Borgnäs och Wall och andra att det före mordet förekom rätt mycket funderingar här och där på att mörda Palme. Men då var det återigen enskilda personer eller små grupper av personer som agerade.
Av det senaste du skrivit är det nog den återkommande SÄPO-trion och resan till Moskva som kommer närmast något jag vill köpa, om det handlar om en sammansvärjning. Som ensamt agerande neurotiker kan jag tänka mig vara öppen för flera alternativ. I tråden är de flesta av meningen att det handlar om något stort "Allt tyder på det, hur kan jag vara så blind? Allt är proffsigt genomfört och mörklagt!"
Vad jag inte förstår då är varför OP dog som i en knarkuppgörelse, där mördaren var tvungen att springa till trapporna, när man istället kunde lagt giftet i ärtsoppan, låtit ett inrikesflyg haverera, en bil kollidera eller helt enkelt utsätta OP för en oemotståndlig frestelse och fotografera?
Så du måste ha rätt att några handlat desperat och grovhugget, och jag kan inte ha fel när jag säger att dom var ett fåtal och aparta, eventuellt rent neurotiska.
Men kommer man till just denna slutsats, måste man stilla sig att anklaga regerande politiker, spanande poliser och sittande åklagare. Deras agenda må vara dold, deras verk må ha brister, men deras uppsåt är icke oärligt!
Här är en sida om Sveriges alla statsministrar:
http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/politik/statsministrar.htm#Carl Gustaf Ekman
Vi lever i ett fredligt land. På 1800-talet och i 1900-talets början synes det mig som vi främst diskuterade tullar/frihandel (jfr mitt inlägg ang. merkantilism-laissez faire!) På 1900-talet ser vi att det i talarstolarna bör ha diskuterats ideologiskt i samband med det slutliga antagandet av demokratisk parlamentarism. Frisinnade liberaler (tabula rasa) mot adliga högermän (arv av titlar och positioner.)
Just Carl Gustaf Ekman ställer till en skandal när det uppdagas att han tagit emot mutor av Ivar Kreuger, annars verkar det mesta lugnt, socialdemokrater verkar med bondeförbundet.
Kan man säga att tiden Palme var lugn? Han själv bidrog till att polarisera samhället genom att delta i s k fredsdemonstrationer, han själv såg till att det blev hätska debatter, han själv framkallade det s k Palmehatet där han tvärsäkert rider ut rena barnhorskandaler ena stunden, för att den andra stunden regera liggande från någon soffa likt en romersk imperator. Flerdubbelt omvald! På det sättet var han fullkomligt lysande, och vi kommer inte att se hans like inom överskådlig framtid. Idag har vi obildbara idioter på beslutande poster, fan vad jag kan sakna briljansen och finessen från förr.
Grovhugget är ett bra ord!