Manliga icke-feministers syn på mansrollen

Du är alltså kvinna och har dessa krav på en man om "inre styrka, en kraft som gör att man går ett problem tillmötes, trygg i förvissning om att man klarar av det"? Det du missar är att män och kvinnor haft lika möjligheter länge och ingen man skulle acceptera att behöva leva upp till dina idéer om vad det innebär att vara man.

Dagens män har helt andra idéer om hur de vill spendera sina liv. Utgångspunkten är deras egna behagande. Din åsikt om det hela är helt irrelevant.

Det stämmer inte, det finns fortfarande ett stort pådrivande att män ska ha jobb så som polis, brandman, eller stå i tung industri. Som tur är verkar den nya generationen av män göra precis vad de vill utan att påverkas så mycket av vad andra säger.



"We were soldiers"-rollen har inte funnits sedan åtminstone 90-talet. Många kvinnor är i de beväpnade styrkorna världen över. Svenska kvinnor deltog i insatsen i Afghanistan. Det lär inte bli mindre med tiden, tvärtom lär det öka och bli något du måste lära dig förhålla dig till. På samma sätt som du behövt lära dig förhålla dig till kvinnliga poliser, för du är väl inte så dum att du bryter mot lagen för att polisen råka vara kvinna?

Tänk t.ex. på att det inte finns en enda amerikansk krigsfilm om en man som har en fru som är i Irak och han oroar sig över om hon ska komma hem oskadd (tänk "We were soldiers"). Detta trots att det längre funnits kvinnliga soldater i det kriget som deltagit i strid.

Källa på det?

Mig veterligen har inga kvinnor deltagit i strid, någonsin, någonstans, och det ända sedan tiderns begynnelse. Du hänvisar till myten om amazonerna, som är just en myt, en fantasi, en saga. Och sagan berättas just för att den är absurd. Men är man feminazist tror man ju på sagor.

Varför kvinnor inte deltar eller deltagit i strid någonsin? De är usla på det. De är för blödiga, för känsliga, för svaga, för långsamma, de saknar killer instinkt. Och det pga något feminazister förnekar: biologi.

Jag ogillar att vi är så beroende av kvinnor. Allt vi gör handlar egentligen bara om att imponera på kvinnor. Vi får ta jävligt mycket skit också, och vi förväntas tåla det och se glada ut.

Den enda friheten män i sverige har kvar, det som hjälper oss minska beroendet, är pornografin. Men den försvinner nog snart också, tack vare feministerna.

Jag ogillar att du tar upp en pojkroll och kallar den för mansroll.

Plugga och skriv dagbok, men för fan - hamna i ett slagsmål, bli stark, sluta vara en fjolla. Det går, jag lovar. Man kan vara studiemotiverad och maskulin på samma gång.

Det är manligt att göra sig obekväm och vara kontroversiell. Att gnälla över att någon klagar över ens livsval, är omanligt och offerkoftigt. Inga konstigheter med det.

Du blir frustrerad för att du är en kvinna och det är dina kvinnliga egenskaper som får dig att känna medlidande med TS.

Han borde köra sitt race och skita i vad folk tycker och tänker.

Fan, TS, äntligen en tråd som tar avstamp i mannens perspektiv och det du får till svar är "en riktig man påverkas inte av andra, det är fjolligt att bekymra sig om mansrollen". Blir fan frustrerad å dina vägnar.

Just den grejen är väl ett skitbra exempel på ett mansideal som inte går att leva upp till; om man inte lever jävligt isolerat dvs och aldrig träffar någon i princip.

Att påstå att riktiga män inte bryr sig om vad andra tycker, det är säkert skitlätt att framhäva som ideal på ett anonymt forum. Men jag skulle vilja se den man som lever så. Och hade jag fått göra det, så hade jag troligtvis inte velat spendera onödigt mycket tid med honom.

De stora, historiska männen framhävs ju ständigt på det här subforat. Tror ni de levde så? På riktigt? De stora ledarna - de hade inte folk omkring sig som fyllde upp kompetens de saknade? Som de lyssnade på? Rådgivare som hjälpte dem bli historiska män?

Jag ogillar med dagens mansroll 2016 är att man förväntas vara så feminiserad. Ta ut pappaledighet, vara för jämställdhet, att tycka man ska uppfostra pojkar till att vara fjolliga, att vara mot våld så mycket att man inte kan försvara sin familj vid en riktig fara osv.

Det är det enda som stör mig.

Sen har jag aldrig hört talas om att det skulle vara "tjejigt" att studera.. Måste vara på landet det är så? Mera utbildningsförakt/arbetarklassmentalitet än egentlig könsroll över det.

Skriva dagbok kan jag tycka är lite högstadietjej över. Men det är inget som hindrar någon att göra det. Är väl bara att stå för det om man vill.

Jag hade för övrigt passat bättre in i Sverige på 60-talet .