Misstroendeeffekten och att mäta SD:s sympatier
Inför valet 2014 konstaterade vi två saker,
andelen osäkra väljare ökade kraftigt, och låg på en rekordnivå, samt
SD ökade kraftigt.
Detta var en röd tråd i våra väljarbarometrar flera år innan valet.
Våra kritiker och de som hävdar att självrekryterade paneler mäter SD bäst sa att telefonundersökningar inte alls fungerar och att man inte når SD:s väljargrupp. Man pratade om skameffekt eller Bradley effekt och hänvisar till valet 2010. Ett mycket märkligt påstående då det faktiskt var Ipsos (Synovate) som var närmast av de svenska opinionsinstistuten. United Minds som av många utmålades som vinnare hade mer fel än Novus (som våra kritiker hävdar var helt fel). Ipsos mätte på telefon. United Minds ansågs vara bäst för att de hade högst siffra. Högre än det faktiska valresultatet, men sådana detaljer som verkligheten är inte så viktigt för den typ av kritiker som väsnas högst.
För mer information om valet 2010 och vem som var närmast läs min artikel här:
HTTP://POLITIKERBLOGGEN.TV4.SE/2012/12/12/HUR-KAN-VALJARBAROMETRAR-SKILJA-SIG-SA-MYCKET-AT/
Det fanns med andra ord inte mycket belägg för skameffekten utifrån 2010 års val. Det är också så att ju mer SD ökade desto mindre borde den effekten vara.
Hade det inte varit för en sak,
undersökningsföretagens sammanblandning med massmedia. Vi anklagades vara köpta av media, skruva till siffrorna osv. Iom vi som bransch varit så dåliga på att ta plats i det publika rummet med vad vi står för, vikten av kvalitet och lämnat rummet öppet för rykten och samtidigt låtit medias kris slå även på oss. Tex Aftonbladet skapar egna undersökningar:
HTTP://WWW.DAGENSSAMHALLE.SE/DEBATT/AFTONBLADET-FOERDUMMAR-OPINIONSUNDERSOEKNINGARNA-16456
Undersökningar ansågs vara ett underhållningsverktyg för medierna, och förtroendet för hela branschen drogs med ner. Sedan de granskningar som media gjorde kring individuella SD sympatisörer. Rätt eller fel skapade en känsla av att man när som helst kunde råka ut för en granskning om man sa att man var SD väljare. Även här fick ryktena dra iväg och undersökningsbranschen lyckades inte fånga upp denna misstro.
Jag skrev lite kort om detta här också:
HTTP://WWW.SVT.SE/OPINION/MATFELEN
Efter valet 2014 kunde vi konstatera att vi underskattade SD, och att det var et systematiskt fel. Det var inte skameffekten,
det var misstron mot media och undersökningsföretags möjlighet att hålla integriteten.
Det vi kunde konstatera var att de
osäkra väljarna inte var en så homogen grupp som vi trodde. Det fanns en
kraftig överrepresentation av SD sympatisörer som verkade vara rädda för att våra undersökningar kunde vara någon form av åsiktsregistrering och det var rädslan att bli stämplad som SD sympatisör som verkar vara orsaken. Däremot hade vi inga problem att få svar på andra frågor så länge man inte frågade om just partisympati.
