Citat:
Ursprungligen postat av
folken1
Finns en hel del intressanta skrivningar i den artikeln. Uttalade av Dag.
-Fortfarande så otroligt mycket att utreda vidare.
-Jag befarar att man stannar vid att bara diarieföra ......
No shit Sherlock!
Hans offentliga avskedsord blev att nu ska WT utredas. Nu njuter han sitt otium efter ett långt polisliv. Utan att ens berätta vad han gjorde mordnatten efter att ha bekräftat att han var i tjänst. Även en polis måste väl förstå att en person som inte vill berätta har något att dölja. Som en hemlig eller säkerhetsklassad verksamhet. Han kunde inte ens komma med svepskälet att han var med och jagade mördaren som alla andra poliser......
Jag vet inte om jag är ensam om att tolka hans ord enligt följande.
Det mesta har inte utretts i MOP. PKK utreddes in i kaklet och CP in absurdum. Båda lika oskyldiga eftersom syftet var ett annat än att finna mördaren. Där han sitter på alla papper och dokument som ingen av oss tråden får läsa. Plus alla informella kunskaper och direktiv. Som att samarbeta med en fanatisk CP-skadad som Skarp. Som tycker att WT-bärare är rent nonsens eftersom alkisen var en ensam galning.
Med dagens politiska ståndpunkter, medias ointresse och krisen inom polisen så är PU redan idag nedlagd i praktiken. Precis som den var i ett historiskt perspektiv när Holmer övertog ledningen den förste mars klockan 10,50. Alltså tog Dag möjligheten att pensionera sig i förtid när han insåg hur meningslöst hans jobb var. Eftersom det aldrig rört sig om yrkeskunskap hos en enskild polis.
MSM har inte ens bemödat sig om vidarebefordra denna nyhet om DAs pensionering. Palmemordet säljer inte längre. Vem bryr sig när CP var den skyldige. Där dagens Statschef Löfven konfirmerar denna sanning.
För mig är detta mycket sorgligt. Ett samhälle som sopar ett mord på en statschef under mattan kan inte kallas demokratiskt. Det påminner om en bananrepublik eller ett totalitärt samhälle som forna Sovjet.
Som Carl Lidbom sade. Det bästa vore om inte mordet på OP klarades upp. Uttalat av SAPS erkände strateg. Där man inte kan finna det mista spår av saknad efter hans tidigare chef och partiordförande. Enbart ett kliniskt tänkande och en insikt om dess konsekvenser om det skulle lösas. Samtidigt som hans djupa deltagande i Ebbes affär vittnar om att han levde efter dessa föresatser.
R.I.P PU!