Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Det minns jag iofs inte från F2. Men som vanligt håller jag inte med dig alls . Tycker exempelvis Myers ovilja att dö, hans benkoll på var nästa offer befinner sig är kuslig. Han tar en serie kulor i kroppen och faller från en balkong, reser sig och slickar sina sår. Det overkliga som är skrämmande - förutom hajattacker

I den första Halloween så är Michael hur skrämmande som helst. Men när de Jason:fierar honom i uppföljarna så är han inte läbbig längre. I ettan åker han ju ändå på spö, och blir utknockad gång på gång (näääästan så att det blir parodiskt, till slut).

Nu tar du väl i så det knakar. Att han tar stryk med exempelvis sticknålar inkörda i halsen och inte dör utan kommer tillbaka visar ju mer på övermänsklighet, än att (realistiskt) snubbla nedför en trappa som en liten tonårssopa. Är ju inte på den nivån Myers blir "knockad"/utslagen, vilket dock Ghostface får utstå i Scream-filmerna till å från. Därav det litet slapstick:aktiga.

Tusk (2014)

En ung arrogant skitstövel till podcast-are (Justin Long) befinner sig i Kanadas glesbygd på jakt efter ett nytt scoop. Som genom ett mirakel hittar han en annons där en äldre herre (Michael Parks) klagar över sitt ensamma liv och att han inte har någon att dela en massa fantastiska historier med. Kaka söker maka och vips så är dessa två sammanförda. Men är den äldre herren verkligen den han utger sig för att vara, och är hans avsikter goda och ärliga?

Ja, jag gillar fan intrigen. Älskar det där scenariot med en äldre herre på sitt gods och en ung nyfiken man som ledsagas in i de olika historierna och händelserna vi får tilldelade oss. Måste säga att jag också gillar Michael Parks ordbajseri med en massa citat och dikter i början av mötet. Sätter an den här mytbildande tonen i början. Hela tillställningen skriker fara och hot men på ett sätt väntar man på det då Justin Long spelar en så klockren skitstövel att man nästan tycker att han förtjänar det som komma skall.

Och det som händer, tja, titeln ”Tusk” står för betar på engelska och lägg till valrossar i ekvationen och man får en klar idé vart det hela barkar vägen.

Jag gillar det och köper det mesta som händer i filmen. Ända tills Johnny Depp dyker upp. Okej, jag kan acceptera att Kevin Smith rökte på alltför mycket samtidigt som han lyssnade på Beatleslåten I Am The Walrus när han skrev detta, för hela intrigen som jag nyss beskrivit fängslar mig och gör att jag vill fortsätta titta. Men vad fan tänkte man med Johnny Depps karaktär? Det är ju typ som att ta någon buskiskaraktär ur en Stefan & Krister sketch och bara ta en stor skit på hela filmen. Då brister bubblan och filmen förlorar det den hade fångat i mig. Riktigt synd för Michael Parks (Tarantino-skådis som är sjuk lik Harvey Keitel med skägget) gör å andra sidan ett riktigt bra jobb och säljer in hela den skumma bisarra idén med sin prestation. Men efter en timme så kommer Johnny Depp in och spelar någon knasig fransk-kanadensisk avdankad snut omskolad privatdetektiv och det blir bara skämskudde av alla hans scener. Så jävla onödigt. Kunde man inte hålla ihop det och fortsätta på det läskiga spåret istället för att balla ur med larv och töntigheter?
Aja, mitt rant till trots så jag har om inget annat vidgat mina vyer vad gäller sjuka saker jag sett på film.

Sorry Emma80, men jag får nog sälla mig till de som är negativa till Tusk. Den börjar riktigt lovande, diggar intrigen stenhårt, men sen faller och sjunker den som en död valross ner på havets botten.


Betyg: 1.5/5

-------------------------------------------------------------

Psycho II (1983)

Efter att ha genomgått 20 år av psykiatrisk vård släpps Norman Bates (Anthony Perkins) fri och får komma tillbaka till sitt Motel igen. Till en början verkar han acklimatisera sig till ett normalt liv igen, men hela tiden finns minnena från hans mor och morden som skedde på motellet. Snart börjar även mystiska lappar adresserade hans mor och telefonsamtal av nämnda kvinna terrorisera Bates. Håller han på att bli galen, eller är hans riktiga mor fortfarande vid liv?

Uppföljare brukar sällan vara lika bra som sina originalfilmer, med endast ett fåtal undantagsfall. Jag måste nog säga att Psycho II tillhör den skara filmer som kan ge sin originalfilm en ärlig kamp för detta var banne mig en riktigt tät och spännande film. Folket bakom kameran hade vett nog att satsa hårt på det visuella och skapa om inte en lika ikonisk film som Hitchcocks klassiker så nära nog ett som är välgjort och snyggt som attan. Flera gånger slåss jag av att vinklarna känns precis rätt och det tillsammans med ljuset/mörkret skapar den där perfekta kusliga stämningen. Egentligen behövs det inte så mycket mer än det där spöklika huset i bakgrunden och man får rysningar.

Stjärnan är såklart Anthony Perkins som repriserar sin roll från förra filmen. Det är något med Perkins som jag gillar skarpt. Den långa gängliga kroppen och ansiktet med de plirande ögonen. Det är fängslande att bara titta på honom och se hur han reagerar i de olika situationerna. Perkins kan göra en enmansshow intressant bara av sitt kroppsspråk och minspel. Det finns samtidigt också ett sympatiskt drag hos honom, påminner starkt om den där tystlåtna ödmjuka killen de flesta av oss känner. Helt perfekt i rollen här som Norman Bates.

Filmen går ut på twister och en slags vem lurar vem-variant på ”Who-dun-it”. Jag gillar det där mystiska okända. Det är något som är fel, något som inte stämmer och inte är som det ska vara. Våra karaktärer blir varse om det och börjar grubbla och svettas. Det där hotet som ligger och lurar hela tiden men man kan inte riktigt peka på det. Morden är kanske inte riktigt så brutala med dagens mått mätt men det är helt klart mer grafiskt än första Psychofilmen, vars klippning gjorde det till en grej att inte visa huggen men skapa intrycket av det. Här får vi se blod, helt klart. Men samtidigt är det just stämningen, atmosfären, det som bygger upp till morden som gör det spännande och nervkittlande. Det mesta av skräcken imo går ut på stämning och atmosfär, vilket hantverket gör sitt till för att bidra med så mycket som möjligt.

Jag kommer ärligt talat inte på något att klaga på i filmen. Fotot, musiken, skådespeleriet och manuset är klanderfritt på alla sätt och vis. Eller ja, kanske att någon klagar på att handlingen blir måhända orealistisk men jag tycker den fungerar bra för att fånga intresset. Jag gillar den skarp och ger den fyra. Sådana här liknande psykologiska thrillers/skräckfilmer är precis i min smak!


Betyg: 4/5

Kul att du gillade den! I mina ögon så är den bättre än ettan. Anthony Perkins är makalöst bra och hans roll är mycket mer komplex och intressant här. En förbannat välskriven karaktärstudie.

Har för mig att det var du som talade väl om den här på forumet varför jag fick upp ögonen för den. Ja, det är en mer komplex karaktär han får spela. Älskar det där när man får se skådespelarna arbeta utan att de säger något, hur de tänker och försöker komma på någon lösning till situationen och arbetar frenetiskt. Skulle du säga att Psycho III (1986) är sevärd den också eller kan man skippa den?

Jag trooooor att FugitiveDuck håller med mig när jag säger att den är ganska dålig och det finns en fyra med som jag tycker är usel men jag har för mig att den däremot har sina försvarare på forumet.

Håller för övrigt med om att tvåan är riktigt bra.

Den gååår att titta på, men den är verkligen inte bra (som BlackMetal skrev). Jeff Fahey är ganska kul dock.

Tvåan är en makalöst bra film men att säga att den är bättre än ettan är att gå för långt.

Tycker att det bästa med Psycho (och Hitchcocks gamla filmer i allmänhet) är att den har inspirerat andra regissörer att göra filmer som är bättre. Utan Hitchcocks film så hade vi nog inte fått Motorsågsmassakern, Halloween, Black Christmas och så vidare. Nämnda filmer ser jag dock som betydligt bättre och tuuuuusen gånger otäckare än Psycho.

Psycho 2 har i mina ögon ett mycket bättre manus, skådespeleri på en helt annan nivå och framförallt så är den även otäckare än ettan.

Jag skall se, det kan eventuellt finnas kvar ett ex av "8 timmar porr" som är en samling som inte går av för hackor på två dvd skivor i en box... MUMMA!

Har läst lite om Backwoods och om du anser att den är värd att se så kanske jag skall kolla in den.

Den har fått lite blandat mottagande men jag tyckte den var mycket bra. Jag kan väl nämna att det absolut inte är en film som skriver en på näsan vad som händer. En del retar sig på slutet för dom förstår inte. Man får både hänga med lite och tänka själv.