Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Å fasen låter klart underhållande, måste ses!

Aa, det har du rätt i. Kurt Russells stjärnkarisma tar över alla scener han är med i så tyckte det var svårt att inte se honom som hjälten, men i egentlig mening är det ju kineskompisen som passar hjälterollen bättre.
Visst såg Carpenter Kurt Russell som sitt alter-ego, eller åtminstone karaktärerna han spelade? Har för mig jag läst det någonstans. Verkar vara en skön relation de har till varandra, typ dödspolare.

Japp, skön sopa till hjälte med underbara kommentarer. Ovan rankade jag bara Carpenters mer skräck-inriktade filmer. Generellt sett så skulle jag klämma in denna på plats 1.5 mellan Prince of Darkness och The Thing.

Såg om Scream för första gången på säkert 13 år. Måste säga att jag har svårt att faktiskt tycka något om den här filmer. Kan helt enkelt inte bestämma mig för om den fortfarande håller eller inte. Då, 1996 när den kom på bio förstår jag att humorn i filmen behövdes, men när jag ser om den idag inser jag bara hur mycket den förstör. Filmen hade varit klart obehagligare utan att man hade behövt skratta åt konstanta slapstick-skämt. Dock finns det en hel del bra saker med filmen också som skådespeleriet och att man för ovanlighetens skull använde sig av
Vad tycker folk annars om Scream? Upplevde ni den under sena 90-talet för att sedan se om den relativt nyligen? Hur står den sig?

Kan faktiskt inte komma på några slapstick-skämt i filmen. Humorn kommer ju från den smått ironiska dialogen (och några goofy-scener med världens bäste Dewey).
I mina ögon så är det viktigaste att skräckdelarna inte är roliga eller komiska - och det är de inte. Våldet är riktigt elakt och brutalt, och jaktscenerna är spännande som fan. Och handlingen i sig är nattsvart och genuint obehaglig. Det är klassiskt Craven.

Håller den helt klart som en av de bästa skräckfilmerna någonsin, och det briljanta manuset är på topp tre inom genren.

Humor i skräckfilm är inte lätt alla gånger, många filmer borde hålla sig undan det. När det funkar då funkar det ofta otroligt bra. Det kan även bli ett sätt att flytta fokus lite från det brutala och skrämmande, om man får skratta lite emellanåt. Det kan lätta upp lite så att man inte sitter där med världens jävla ångest från start till mål, sedan finns det naturligtvis filmer som kräver det också och helt rätt håller sig borta från humoristiska inslag.

Jag tycker att Scream klarar det bra, på tal om den filmen, liksom även t.ex. An American Werewolf in London för att ta ett annat exempel på skräck med humoristiska inslag.

Någon som har sett Don't Go in the House? En seriemördarfilm som jag har missat helt. Bra eller dålig?

Såg den för länge sen. Den är rätt rå. En sån där film man kände sig lite smutsig efter att ha sett. Kanske inte fantastisk men sevärd om man får lust att känna sig lite smutsig. Det var dock länge sen så jag kommer inte ihåg så mycket mer än så.

Håller med om att det finns lite slapstickhumor-light. Ghostface kickas å snubblar, missar target å sätter kniven i dörrn, ramlar nedför trappa som e sopa, m.m.. Vilket varken Myers eller Vorhees skulle göra. Stämningen i filmen(erna) är ju inte direkt i paritet med F13, Halloween som en råren slasher.

Fast jag gillar den nog mer nu än då jag såg den först under sena 90s. Gillar hela quadroligin som fasen!

Tror fan det får bli den ikväll! Rå-smuts är bra grejer!


Är ju dock inte så lustigt då mördarna är vanliga tonåringar (yeah, right..). Klumpigheten är väl mer tänkt som realism än slapstick. Tror det är skitsvårt att jaga och mörda någon i den där jävla dräkten.

Tror gör man i moskén! Nu sade jag inte att det var nått planerat slapstick-humor, men att det (din realism) uppfattas åt det hållet när man sätter det i jämförelse med andra slashers.

Kom att tänka på Friday the 13th 2 bara för det. Där är Jason lika fumlig som Billy och Stu. Gillar det som fan, blir mer otäckt och verkligt på något sätt. Zombie/pansarvagns-Jason är dock totalt ointressant och inte ett dugg skrämmande.