Jag är ju mera lurker än skribent i den här tråden eftersom man måste kunna så otroligt mycket om amerikansk politik för att verkligen kunna bidra. Men jag håller med om de farhågor som nu börjar väckas på grund av Donald Trumps mummel om deportation eller inte.
Detta med deportation - tvångsdeportation om man så vill - är själva nyckeln till all politisk förändring. Det politiska rummet förblir låst om han inte vrider om den nyckeln. Eller så kan man kalla det ett lackmustest. Orkar han inte detta när det kommer till kritan, vågar han inte detta när spelmarkerna är ute på bordet - då visar det att han inte kommer att orka eller våga annat av största betydelse heller.
Dessutom är deportationerna vägen till en stor inbrytning i gruppen svarta. 11 miljoner illegala mindre betyder i viss mening 11 miljoner fler jobb som svarta kan ta över omedelbart. Svarta väljare i USA brukar mig veterligt vara osentimentala, de röstade t ex inte på Michael Dukakis 1988 eftersom han inte levererade tillräckligt mycket politiskt godis - trots att George Bush den äldre hårdkampanjade med hjälp av Willie Horton, en levande skräckbild av den überkriminelle, omänsklige afro-amerikanske brottslingen och som Dukakis hade benådat som guvernör.
Kreml är inte vad det har varit och de flesta kremlologer är arbetslösa, men det verkar som om samma sorts exegetik av både det sagda och det outsagda håller på att komma tillbaka i Trump-debatten, med trumpologer som tolkar hans olika mer eller mindre mysko, orakelartade budskap.
Rimligtvis förstår Trump också att detta är en "allt-eller-inget"-fråga; fiendens, samhällsförstörarnas och George Soros' inställning är att ingen får deporteras överhuvudtaget, samma koloniala inställning som en gång i det osmanska riket. Där sa man att det som sultanens häst en gång hade vidrört med sina hovar, det var sultanens egendom, lite som immigranter enligt Soros/Hitlery/osorterade globalister tycks skaffa sig någon sort extra "mänskliga rättigheter" utanför FN:s katalog bara genom att tvinga sig in på ett territorium och bli kvar där. Han betalar exakt samma politiska pris för 3 miljoner deporterade som för 4, 5, eller allihop upp till 11.
Han får ingen i fiendelägret att tycka om honom mer för att han prutar på affären, däremot kommer ordet besvikelse inte att vara tillräckligt för hans nyvunna anhängare, många hittills politiskt inaktiva. Viker han i detta, så ser jag "anti-Trump"-möten för mig i samma skala som hans serie av succémöten under nomineringsprocessen.
Detta med deportation - tvångsdeportation om man så vill - är själva nyckeln till all politisk förändring. Det politiska rummet förblir låst om han inte vrider om den nyckeln. Eller så kan man kalla det ett lackmustest. Orkar han inte detta när det kommer till kritan, vågar han inte detta när spelmarkerna är ute på bordet - då visar det att han inte kommer att orka eller våga annat av största betydelse heller.
Dessutom är deportationerna vägen till en stor inbrytning i gruppen svarta. 11 miljoner illegala mindre betyder i viss mening 11 miljoner fler jobb som svarta kan ta över omedelbart. Svarta väljare i USA brukar mig veterligt vara osentimentala, de röstade t ex inte på Michael Dukakis 1988 eftersom han inte levererade tillräckligt mycket politiskt godis - trots att George Bush den äldre hårdkampanjade med hjälp av Willie Horton, en levande skräckbild av den überkriminelle, omänsklige afro-amerikanske brottslingen och som Dukakis hade benådat som guvernör.
Kreml är inte vad det har varit och de flesta kremlologer är arbetslösa, men det verkar som om samma sorts exegetik av både det sagda och det outsagda håller på att komma tillbaka i Trump-debatten, med trumpologer som tolkar hans olika mer eller mindre mysko, orakelartade budskap.
Rimligtvis förstår Trump också att detta är en "allt-eller-inget"-fråga; fiendens, samhällsförstörarnas och George Soros' inställning är att ingen får deporteras överhuvudtaget, samma koloniala inställning som en gång i det osmanska riket. Där sa man att det som sultanens häst en gång hade vidrört med sina hovar, det var sultanens egendom, lite som immigranter enligt Soros/Hitlery/osorterade globalister tycks skaffa sig någon sort extra "mänskliga rättigheter" utanför FN:s katalog bara genom att tvinga sig in på ett territorium och bli kvar där. Han betalar exakt samma politiska pris för 3 miljoner deporterade som för 4, 5, eller allihop upp till 11.
Han får ingen i fiendelägret att tycka om honom mer för att han prutar på affären, däremot kommer ordet besvikelse inte att vara tillräckligt för hans nyvunna anhängare, många hittills politiskt inaktiva. Viker han i detta, så ser jag "anti-Trump"-möten för mig i samma skala som hans serie av succémöten under nomineringsprocessen.
