Det for förbi ett klipp på Fox & Friends från kvällens förinspelade Townhall (del 2).
Det var mycket illavarslande. Han fick publiken att bifalla idén om "working with" the law-abiding illegals (istället för "get them out"). Det ser ut som om Trump är på väg emot en ny amnesti à la Reagan och Bush. Katastrof!
Så nu kommer Mammacino att spamma sönder tråden. Men ute i den riktiga världen finns ännu större problem. Om Trump tänker genomföra en mass-amnesti så blir hans verk fram till nu meningslöst på punkt efter punkt:
Muren blir meningslös. Det är ingen järnridå, utan mexikanska släktingar kommer att lagligt passera gränsen/muren, och sen stannar de bara (overstaying their visa), förvissade om att till slut få amnesti. För om t.o.m. Trump gör det, så kommer dessa amnestier fortsätta att återkomma för evigt. Sämsta möjliga signalpolitik, en mass-amnesti från Trump skulle bli amerikansk historias största incitament till massiv illegal invandring, en jättelik pull-factor. Vad tänker han isf göra mer i samma anda? Betala lösen för amerikaner som kidnappats i Mellanöstern? Det är nämligen samma sorts korkade signalpolitik.
Visst vore det tuff skit och ett stort jävla elände att deportera 11 miljoner. Men om man ska vända på något som hamnat i ett långvarigt sluttande plan, så måste man vara tuff och hålla sin linje med stålvilja. Jag hade nog aldrig väntat mig att han skulle lyckas deportera ens hälften av de 11 miljonerna. Men det var aldrig poängen. Poängen är signalpolitiken, och signalen borde ha varit:
No more amnesties! Never!
För det är inte antingen-eller. De 11 miljonerna kommer nämligen under mandatperioden att hamna i
tre olika kategorier: 1) deporterade, 2) legaliserade, och 3) de som
förblir undocumented. Även om miljontals (ja majoriteten) skulle bli kvar i den tredje kategorin vid mandatperiodens slut, så har signalpolitiken ändå fungerat så länge man håller linjen och står emot impulsen att ge amnesti. För man skulle ha bromsat den accelererande rörelsen utför och vändningen vore långsamt påbörjad. T.o.m. en uttänjning av touchback-upplägget vore ett fall framåt, trots att det riskerar att hamna i en gråzon, eftersom det likväl vore ett symboliskt brytande av det gamla återfallet i amnestier.
Nästa problem är
flipp-floppandet. Jag har tolererat Trumps flipp-floppande jämfört med vad han sagt före 2015: 1) eftersom han inte var en seriös politiker då, och 2) för att han hittills konsistent hållit fast vid den linje han lagt upp sen juni 2015. Om han flipp-floppar om invandringen, så rasar det försvaret ihop och förtroendet försvinner för
hela hans politik.
Vad är det som har hänt? Fick han kalla fötter när han skulle börja konkretisera sin politik och insåg vad hans paroll om att deportera 11 miljoner skulle innebära på riktigt? Eller har mästerförhandlaren låtit sig snackas ner av de olika fokusgrupperna han har talat med under processen? Om han är en så lättpåverkad vingelpelle så faller även idén om att han skulle lyckas bättre i förhandlingar med omvärlden om handelsavtal. Eller är det det gamla vanliga, att makt korrumperar? I.o.m. att han nu har hamnat så nära makten så förändras han och blir mer som dem? Jämför med SD's riksdagsinträde 2010.
Det är nästan så att man längtar efter att få tillbaka Ted Cruz. Och nu kom jag på en rolig konspirationsteori: Att Kellyanne Conway, som tidigare jobbat för Cruz, har pratat hål i huvudet på Trump om att pivotera om invandring, för att på så sätt bana vägen för Cruz' återkomst.
Jag förväntar mig att the Border Patrol m.fl. drar tillbaka sina endorsements från Trump. Den förste som kommer att reagera, redan ikväll, är Ann Coulter - her head will explode. Hon är den mest intellektuellt hederliga av dem alla. Jag hoppas på en lång rad vilda protester från sådana som tidigare givit Trump sin endorsement.
Och om man ska spekulera, så är det just så som Trumps underhanded plan ser ut. Scott Adams har skrivit om honom som
The Direct Democracy President, som lyssnar på folket, som lyssnar på alla. Så: 1) först skapar han högt satta förhoppningar om en hård invandringspolitik, 2) sen mjukar han till en hållning som liknar Jeb Bush', 3) när det vilda protesterna kommer mot hans softening så vänder han igen för att han lyssnat på folket. Den hårda politiken blir då inte längre förknippad med honom utan med folkviljan.
Vad talar för detta? Två saker: 1) Steve Bannon, med sina leninisktiska taktiker. Bannon som ser europeisk nationalism som sin inspiration och förebild. Skulle han vara med på att ändra ett framgångskoncept till en invandringspolitik som är av samma gamla unkna sort som förr? Det går bara inte ihop. 2) Kofotskenta skrev att Trump springer 1000 varv runt alla innan de hunnit fatta vad som har hänt. Vi får inse att det gäller även oss själva. Själv blev jag t.ex. tagen på sängen av hans val av Pence. Min spekulation ovan vore ett högt spel i den mest avancerade skolan. Men Trump är en riktig risktagare, och som situationen ser ut så är det rätt att ta risker. Och om det lyckas är utdelningen stor.
Slutsats: Trump lekar med
allas våra känslor. Vi får hoppas att han gör det med ett gott slutmål i sikte.